Igår kväll blev jag kallad till nästa veckas casting till Winter Wipeout som spelas in i Argentina senare i år. Just nu, när jag är nyvaken, är jag liiite smått fundersam till om det verkligen är en bra idé. Dock är det Xanders högsta önskan och det väger ju ganska tungt. ;)

Torsdag(ar).

Jag gillar torsdagar. Man liksom riktigt skymtar helgen där bakom den enkla fredagen.
Och på torsdagar har jag möjlighet att börja sent. Så varje torsdag är Xander ledig från förskoleklassen, och vi får härlig kvalitetstid innan han följer med mig till jobbet och är där med mig hela dagen. Torsdagar är så bra. Samtidigt som torsdagar kan vara energikrävande. Det är elevmöte varje torsdag och det tar på krafterna. Jag stänger hela skolan på torsdagar så man är aldrig hemma innan tidig kväll. Idag vaknade vi runt nio, tog det lugnt och hade det mysigt innan vi begav oss till Jysk som precis har öppnat, tittade runt lite sen lunchade vi på Waynes, jag och Xander. Bra torsdag med andra ord.

Efter en aktiv dag med långpromenad och en shoppingrunda tillsammans, slappar vi med "Vem där?". Ja, alltså efter att jag tvingat Xander att läsa femhundrasjuttotvå korta små ord. Jag skrev ut alfabetet, laminerade och klippte ut bokstäverna - sen har han fått sätta ihop ord och läsa.

Mammans lunch.
Xander fick Cocillana, pommes och hamburgare.
Tillståndet är för övrigt oförändrat. Nu vill vi se friskhetstecken här, tack.

Status Quo?!

Strålas, fika, shoppa, jobba, fika, jobba, jobba, hämta barn, handla, hem, mysa.
Längre än så har jag inte kommit. Än.

Enkelt föräldrarskap.

Jag försökte imitera en sån där förälder som lär sitt barn att ta ansvar i hemmet:

"Jag har skickat efter de två Scooby-doofilmer som du inte har..."
"...tack mamma."
"...öh...eh, fast du! Du kanske kan hjälpa mig laga mat någon dag?"
"Ja! Du lagar ju alltid maten, mamma! Jag ska hjälpa dig. Jag har ju bara latat mig i sex år..."

Ungen har ju självinsikt i alla fall.