fade goes blog.

Det är tydligen Rebecca idag. Jag har då aldrig blivit "grattad" på namnsdagen, men idag skulle tydligen bli ett undantag. Jag heter Rebecca efter dottern till min mammas största idol, Björn Afzelius. (Idol och idol, de hade någon märklig relation som jag inte tänker fördjupa mig i.) Och många är de gånger då mamma har sjungit låten med samma namn för mig. Nu för tiden citerar hon den i brev och mail...

Tänk att jag gjorde dig,
tänk att du kom till mig,
tänk att vi båda finns,
min Rebecca...

Som en vind, som en lekande vind i Ligurien
Kom du in i mitt liv som en skänk från naturen
Som ett regn, som ett smekande regn vid Biscaya
Kom du in, som från himmelen sänd för att stanna
Du är vind, du är regn, min Rebecca


Som ett ljus, som ett sken i den djupblå natten
Som en glimt av de sägenomsusade skatten
Gom en sol, som en strålande stjärna på himlen
Gav du liv, gav du värme åt slumrande minnen
Du är ljus, du är liv, min Rebecca


Ta min hand, låt oss vandra den regnvåta skogen;
Ta min hand, låt oss trampa den rödbrända jorden;
Kom med mej, jag skall visa dej blommornas färger;
Kom med mej, jag skall visa dom svindlande bergen
Du är jord, du är färg, min Rebecca;
Du är blod, du är märg, min Rebecca


Oh, vad jag älskar dej
Tänk att du älskar mej
Tänk att vi två är en, min Rebecca
Tänk att jag drömt om dej
Tänk att du kom till mej
Tänk att vi båda finns, min Rebecca