Black N White.

Under loppet av en vecka har jag lyckats komma på den otroligt knäppa tanken på att blondera håret (vilket jag får för mig titt som tätt). Jag har i samma veva kommit på att jag trivs bäst mörk (som vanligt, det är alltid likadant.) Så sammanlagt sju hårfärgningsprocesser har mitt hår genomlidit inom loppet av tre dagar. Kanske inte alls så bra för håret, men för mig var det en nyttig (återkommande) insikt; jag vill icke vara blond.

Finally sidecut.

Ungefär såhär sitter jag just nu, plus glasögonen, dock med hål i byxorna. Håret är nyfärgat; brunsvart med röda slingor. Avskyr när det är på väg att gå ur och gammal äcklig blekning lyser igenom. Kan önska att jag aldrig någonsin hade börjat färga håret och att det alltid fick vara så mörkt som det är naturligt.

Om mitt hår...

...hade varit en världsnyhet... Ja, då hade vi uppenbarligen inte haft så mycket att bry oss om. Nu är det inte det, men faktum är att jag till och med mottagit meddelanden idag med frågor om jag klippt mig. MEDDELANDEN, i plural alltså. Det verkar ligga någon form av betydelse i mitt hår. Svar: inte klippt direkt, snarare skurit ut. Jag har alltså skurit ut några kilo hår i hopp om att "tunna" ut det - jag stod inte ut. Effekten blev dock inte den önskade, jag har fortfarande ett extremt tjockt hår, även om det nu finns i liiiite liiiite mindre mängd.

Jag provade mig på en videoblogg, eller snarare en video eftersom jag inte publicerar det i bloggen. Helt klart ringrostig och måste nog öva en stund på att prata med mig själv igen innan jag börjar blogga via klipp igen. Förresten kom jag på hur man fixar en surprise surprise: man har helt sonika alltid håret uppsatt. Släpper ner det för att färga det, och sätter sedan upp det igen. Efter några månader när man borstar ut det inser man att man skulle kapa hälften eftersom det kan liknas vid svito, MEN! Den stora överraskningen: håret har vuxit och blivit ganska långt. (Vafan man nu ska med långt hår till egentligen, men det kom ändå som en smärre chock när jag såg längden på mitt burr idag.)

Back to my roots...

Skjut mig!

Det var då...

Apropå analogt foto; Jag har alltid betett mig likadant gällande mitt hår. Byta hårfärg. Konstant. Då. Och nu. Bilderna är tagna med en veckas mellanrum, 1998. Jag hade till och med samma byxor.

Just det, jag fick håret fixat idag också. Inte alls lika drastiskt som vanligt, bara en uppljusning av underhåret. Brukar välja att göra tvärtom, men idag fick det bli såhär.

Ibland hinner man med mycket på en alldeles för kort dag, till exempel att bli sjuk inom loppet av bara några få timmar. Jag har fått huden strålad och håret slingat. Jag har köpt extra termobyxor, en extra jacka, extra handskar till ungen. Extra av allt helst, då vi imorse precis som så många andra begav oss till skolan i snöstorm. Jag hade dock framförhållning redan i slutet av augusti, så väderanpassade kläder fanns det hemma. Det händer mycket på jobbet, och redan innan jag hann dit började det klia i halsen. Efter ett möte vid lunchtid var det onda ett faktum och framåt eftermiddagen började jag känna av feber. Men nu så, nu är vi äntligen hemma och kan slappna av i några dagar.

Dagens frisyr?

Trehundrasjuttiotvå inbakade och utbakade flätor i en stor... Hög?

Dagens frisyr?

Fade to black.

Svart hår igen. Nu trivs jag som mest. (Minus allergin).

Loma är bäst. Skicklig med idéer. Nu har jag avfärgat och tonat håret. Nu mår jag plötsligt bra, lymfkörtlarna är redan på tillbakagång och jag är brunett! Jag slipper slitet sönderblekt hår, får vara mörk och det svider inte ens i såren i hårbotten. Härlig känsla. Däremot så inträffade det något annat halvcreepy efter att jag har gått med stickningar i ena ögat sen jag vaknade. Jag torkar håret, kastar en blick i spegeln och ser att det rinner blod ur ögonvrån. Wow, vad äckligt. Det verkar bero på ett sprucket blodkärl men synen av blodigt öga var inte mysig. Alls. Jag tittar egentligen på Underbar och älskad av alla, men som vanligt när jag ska se något teve så hamnar jag någon helt annanstans och sysselsätter mig med något som inte har med film att göra.

Men helvete vad det regnar. Jag och ungen ska klättra i varsitt regnställ och ta oss till affären. Där är det upp till honom vad vi ska köpa inför kvällen. Jag har endast krav på mjöl.

Status...

...orange med gula inslag. Nu - rond två.

Jag gick inte upp förrän klockan tio idag, sååå skönt. X var inne och gosade lite med mig när han vaknade och sen sa han att han gör sin frukost själv - smidigt. När jag väl kom upp hade han ätit Danonino miniyoghurt och flingor utan mjölk, precis så som han alltid vill ha det. Gotte! Planerna på agendan sköts lite på när det ringde på dörren och X's bästa kompis gjorde entré, precis som de flesta dagarna i veckan. Jag hade planerat att åka och handla lite växtlighet till balkongen, men det känns som att det är viktigare att de får leka och vädret är inte tilltalande överhuvudtaget för balkongpyssel, plantering och liknande. Däremot är det nog dags att sätta igång med avfärgningen av håret. Brr. Inatt har jag kliat hål bakom öronen, så jag har stora blodiga sår bakom båda. Det dröjer nog inte länge innan psoriasisen hittar dit och börjar härja i såren.

Jag våndas. Över en så bisarr, menlös och icke-viktig sak som att jag måste avfärga hela håret. En sista allergichock har blivit avgörande och min hud vill aldrig mer komma i kontakt med mörka färgämnen. Lymfkörtlar i nacken, på halsen och bakom öronen har stått giv akt i månader nu. Det är inte okej. Men jag skjuter på det hela tiden, jag trivs så ypperligt som mörk. Alltså, jag är ju mörk egentligen, men i väntan på min naturliga hårfärg måste jag avfärga, vilket resulterar i den mest hemska insikt idag: jag blir blond. BLOND! Jag håller fast vid att i stort sett varenda kvinna jag någonsin gett en blick - har passat bäst i mörkt hår.

Jag avslutade gårdagen med att färga håret svart igen. Nu trivs jag, trots lite överkänslighet mot just svart färg, det blir extra jobbigt i hårbotten. Idag är det EFIT-dag och jag tänkte försöka mig på att fullfölja den med just ett foto i timmen trots att jag ska jobba. Så en längre redogörelse får dyka upp här ikväll. Nu ska jag och X titta på barnkanalen, mysa och äta frukost.

Little red riding hood.