Usch, jag råkade slå på SVT2, en kanal som jag aldrig ens bläddrar förbi egentligen. Och så visar de Barn med cancer och jag går omedelbart mitt itu.
Själva är vi (jag och Xander) alldeles precis hemkomna från det (förhoppningsvis) sista läkarbesöket angående den där jävla knölen som han har haft i halsen sedan 2008. Idag tog vi det sista av fyra blodprover och visar det här ingenting konstigt så är vi färdigutredda. Allt pekar på en kronisk infektion i ena halsmandeln vilket gör att en lymfkörtel är i ständig reaktion. Den är stooor, och rörlig och har varit ett orosmoment under lång tid. De värsta tänkbara sjukdomar är äntligen uteslutna och jag känner mig otroligt ödmjukt lättad.

Då jag legat i fosterställning på grund av njuront har det uppenbarligen varit synd om mig och mitt ex kom förbi med uppiggande present som jag idag, när jag äntligen kunde stå upp någorlunda smärtfritt, har fått på mig. En solklänning från Roxy. Så fin så. Ibland är det bra att vara sjuk, även om jag helst sluppit detta njurproblem.

För sju år sedan...

Var vi inlagda på förlossningen med värkar i vecka 35. Några timmar senare fick man skära upp buken på mig och plocka ut en underbar liten människa. Inför hans födelsedag idag hade jag förstås tänkt slå på stort och baka utav bara helvete. Sen kom en njursten i vägen och jag kan inte låta bli att lida av samvetskval trots att min unge varken äter bullar, kakor eller tårta. Men det känns inte okej att köpa kakor till hans sjuårsdag. Ska med ömmande vänstersida pyssla ihop hans tårta i alla fall. Förra året gjorde jag en med Lego Star Wars som man kan se >>här<< om man vill. Jag måste ju göra en snyggare i år. För vems skull vet jag inte, förmodligen min egen.

Pre-påsk.

Xander började klaga på en intensiv huvudvärk tidigare idag. Lite läskigt då han aldrig verkar ha haft ont i huvudet tidigare. Mitt logiska tänk menar på att någon gång ändå måste vara den första. För någon timme sedan, när han låg i sängen och tryckte sig i pannan, kom även febern. Stackars hjärtegull, men han hann i alla fall klä påskriset som i år består av björkris och körsbärskvistar, allt plockat på Kvantum i sann allemansrättsanda.

Häng en kyckling vettja!

Hemmasingel.

Det här var den jävligaste av jävliga förkylningar/influensor jag åkt på. Det ger liksom inte med sig. Från halsfluss till körtelfeber - jag har haft röst varannan dag ungefär. Fine, det har varit lugnt och skönt, men mäkta frustrerande. Och nu. Har Xander åkt på nåt liknande: halsont, tappar rösten till och från och den här satans jävla hostan. Både han och jag häller i oss Cocillana. Idag är jag pigg och mår helt okej, det utgör dock ingen som helst garanti för hur jag mår imorgon - men då är det jobb som gäller oavsett, ska på lönesamtal på förmiddagen.

Igen!

Igår igen.
Spysjuk utav bara helvete.
En stund.
Sprängande huvudvärk.
Nu är allt okej igen och första måltiden är bebismat.

Sjuk-stats.

Det blir långsamt bättre. Jävligt långsamt vill jag kalla det. Istället har Xander åkt på en såndär jobbig hosta som han får till och från (ganska ofta faktiskt, säkert till följd av trånga luftvägar). Så, ligg- och sittsår lär vi dra på oss också snart. Eller kanske inte ändå för jag fick för mig att testa zumba igår, men nej, man ska inte hålla igång med en infektion i kroppen; idag står mina svullna lymfkörtlar rakt ut som ett förstorat pärlband kring hals och nacke. (Utöver det så var zumba hysteriskt kul.)

Jag åt ingen middag igår. Xander var iväg på teater så jag var fri att vila hur mycket som helst. Jag ersatte middagen med vaniljpannacotta i överflöd. Idag vaknade jag och kände mig minst lika dålig som igår, men efter ipren, nässpray och några mackor känns det lite bättre. Jag har en unge som är med sin bästa kompis, säsong två av Tre kronor, snorpapper och en microfleecefilt - det borde göra susen.

Sent igår kväll kom den, den där känslan som är kantad av lindrig ångest men som ändå slår ned med en sådan medvetenhet om vad som komma skall. De första stickningarna i halsen alltså. Tio timmar senare: snoret rinner, halsen känns som ett öppet blödande sår, svetten forsar och febern framkallar frossa. Tur att jag har köpt en alldeles ny fleecedress som jag kunde hoppa i innan jag återgick till liggläge.

Change of... Heads?

Aj, aj, aj... Byta huvud?
Anyone?

Jobbet har börjat, vardagen är ett faktum, jag har åter tagit sats in i ekorrhjulet. Denna gång med en sjukligt sprängande huvudvärk som varken avhjälps av ipren eller treo. Jag fick sätta ett hårband liksom över pannan för att det skulle spänna ordentligt, då lindrade det lite. Ganska snyggt också kan jag gissa. Jag och Xander har trots krämpor testat den nya - otroligt älskade - externa blixten som jag noggrant valt ut. Letat länge, testat och jämfört. Fallit pladask. Köpt.

