Mobiluppdatering.

...är med klassen och badar.
Eller jag är ju ganska torr förstås.

Idag - en alldeles perfekt dag. Vädret har varit fantastiskt, ungen på det allra bästa humöret (eller jag har fanimej en glad unge allt som oftast), jag har fått bakelse(r) och liljor på mammadagen och jag lyckades äntligen färga håret i diverse nyanser som jag kan tänka mig att stå ut med. Sluta när allt är som bäst? Mm, god natt.

Noterade när jag läste "Boken om Xander" att dagarna faller sig likadant i år som de gjorde för sex år sedan. Vad dum jag är, jag vet ju såklart att han är född en torsdag. Undra om man blir lika ältande varje år de fyller, att det liksom kommer hålla i sig - som en nostalgiresa att göra årligen.


Utdrag ur "Boken om Xander", lördag 29:e maj 2004, vecka 35+5

05.00 - Väcker Stefan efter att ha pratat med Södertälje förlossning. De tycker att det är dags att komma in nu.
05.30 - Vi åker till Södertälje.
06.30 - Gör ett CTG som visar regelbundna värkar.
08.10 - Öppen en ynka centimeter. Blir vidareforslade till Huddinge eftersom Du är fem veckor för tidig och de har ingen neontalavdelning på Södertälje.
10.00 - Blir inskrivna på Huddinge. CTG visar förlossningsvärkar. Doktor ska avgöra om förlossningen ska stoppas eller inte.
11.30 - Det får "bli som det blir", menar man.
12.30 - CTG, fortfarande regelbundna värkar. "Upp och gå medan du kan", säger man så jag dansar lite salsa i förlossningsrummet. Stefan löser korsord. Jag vill inte föda barn på Huddinge sjukhus så jag surar lite.
17.30 - Fyra minuter mellan värkarna. Jag får något oidentifierbart till middag. Stefan försvinner iväg för att äta. Under tiden läcker jag blodblandat slem.

Söndag, 30:e maj 2004, vecka 35+6

Vi blev hemskickade igår på grund av oförändrat läge. Tillbaka till Huddinge idag efter strikta order. Fortfarande fyra minuter mellan värkarna.

Natten till måndagen passerade vi gränsen för att behöva åka till Huddinge. Någon neontalavdelning behövdes inte. Samma natt fick vi åka till Södertälje med två minuter mellan värkarna... Och sen hem igen. Haha, vilket jävla farande.

Bakom all mat då... Jag gjorde ju för en tid sedan en trist upptäckt av en väldigt liten knöl i mitt vänstra bröst, precis under huden i närheten av bröstvårtan. Bröstet är nu också täckt av eksem, skrynklig hud och ett intensivt kliande. Imorgon ska jag via bröstmottagningen få tid till mammografi, ultraljud och biopsi av denna lilla knöl som är fruktansvärt irriterande. Den känns precis sådär som jag hoppades aldrig skulle behöva känna... Som en hasselnöt bland övriga riskorn i bröstet. Nu är jag också fullt medveten om alternativen, att det kan vara både det ena och det andra - men på den sista tiden har också hypokondrin vidgats markant, säkert i takt med Loo's ödes avslut. I alla fall så har man ju velat vänta med att kolla knölen till rätt tid i månaden, så det inte sker innan mens då bröstkörtlarna är mer svullna än vanligt. Mm, då slog det mig att det var ett tag sedan jag blödde. Inte ett litet tag heller. Kanske är aktiviteten utslagen i äggstockarna igen, så har det blivit en gång innan - eller så kanske det är som en läkare sa, att jag hamnat i ett jävligt tidigt klimakterium. Det får vara antingen eller, bara jag får veta VAD. Helst nu. (Och om någon vänlig läsare har haft typ en bindvävsknuta och kan beskriva hur den kändes, så skulle jag säkert bli både lugnare i sinnet och tacksam. Jag hatar google i detta avseende.)

Liten...

...blir stor. På riktigt nu.

Jag har spenderat eftermiddagen med dessa favoriter, min unge och hans pappa. Vi har käkat pizza och höjt barnet till skyarna. Och sen fick han glass också förstås.

Från Xander...

...till mamma.

Igår käkade vi souvlaki med världens förmodligen godaste potatisgratäng, chokladfondant och grädde samt jordgubbar. Kvällen avslutades med Avatar och ja, kommentarer överflödiga, men ändå; jag hade inga som helst förväntningar på denna rulle, den tilltalade mig inte alls. Men. Den. Är. Suverän.

Färdigshoppat! Och en trerätters intagen på... Pizzahut!

...och nu åker jag iväg för att spendera dagen i shoppingens tecken. I veckan som kommer fyller världens viktigaste lilla människa hela sex år och till skillnad från för just sex år sedan då jag gick med jobbiga värkar, är jag idag pigg och förväntansfull - med hopp om att hitta det mesta som står på Xanders önskelista.

Jag fick extrem mersmak från kvällen igår, så på väg hem från jobbet inhandlade jag ytterligare smörgåstårta. Kvällen är gjord.

Uppstigen och precis klar med snabbstädning av lägenhet samt intag av en enorm frukost som fick bestå av pannkakor, grädde och blåbär. Jag vaknade vid åtta, då insvept i två microfleeceplädar, samt mitt dubbelduntäcke. Det var vaaaarmt. Jag hade sån frossa inatt så jag låg och skakade tänder, troligen på grund av de ynka glas vin jag fick i mig igår - jag är inte van! Nu ska jag iväg och träffa rektorn för att skriva lite papper, sen är det jobb. Ikväll ska jag ta det lugnt och ha det mysigt, med mig själv - så stör ej tack.

Hemkommen efter en perfekt, härlig kväll med god mat och ett av världens bästa sällskap. Det tåls att upprepas att jag stormtrivs på mitt nya jobb och det beror framförallt på eleverna OCH självklart - de andra lärarna. Jag är riktigt lyckligt lottad. Eller ja, bra pluggat kanske man också kan kalla det.
Och så är jag full. Nu planerar jag att nyktra till så att jag kan somna utan yrsel och förhoppningsvis vakna i ett fräscht och utvilat tillstånd.

Det har varit en vecka full av jobb och det på bekostnad av bloggandet (såklart). Det är en förmån att få jobba så pass självständigt att man har möjlighet att vistas utomhus, i stort sett när man vill. Jag har inte haft något emot dem, men en hel hög med ungar har dock lidit och farit illa av bladlusinvasionen (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7194737.ab) som har nått skolan som jag jobbar på. Det är bladlöss över-jävlar-allt och som skrivet, jag bryr mig om dem, de är ju minimala - men det har varit många panikslagna ungar i rörelse veckan som gått. Nu ska jag iväg och jobba igen, lite extra som resurs nu på förmiddagen - och ikväll är det avslutningsmiddag lärarna emellan.

Här studsade vi upp vid sjutiden, X med ilsket värkande ben. De är så långa och gör så ont, stundtals. Vi stannar hemma idag och har ätit hemkörd pizza och förbereder oss på att åka och handla i spöregn. Mysdag, mamma och barn emellan med film, sötsaker och pussar och kramar i överflöd.

Mina ben! De är helt försvagade efter en hel dag utan att få sitta ner några längre stunder. Höften värker, tån har svullnat och jag ska bädda ner mig med sju kuddar bakom ryggen - och titta på All about Steve med Sandra Bullock. Kanske råkar jag pilla i mig den sista hallonpajen från i lördags. Imorgon är det vårfest på jobbet, vilket innebär fullsatt skola - elever och föräldrar.

Den här pajen kunde få bittert tillstånd att vända totalt:

Du behöver

Receptet är för 4-6 personer.

