Jag har en lång dag att se fram emot idag, så för att göra den ännu längre gick jag upp tidigt efter diverse riktigt perversa drömmar. Förresten så blev jag väckt av dödsbud så jag sänder massa fina tankar lite här och vart också.

Nu ska jag bege mig till Haninge för en ordentlig shoppingrunda. En riktigt viktig mamma fyller år på måndag och på tisdag är det 60-årsfest för min nya bästis, Maggan, på jobbet.

Här sitter jag.
Och vill att Loo ska blogga.
Att Loo ska leva.

Missa inte Loo's allra sista inlägg, som nu finns publicerat i hennes blogg: http://mrsgonzo.blogspot.com/2010/03/loos-allra-sista-inlagg.html.

Dagens fina tanke ringde på dörren och piggade upp mig i flertalet kulörer. Gårdagen däremot, den var helt knäpp. Natten började konstigt i och med att jag sover med ena ögat på glänt när jag vet att jag ska öppna skolan vid 06.30. Så jag vaknar oftast en gång i halvtimmen för att inte försova mig.

Och någon gång där, mitt i natten, hör Trilla (min exman, Xanders pappa) av sig via sms och jag flyger upp (när jag ser ett meddelande eller får ett samtal av honom är jag allt som oftast orolig i mitt handlande, jag är så rädd att det ska hända honom något). Det är Loo's död han förmedlar och han är medveten om hur illa berörd jag är av hela händelseförloppet. Det är väl alla såklart. Vi pratar om vår fina son som ligger och snarkar i trygghet och jag gråter mig fördärvad.

Jag stannar uppe och vet faktiskt inte alls vad jag gör. Vid fem börjar jag fixa till mig och vid sex väcker jag min unge. Sen tar dagen vid, och vilken jävla dag - onsdagar är extremt jävla jobbiga överlag. Det är simning med klassen, vilket innebär pendeltågsfärd (ofta med inställda tåg såklart) och ja, framåt fyratiden är jag riktigt trött. Jag somnade vid tolvtiden natten till idag och först nu känner jag mig lite som en människa igen, igår infann sig en känsla av hopplöshet till och från. Jag är så förbannad i omgångar, även om vi visste hur slutet skulle komma att se ut, men jag kan inte låta bli att förbarma mig över tragiken i Loo's öde.

Nu sticker jag till jobbet där det ska gräddas våfflor åt sjuttio ungar.

Onsdag, klockan är 05.10...

Sov gott, vackra Loo.
Frid över ditt minne. <3

Läskiga saker inträffar mitt i Bingolottorundan. Jag tänkte ta mig en närmare titt på Emma, ormen, då hon legat i samma position de senaste dagarna. Jag brukar kolla efter så att hon andas, när hon envisas med att ligga som i koma. Okej, nu andades hon ju såklart inte och jag började känna lite panik samtidigt som det kändes skönt på något sätt, hon har betett sig konstigt den senaste tiden, särskilt kring maten. Jag petade på henne och fick ingen reaktion och ringde Trilla och berättade att Emma är död. Sen gick det en stund och sen skrämde hon livet ur mig genom att återuppstå med ett jävla ryck. Eller ja, hon sov väl från början, men jag blev livrädd. Så jag ringde Trilla igen och förmedlade incidenten och nu är vi överens om avlivning. Den senaste råttan kräktes hon upp och de mindre mössen som jag provat med, kommer ut hela och håriga igen. Det är så vidrigt. Okej, back to bingo.

Frid över ditt minne, Anna.

@MrsGonzo.

Please don't go
I want you to stay
I'm begging you please
Please don't leave here
I don't want you to hate
For all the hurt that you feel
The world is just illusion
Trying to change you