Vi firar med paj.

Hjärt- och lungräddning. Kan jag väcka liv i en blogg efter sex år?


RABARBER- och APRIKOSPAJ
____________________________________

Skär upp fyra rabarber och klyfta fyra aprikoser och släng i en pajform.
Strö över socker eller stevia, en sisådär tre matskedar.
Blanda 1,5 dl vetemjöl, 1,5 dl havregryn och 0,5 dl socker med smör (gissar att jag körde på ungefär 125 gram). Kleta över geggan över rabarbern och aprikoserna och släng in i ugnen, 225 grader i cirka 20 minuter.
____________________________________

Resten av dagen summeras inom loppet av sextio sekunder.

Jag smälter...

...och inte alls på grund av någon värmebölja eller så (det får gärna bli varmare), utan snarare för att jag ploppade i förlossningsvideon i dvd-spelaren. Den stod där i hyllan och samlade damm, överbränd på en ganska orepig dvd-skiva (men alltså filmad med en sån där gammal videokamera som man såg svartvitt i). De hoppiga, suddiga och störande bieffekterna som tydligen kunde uppstå vid sådant filmande finns kvar, det känns lite extra nostalgiskt. En bit in, när jag klappade stora magen, då hackade bandet och det som fanns bakom kom fram - en film från Gran Canaria 1998. Tjoho, vilka kontraster. I alla fall, jag satt uppslukad och nästan tårögd till det könsbestämmande ultraljudet, magsmekningar, Trillas peppningsförsök, CTG:n och slutligen förlossningsdagen. Hela tiden hörde man Trillas uppiggande (och lögnaktiga) ord om hur vacker och duktig jag var (öh, jag hade gått upp 30 kilo i vikt och bar på trippelhakor och litervis med vatten.) Men ut kom han till sist, vår Vilde Xander. Jag är modig och delger några scener ur våra livs absolut största händelse.


Xander föds, 2004.