• 125 gram smör (eller margarin)
• 3 dl vetemjöl
• 0,75 dl råsocker
• 100 gram blockchoklad
• 4 deciliter hallon

Gör så här

Sätt ugnen på 200-225 grader. Blanda vetemjöl och socker i en bunke. Dela smöret eller margarinet i tärningar och finfördela det med fingrarna så att det blir en grynig massa.
Smöra en ugnssäker form. Lägg i hallonen och sockra lite lätt. För att få en fastare paj kan du även strö över lite potatismjöl.
Hacka chokladen grovt med en kniv. Fördela chokladen över hallonen men spara två matskedar.
Täck hallonen med mjölblandningen och sätt in pajen i ugnen i cirka 20 minuter.
Ta ut innan pajen fått för kraftig färg och lägg på hackad choklad som får smälta ut innan pajen serveras, ljummen eller varm.

Jag gjorde en himla simpel vaniljsås till, enligt följande anvisningar:

Du behöver

• 2 dl mjölk
• 2 msk vetemjöl
• 1 ägg
• 1 msk strösocker
• 2 tsk vaniljsocker

Gör så här

Blanda ihop allt utom vaniljsockret i en kastrull och låt såsen sjuda upp under omrörning.
När det har svalnat tillsätts vaniljsockret.

Cut my life into pieces...

Mat till ungarna (Xander och kompisar): XL-hamburgare med bröd (och ketchup). Mat till mamman: pastasallad och keso.

Det är ett år sedan som vi samlade in över sjutusen kronor till Rädda mammorna, via denna webbplats. Nu kör vi igen då, i bloggens högerspalt.

En viss apati kan man säkert skymta i nedanliggande bild. Det är väl ungefär så jag skulle beskriva nuvarande tillstånd, precis som vanligt efter en arbetsvecka. Det är mycket nu, mycket planering inför höstterminen. Som jag redan ser fram emot.

Att få bort odören av död orm som tydligen hann etsa sig fast i väggarna har inte varit enkelt, men nu efter två dygn, vädrande och en mängd kaffekokningar senare sprider det sig en mer hemtrevlig doft kring oss.

Jaha, så dog Emma orm. :(
Trist.

Xander: "När inte mammorna kan hålla ordning på barnen, får barnen hålla ordning på mammorna."

(Jag glömde klippa hans tånaglar.)

Jag har blandat avocado, coctailtomater och mozarellaost på dagens linfrömacka. Så in i helvetes gott. Idag är det dags för X's första skoldag, fast det är i form av en besöksdag så det räknas inte. Det ska bli mäkta spännande. Samtidigt har vi besöksdag för småknattar på min arbetsplats, det ska bli så mysigt med ett gäng nya ungar till hösten.

Det är tydligen Rebecca idag. Jag har då aldrig blivit "grattad" på namnsdagen, men idag skulle tydligen bli ett undantag. Jag heter Rebecca efter dottern till min mammas största idol, Björn Afzelius. (Idol och idol, de hade någon märklig relation som jag inte tänker fördjupa mig i.) Och många är de gånger då mamma har sjungit låten med samma namn för mig. Nu för tiden citerar hon den i brev och mail...

Tänk att jag gjorde dig,
tänk att du kom till mig,
tänk att vi båda finns,
min Rebecca...

Som en vind, som en lekande vind i Ligurien
Kom du in i mitt liv som en skänk från naturen
Som ett regn, som ett smekande regn vid Biscaya
Kom du in, som från himmelen sänd för att stanna
Du är vind, du är regn, min Rebecca


Som ett ljus, som ett sken i den djupblå natten
Som en glimt av de sägenomsusade skatten
Gom en sol, som en strålande stjärna på himlen
Gav du liv, gav du värme åt slumrande minnen
Du är ljus, du är liv, min Rebecca


Ta min hand, låt oss vandra den regnvåta skogen;
Ta min hand, låt oss trampa den rödbrända jorden;
Kom med mej, jag skall visa dej blommornas färger;
Kom med mej, jag skall visa dom svindlande bergen
Du är jord, du är färg, min Rebecca;
Du är blod, du är märg, min Rebecca


Oh, vad jag älskar dej
Tänk att du älskar mej
Tänk att vi två är en, min Rebecca
Tänk att jag drömt om dej
Tänk att du kom till mej
Tänk att vi båda finns, min Rebecca

Ungen är hemma - mamman is back in shape. Jag har pysslat med kommande veckas scheman, denna vecka är det skolbesök för Xander. Det innebär dock inte att jag ska jobba mindre eftersom det infaller utanför mina arbetstider ena dagen, och den andra dagen tar pappa Trilla. Vi är ytterst förväntansfulla.

