torsdag 6 maj 2010

Jag våndas. Över en så bisarr, menlös och icke-viktig sak som att jag måste avfärga hela håret. En sista allergichock har blivit avgörande och min hud vill aldrig mer komma i kontakt med mörka färgämnen. Lymfkörtlar i nacken, på halsen och bakom öronen har stått giv akt i månader nu. Det är inte okej. Men jag skjuter på det hela tiden, jag trivs så ypperligt som mörk. Alltså, jag är ju mörk egentligen, men i väntan på min naturliga hårfärg måste jag avfärga, vilket resulterar i den mest hemska insikt idag: jag blir blond. BLOND! Jag håller fast vid att i stort sett varenda kvinna jag någonsin gett en blick - har passat bäst i mörkt hår.

5 kommentarer:

  1. heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, =P

    SvaraRadera
  2. Åh du har så rätt! När jag läste det där tänkte jag på en viss blondin, som ärligt talat ser ut som en prostituerad.. och jag tror det är enbart håret som gör det.

    SvaraRadera
  3. Antingen så är jag korkad eller så är jag slutkörd - jag väljer det sistnämnda alternativet. Du är mörk, i dig själv. Under tiden ditt mörka, naturliga hår växer ut, så avfärgar du håret (så att du får en mörk utväxt i ljust hår)?

    Eller vänta nu, med tiden kommer visheten - du tål inte färgen ens när den legat i ditt hår en längre tid? Creepy + jobbigt.

    Har du testat intensiv- eller lättoningar?

    SvaraRadera
  4. Ja precis, tål inte att ha håret på huvudet just nu. :( Toningar är inte alls lika allergiframkallande, dock sitter de inte i mer än två tre tvättar. Men det kanske är något att kolla efter, något mer intensivt i toningsväg. Hm. Tack för tipset. :)

    SvaraRadera
  5. Hår är sjukt olika, i mitt hår åker färg ur efter en månad - medan intensivtoningar, som lovar om att hålla en sisådär åtta veckor, sitter som gravyr. Hett tips, Casting Crème Gloss.

    Lycka té!

    SvaraRadera