Det var då...

Min barndomsapa (Anna) tänker tillbaka på vår högstadietid...

En helt fantastisk kväll. Såklart. I bästa vänners lag, eller hur säger man?
Jag blir alltid lika imponerad över hur Tessi och hennes familj bor. Varje gång - lika överväldigad. Deras hem är något alldeles extra. Så hemtrevligt, kliniskt rent och fyllt av värme, kärlek och massa smådetaljer som jag går runt och blir förälskad i. Tuvas barnrum är det absolut finaste barnrum jag någonsin sett. Och Tessi och K's säng var utan tvekan den skönaste säng jag råkat lägga mig i. Fulländad miljö ikväll med andra ord.

Och så älskar jag maten. Idag serverades biffar med soltorkade tomater och fetaost samt couscous blandat med grönsaker och lök. Vi såg en halvkass film också - Brothers, ej att rekommendera. För övrigt rekommenderar jag resten av kvällen.
Jag har jävligt svårt att låta bli katterna också, så jag sitter här med kliande ögonen och päls i hela halsen känns det som. 

Fantastiskt.

Min fina tjocka vän.

Tessis man är för övrigt världens bästa.
Inte nog med att han frivilligt ägnar timmar och åter timmar åt att spela Wii med Xander, han sitter också på huk när jag går in i Xanders rum och organiserar bland ungens trehundrafemtiosju filmer; "Eh, jo alltså, mitt ordningssinne..." Whäj, hey, jag älskar ditt ordningssinne, Mr K.

För jag...

...har finbesök. I mitt kök. Ett stycke blivande treåring som skär jordgubbar i fina skivor och ett stycke blivande tvåbarnsmamma som i vecka trettio blev akut sugen på marängsviss.

Day 7 - Min bästa vän.

Som säkert för så många andra kan jag ha svårt att koncentrera "bästa vän" till endast en person. Det beror liksom lite på definition. Ingen vet allt om mig. Det skulle jag aldrig vilja. Men jag räknar de bästa vänner till de som jag kan prata med när fan jag vill, och även om det så passerar två år mellan gångerna vi ses - så känns det som igår. Mina bästa är de som funnits längst; Sandrine, Jizzle och John. Alla dessa har funnits i mitt liv sedan 1997, och självfallet har det sedan dess tillkommit vänner. Men jag håller dem få. Jag anförtror mig sällan åt någon annan än mig själv. Tilläggas kanske bör att jag är kass på att höra av mig "bara för att höra av mig". Alla dessa tre accepterar detta utan problem. Jag ogillar krav på att höra av mig bara för att hålla en relation vid liv.

Sandrine och jag hade foto som inriktning när vi läste journalistik på gymnasiet. Här testar vi olika nyanser på ett väldigt antikt sätt, med analoga kameror. 

Äntligen får jag tillbringa kvällen med mina favoriter igen. Det har varit lite glest med träffar på sistone. En annan riktigt härlig grej är att min son är så himla fin och trots att Tuva är fyra år yngre märks det att han älskar att busa med henne. Den enda som var lite trist ikväll var väl jag, som varken lagade mat eller tryckte i någon massa sötsaker. Vi beställde thaikäk och drack kaffe, sen tog det helt enkelt stopp. Åh, åh, åh - det bästa med att ha fyllt år, det är när Tessi kommer med sina alltid så träffsäkra presenter. Världens snyggaste (och längsta) strumpor, helt i min smak - samt en urfin recycled ljuslykta. Tack, tack, tack. Fan vad mätt jag är.

Idag kommer den här lilla favoriten till oss. Jag ska hjälpa mamma Tessi att flytta hennes blogg, så nu är det i sista stund om man vill ta del av det hon har skrivit för efter idag ska den gamla bloggen bort och den nya vara skyddad. Jag laddar kamerabatteriet och Xander började dagen med att undra när de kommer. (Det är Tessi's snygga man som är Xanders favorit - han spelar liksom.)

Jag har stressat ihjäl mig idag och insett att heey, jag funkar ganska bra under press. Blir mer effektiv så. Nu har jag en lugn liten stund över i väntan på fina vänner och fler barn, sen ska vi äta. Jag har gjort en blåbärs- /vaniljpannacotta, dock lite sent så det är lite småkritisk, hoppas den hinner stelna.

Hur jag spenderar onsdagskvällen? Jo, i ett töcken av lugn kan man säga. Jag förbereder mig på vad som ska komma att bli en helg i ren egocentrisk anda. Den inleds redan imorgon då jag efter ett längre (ja, i tanken i alla fall) träningspass, ska på ayurvedisk helkroppsmassage, leta upp ett par nya jeans boyfit, följt av middag i fint sällskap. Fredagen ska jag tillbringa på söder med min nära vän Fallebring (vi har som standard att träffas en gång om året ungefär. Det bara blir så, även om vi inte direkt blir mätta. Tror jag?). Vi ska fika och strosa och shoppa och skvallra. Jag ska dricka ett glas rödvin i helgen, och ligga mycket. Alltså ligga ner, ta det lugnt och andas. Ingen stress, bara pengaslöseri, god mat, vänners sällskap och framför allt - det jag faktiskt gillar mest (och mina vänner berörs inte illa av det, eftersom de vet hur jag funkar), vara en hel del med mig själv.

Fast onsdagskvällen blev inte såhär ultralugn förrän alldeles nyss. X och jag har haft mysmyskväll, precis som vanligt innan han ska till pappan och busa av sig över veckoslutet. Och kvällar som denna får han styra (fast han är en schysst unge och vet vad jag gillar och inte), så vi har tittat på Lotta på bråkmakargatan (okej, den valde jag), byggt lego (ja, han ville egentligen fäktas, men jag är ingen vapenmorsa) och pussats kalla glasspussar (faktiskt på bådas initiativ). Okej, jag styrde, men som skrivet - han är en himla schysst unge den där Vilde Xander.

Jag gjorde för övrigt misstaget att slösa tid på Glamourama. Öh, nu kan jag ju inte sluta.