Jag sov till ett idag. ETT! Så nu är det med andra ord dags för ungen att komma hem och få ordning på mamman igen som lever värsta tonårslivet när han är borta; käkar knäckebröd i sängen, ringer efter hämtmat två gånger om dagen, sover med armen om laptopen och duschar inte på flera dagar.

Och förresten...

I know where I want this to go
We're driving fast but lets go slow
But I don't want us to crash no.



Anything that's worth having
Is sure enough worth fighting for
Quiting's out of the question
When it gets tough, gotta fight some more.

We gotta fight, fight, fight, fight, fight for this love...

Roadtrip.

Ja, den här dagen, den började jääävligt tidigt och det har varit mycket stillasittande. Det har också varit många stopp för drive-in-kaffe-påfyllning och även några matpauser. Och så har det förstås shoppats på Gekås och som jag lovade mig själv innan så blev det inte ett endaste plagg, men jag fick trots det med mig en massa roliga smågrejer hem, främst detaljer till fönstren. Utanför Gekås har de öppnat upp en outlet med sexleksaker, en med heminredningsprylar och en med skor så på något skumt sätt har de lyckats skapa en metropol som innefattar några av mina intressen. Jag har fått äta småländsk pizza också och DET var värt hela resan bara det.

Angående mina händer så kan man kanske tro att de föddes på 50-talet och är typ trettio år äldre än mig. Men de är bara välanvända, inget att bli hysterisk över. Lugn nu.

Påklädningsprocess.

Sedan ett bra tag tillbaka har det funnits en bloggande fejdan-copycat. Det kanske kan tyckas charmigt och tacksamt och till en viss gräns är det precis vad det är. Om något man presterar eller utsänder tolkas som inspirerande så fine, klart att jag blir glad. Men att istället bli kopierad i direkt anslutning till diverse (ganska många numera) inlägg känns mer frustrerande och irriterande. Denna copycat har gjort diverse konstigheter i stil med att till exempel totalrata bloggerskor som använder sig av Photoshop eftersom "det förstör bilderna". En kort tid därpå använder sig vederbörande själv av bildredigering (med total avsaknad av kunskap om programmet uppenbarligen). Samma person har kritiserat min sexkategori och menat på att jag är en värdelös mamma som bloggar som sex, stackars mitt barn. Mm, för att två dagar senare själv detaljerat skriva om att bli påsatt i röven. Nu har det eskalerat, påhoppen har avtagit men kopieringstendenserna ökar markant, även då jag inte ens gör något särskilt spännande. Vederbörande kommer kanske avsluta processen med att äta samma mat som jag, skit samma, skillnaden kommer alltid att finnas där, inte minst i språkbruket. Och jag kan såklart inte låta bli att läsa om miss Copycat's bravader numera. Oftast känns de dock bara som en upprepning av mina egna.

Kvällsbak.

Jag fattar faktiskt inte alls varför min sida har börjat bete sig konstigt i Mozilla. Det är för just den webbläsaren jag har anpassat sidan, ändå gör den sig plötsligt bäst i Explorer. Mycket märkligt. Jag ligger i sängen och inväntar ett plingplongande på dörren och hemleverans av min feta mat. Jag stannar troligen i liggande läge större delen av kvällen, det gäller att vara utvilad imorgon när jag beger mig till Halland och Ullared. Det går åt en hel del energi när man ska shoppa kläder i kundvagn. (Fast det är främst nya blomkrukor jag är ute efter denna gång.)

Jag klev ur sängen klockan ett idag. Raka vägen till köket, slängde ihop en matmuffinssmet och tjugo minuter senare hoppade jag ner i sängen igen, med varma muffins med ett smakrikt innehåll; rökt skinka, pepparsalami och vårlök, samt lite osttopping. Tre avsnitt av Svensson Svensson passerade innan jag klev upp på riktigt och torkade golven med min nya mopputrustning.

