Dag 9 - Tro.

Okej, det blir enklare att slutföra detta inlägg med att nämna vad jag inte tror på.. Jag har inget som helst till övers för någon religion och tillhör således inte heller någon. Av någon snedvriden anledning föddes jag in i svenska kyrkan men var ganska snabb på att kliva ur. Jag slösar inte tid på fabler. Jag tror inte på mirakel. Jag tror inte på änglar, spöken eller andar. Jag tror inte på något övernaturligt, mer än att biologin kan vara fantastisk i sina kedjereaktioner. Jag tror att vi är pjäser i ett kretslopp, inte mer eller mindre än så. Jag tror inte på karma. Jag tror inte på ödet. (Och inte heller på påhittade gubbar, men OM, om, OM tomten ändå skulle få för sig att finnas så är det av största vikt att denne vet att det är jackan nedan jag önskar mig, inte den jag visade igår.)

Peak Performance, parkas: 4500:-

Fade goes magiC.

Vilken fantastisk kväll. Och natt. I världens skönaste sällskap har jag ätit mig alldeles förträffligt mätt såhär dagen innan första tabletten med cellgifter. Vidare har vi bowlat och spelat bort åtskilliga hundralappar på Jack Vegas innan det blev nattbio - Saw 3D.

Mamma-barn-dagen började vid tiotiden med mys i min säng, följt av att vi tillsammans klarade Bakuganspelet på X-box 360. Vi begav oss till stan och lunchade ihop, jag och mannen i mitt liv, min intelligenta stjärna. Han lunchade chokladboll (fritt val, men det sa väl sig självt), och jag en kycklingsallad. Vidare valde vi varsin affär att handla i, han valde Leksaker & Spel och jag The Phonehouse. