Jag skulle behöva en hård spark i röven, en så pass hård så att jag flyger till affären helst. Mitt kylskåp ekar tomt vilket är ytterst ovanligt och jag har ingen lust. Ingen lust. Jag har tappat lusten. Till att gå, till att handla, till att... Ja, det mesta känns det som just idag.

Handlingsförlamad.

Nystrålad. I ansiktet. Kanske kan jag få lite färg på köpet? Vore intressant, för då kanske finnarna låter bli att lysa illröda. Nu blir det kaffe och avslappning i sällskap av mina tankar. Jag har de senaste dagarna känt mig förtvivlad och nedstämd över Loo's öde, minst varannan tanke jag tänker går till henne och ungen. Gaaaah, när ska rättvisa skipas? Jag är frustrerad och genuint förkrossad. Och kan såklart inte ens förställa mig hur hon känner sig.