Fan vad tjock jag var vid den här tidpunkten för en sisådär sex år sedan.

Det är maj och livet leker som man så kitschigt kan uttrycka det när solen skiner en hel dag och allt känns så enkelt och liksom smidigt. Möte med en glad rektor som menade på att vi förvandlar provanställningen till något helt annat om jag så önskade. Det gjorde jag. Efter jobbet tog jag mitt moppskaft (ja, för jag är en sån som beställer städprylar via nätet. En sån förresten? Jag är säkert den enda), och begav mig på det allra sista utvecklingssamtalet på X's förskola. Jag kommer med ganska stor sannolikhet, aldrig mer gå på ett sådant. Det var bra i vanlig ordning, jag och Trilla har tydligen skapat ett mattegeni med lite mindre intresse för bokstäver.Vem fan bryr sig om bokstäver när man kan multiplicera? För övrigt så äter han inget - och har heller aldrig gjort så han verkar klara sig ypperligt ändå, men jag äter desto mer, dock lyckas jag följa den nyttiga linjen.

Vaknade av strålande sol. Nej, det gjorde jag inte alls, jag har helt mörkläggande rullgardiner, men - när jag väl drog upp dem så möttes jag av sol, sol, sol. Jag har drömt så intensivt så jag känner mig mer trött i huvudet nu än när jag gick och la mig. Det har varit män som bytt av varandra, diverse olika narkotiska preparat och ja, jag har haft fullt upp i drömmarna inatt. Nu är kaffe och väntan på att naglarna ska torka. Vid elva ska jag på rektorsmöte och alla former av möten och planeringar värdesätter jag, dels för extratimmarna, dels för att det är skönt att komma ifrån barngruppen i någon timme ibland. Igår införskaffade jag öronproppar vilket är ett måste om jag ska behålla hörseln i någorlunda bra skick.

Jag har faktiskt gjort ett gott försök till EFIT-bidrag idag, trots fullt upp hela dagen. Med allt från utomhusdag till lektion med vilda ungar och däremellan har jag hunnit med ett jackköp - och faktiskt, kissa en eller ett par gånger. X och jag var och käkade pizza och jag plockade fram muffins ur frysen inför morgondagen. Jag avslutade kvällen (trodde jag ja) med ett skumbad bland levande liljor. (Det lät ganska mysigt men jag var tvungen att slänga ut dem på balkongen, de luktar hysteriskt).

Okej, nu har jag fulladdat batteri till den kompakta kameran så nu ska jag väl ändå lyckats delta i EFIT-dagen imorgon. Jag är mitt i Bingolotto förresten, som vanligt vid den här tiden på söndagar. Under den gångna veckan har jag vunnit sammanlagt två och ett halvt tusen på casinospel så jag gissar att jag inte har turen med mig i bingo idag? Jag hade tur med mat däremot, en riktigt vällagad och hög lasagne. Nu vann någon färgfemman, det vill X gärna se.

Söndagsbak i ren improvisationsanda. Det är mycket muffinsbak nu, och allt i taktikens tecken. Jag är nämligen inte alls så förtjust i muffins, eller mjuka kakor överhuvudtaget och således frestar jag inte något sötsug men får ända "bakbehovet" tillfredsställt. Så, jag bakar - slänger in dem i frysen, alternativt ger bort. Perfekt när man är bortbjuden på middag, istället för en blomma. Idag; Grundrecept plus nedtryckta äppelbitar, rullade i socker och kanel. Ståtligt höga muffins!

Så omysigt...

...och så ont.
Godnatt.

Nattmacka i plural.

Jag träffade en kille en gång som serverade mig mörkt bröd till frukost, toppat med en blandning av avokado och hackade cashewnötter. Det minnet behåller jag och apar efter titt som tätt.