På bröstfronten - allt okej.

Vid sex imorse ringde klockan och jag gick upp, väckte Xander och vi hade lite morgonmys framför en film innan vi begav oss till doktorn. Väl där fick jag extremsnabba besked om att mina bröst är helt normala, så idag gillar jag dem igen. Lite ärrvävnad var ingen fara och det fanns inget oroa sig för. Vidare gick vi och köpte massor av frukost, skickade blommogram till min mamma - jag tyckte att hon behöver lite fräscha blommor, åkte hem, åt länge och resten av dagen har vi ägnat åt spel. Spel i Wii-form samt Vem där-spel. Nu ska jag baka en cheesecake inför morgondagen då vi ska iväg på middag. Ett bakverk är ju roligare än en blomma?!

Problematiska pattar...

Inte nog med att de hänger och nästan släpar i marken, de läcker ju också. I fem år har de läckt. Och inte nog med det, det finns en liten liten, liksom yttepytteliten knöl i det vänstra bröstet och den är så liten så den är nästan löjlig - MEN den måste (såklart) kollas upp. Det är doktorns uppmaning. Så imorgon står klockan på sex (trots jullov), och Xander har tvingats försöka sova redan vid halv elva (han får vara uppe så länge han vill när han är ledig och brukar lägga sig runt ett-, tvåtiden) och jag vill inte alls sova. Dumma jävla tuttjävlar att bråka så. Hade jag kunnat hade jag plockat bort dem och slängt dem i soprummet. Och det känns liksom som att den där lilla miniknölen är ärrvävnad, för precis framför, liksom på huden - där finns ett ganska stort ärr efter ett sår som uppstod i samband med aggressiv psoriasis. Fast å andra sidan, om det visar sig vara något farligt, då är jag nog ganska glad över att jag faktiskt gick upp klockan sex på jullovet.

Det snurrade till i huvudet igår och sedan dess har det känts tungt, utmattat och extremt trött. Lite illamående till och från och jag har sovit i omgångar hela dagen. Mina premenstruella (eller preägglossning i nuläget) jävla åkommor blir värre och värre för varje månad och jag har god lust att gräva ut hela äggstocksapparaten. Jag har ändå ingen användning av skiten längre. Nu ska jag trösta mig med pizza.

Febrig och utmattad.

Ljus i mörker.

Ligger i sängen i två minutersintervaller. Sen några minuter på badrumsgolvet. Jag har åkt på en otroligt ohärlig kräksjuka. Samtidigt förgylldes allt när jag sneglade på bloggbevakningarna och fann följande: http://barafiction.blogspot.com/2010/12/kara-tomten-det-enda-jag-onskar-mig-i.html,
Haha, så himla härlig! Made my crappy day, helt klart.

Besök hos hudläkare och sjukgymnast avklarat. Jag slipper/behöver inte gå på sjukgymnastik om lederna inte stelnar mer. Hoppas de låter bli för det verkar alldeles för tidskrävande. Nu ska jag gå till mitt älskade jobb och lägga all min energi där, på alla härliga ungar. Eller lite kan jag spara till den bästa av alla såklart, min.

Jag har känt mig mer psoriasisdrabbad de senaste dagarna än på länge. Särskilt i lederna. Jag vaknar stel från midjan och ner och efter ett tag inser jag att även nacke och axlar inte är som de ska. Det kliar i hårbotten, det kliar på magen, det kliar under ena (?!) bröstet och mina naglar ser för jävliga ut när de är ofixade. Och på detta har jag då haft biverkningar som lätt illamående, huvudvärk, sjuk trötthet och tappad aptit. Tills idag.

Jag vaknade relativt pigg vid sex imorse, fullt rörlig och har sedan dess endast känt mig onaturligt trött vid några enstaka tillfällen på jobbet. Det gick att uthärda i och med att jag slutade vid tolv idag. Och till det - en strålande sol på himlen!

Jag har tagit med mig jobbet hem i dubbel bemärkelse. Dels ett barn extra, utöver mitt eget vill säga. Och dels min stickning som snart resulterar i världens längsta halsduk. (Med all världens färger också, en riktigt regnbågshalsduk).

Nu ska jag skämma bort barnen med hallonvåfflor, färska bär och grädde.

Jobb från och med halv två ungefär, med start på Kvantum där jag ska gå loss och handla lite nödvändiga saker till fritids på skolan. Det spöregnar by the way och jag har nya fina gummistövlar.

Cellgiftsfylld kvinna. Eller nja, inte fylld direkt, det är riktigt låga doser.

Fortfarande sjukt ont i halsen. Har inte kunnat sova alls inatt. Vaknade av andnöd när jag hade slumrat i en sisådär tio minuter, och sedan dess har jag inte somnat om. Istället har jag gjort massor av pappersarbete till jobbet, så jag har redan avlastat mig själv en aning inför morgondagen.

Xander fick pannkaksfrukost i sann söndagsanda och vi har inte för avsikt att lämna lägenheten idag. Jag färgade om håret, tog på min nya benvärmare, kröp i en alldeles för stor tröja och... Satte mig här.