Loma är bäst. Skicklig med idéer. Nu har jag avfärgat och tonat håret. Nu mår jag plötsligt bra, lymfkörtlarna är redan på tillbakagång och jag är brunett! Jag slipper slitet sönderblekt hår, får vara mörk och det svider inte ens i såren i hårbotten. Härlig känsla. Däremot så inträffade det något annat halvcreepy efter att jag har gått med stickningar i ena ögat sen jag vaknade. Jag torkar håret, kastar en blick i spegeln och ser att det rinner blod ur ögonvrån. Wow, vad äckligt. Det verkar bero på ett sprucket blodkärl men synen av blodigt öga var inte mysig. Alls. Jag tittar egentligen på Underbar och älskad av alla, men som vanligt när jag ska se något teve så hamnar jag någon helt annanstans och sysselsätter mig med något som inte har med film att göra.

Men helvete vad det regnar. Jag och ungen ska klättra i varsitt regnställ och ta oss till affären. Där är det upp till honom vad vi ska köpa inför kvällen. Jag har endast krav på mjöl.

Helgtips!

Baka stora maränger.
Varva dem med blåbär, glass och grädde.
Simpelt och gott!

Mina nya älsklingar från Brandos, som förhoppningsvis ska ta mig en mil under Tjejmilen i höst.

Status...

...orange med gula inslag. Nu - rond två.

Jag gick inte upp förrän klockan tio idag, sååå skönt. X var inne och gosade lite med mig när han vaknade och sen sa han att han gör sin frukost själv - smidigt. När jag väl kom upp hade han ätit Danonino miniyoghurt och flingor utan mjölk, precis så som han alltid vill ha det. Gotte! Planerna på agendan sköts lite på när det ringde på dörren och X's bästa kompis gjorde entré, precis som de flesta dagarna i veckan. Jag hade planerat att åka och handla lite växtlighet till balkongen, men det känns som att det är viktigare att de får leka och vädret är inte tilltalande överhuvudtaget för balkongpyssel, plantering och liknande. Däremot är det nog dags att sätta igång med avfärgningen av håret. Brr. Inatt har jag kliat hål bakom öronen, så jag har stora blodiga sår bakom båda. Det dröjer nog inte länge innan psoriasisen hittar dit och börjar härja i såren.

Det tidiga 00-talet återupplevs i musik.

Jag gjorde en sån där tjockispizza. Det vill säga med en supertjock botten, täckt med tomat i olika konsistenser: puré, krossade samt hela i coctailstorlek. Dessa varvade jag med paprika i två färger, pepparsalami, rökt skinka samt gul och röd lök. Alldeles jättegott tyckte mamman medan barnet nöjde sig med att tugga på en kant. Han sitter i nuläget framför en film. I handen har han en våffelstrut fylld med vaniljglass och strössel. Jag dricker grönt te och kollar lite lamt efter balkongdetaljer.

Äntligen kom veckan till ett slut. Jag har längtat. Särskilt då jag numera unnar mig den riktigt goda maten främst på helger, men också för att få sova ut lite. Nyss plockade jag upp ungen och nu är han fri att vara vaken hur länge han vill. Jag ska baka en pizza och skapa en förhoppningsvis riktigt mysig kväll åt oss.

Barnsligt gott.

Jag våndas. Över en så bisarr, menlös och icke-viktig sak som att jag måste avfärga hela håret. En sista allergichock har blivit avgörande och min hud vill aldrig mer komma i kontakt med mörka färgämnen. Lymfkörtlar i nacken, på halsen och bakom öronen har stått giv akt i månader nu. Det är inte okej. Men jag skjuter på det hela tiden, jag trivs så ypperligt som mörk. Alltså, jag är ju mörk egentligen, men i väntan på min naturliga hårfärg måste jag avfärga, vilket resulterar i den mest hemska insikt idag: jag blir blond. BLOND! Jag håller fast vid att i stort sett varenda kvinna jag någonsin gett en blick - har passat bäst i mörkt hår.

Resultaten av eld i baken; ett stycke nallebjörn- samt en vanlig sockerkaka täckt med färgglad dekor:

Här är jag med eld i baken som man så skämtsam kan uttrycka det när jag plötsligt fick en hel del att göra. Baka åt cirka 70 barn, det är några stycken det. Jag återkommer.

En del frågar om soppdieten och receptet, så jag lägger ut det här nu. Dock finns det en del varningar att utfärda kring denna diet, precis som kring andra. Man ska inte gå på denna diet om man lider av ätstörningar, diabetes eller mår illa av den. Och så kan jag spontant tycka att man ska ha syftet klart för sig. Jag använde den som en detoxmetod i ett försök att rensa kroppen från skit. Man ska försöka undvika kaffe och värktabletter under veckan, just för att kroppen ska göra sig av med gifter. Om man ska gå ner i vikt kan det vara trevligt att veta från början att man går upp lika fort igen om man börjar äta som innan igen. Men om man överväger att lägga om kosten kanske soppan kan vara till en initial fördel. Man kan tappa ganska många kilon under dietveckan och då förstår man kanske själv att det är viktigt som fan att dricka mycket vatten, samt att inte börja hetsäta efter veckans slut. Här kommer receptet i alla fall och jag kanske ska tillägga att för mig, som älskade soppan - funkade dieten utmärkt. Jag var trött de två första dagarna men piggnade till ordentligt på tredje dagen (fick väl en kolhydratchock kanske). Det viktigaste var att det blev en hel vecka utan lågt blodsocker eller sockerfall.

6 stora gula lökar

2 burkar konserverade tomater 800 gr

1 mellanstort vitkålshuvud
2 påsar löksoppa
2 gröna paprikor
4-6 morötter
1 selleristjälk
2 tärningar grönsaksbuljong, persilja, örtkryddor

Beredning:

Ansa och skär grönsakerna i skivor eller bitar.
Lägg den i en gryta 8-10 l.

Strö över med löksoppa och lägg i buljongtärningarna.
Häll i vatten så att det gott och väl täcker.
Koka ca 30-40 min.
Smaka av med soja om du vill.
Mixa ihop allt till en slät soppa.

Dag 1 Soppa i stora mängder. Ät alla sorters frukter så mycket du orkar men inte bananer.

Dag 2 Alla sorters grönsaker, hur mycket som helst, kokta eller färska. I dag skall du undvika ärtor, säd och bönor. Soppa i stora mängder.

Dag 3 Alla sorters frukt och grönsaker. I dag dock ej banan eller potatis. Soppa hur mycket som helst.

Dag 4 Soppa! Ät 5-8 bananer och drick 5-8 glas lättmjölk.

Dag 5 Ät 5-6 tomater och c:a 300 g nötkött. Mycket soppa!

Dag 6 Ät kokt fisk så mycket du orkar samt olika grönsaker utöver soppan som vanligt.

Dag 7 Ät så mycket du vill av mörkt ris, grönsaker (kokta eller råa), sockerfria safter, te eller kaffe utan socker. Ingen soppa dag 7.

Med posten kom det paket från mamma. Vi skickar varandra små fina ting ibland, för att materiellt visa vår uppskattning för varandra. Eller jag visar uppskattning, mamma markerar stolthet säger hon. Idag fick jag en riktigt läcker plånbok, och det föll sig rätt i tiden då min gamla (som mamma köpte för tre år sedan) börjar bli ordentligt sliten. Ett silversmycke i hjärtformat med tre vettiga ord hängde med också, och min dag är förgylld trots magsjuka ännu en gång. Jag blir glad när folk säger att de har den bästa mamman i världen, så ska man tycka och känna - då har det gått rätt till tycker jag. Jag anser mig själv ha, utan tvekan - den bästa mamman i världen: mina kompisar ville ha henne som mamma i tonåren och hon har alltid satt andra före sig själv. Hon är kärleksfull så det nästan rinner över. Min mamma lagar världens godaste mat, är den mest ödmjuka, omtänksamma och den mest intelligenta varelse jag vet. Det spelar ingen roll hur frågan lyder, det finns alltid ett svar. Hoppas fler känner och tänker så om och kring sina mammor, då har det troligen gått rätt till.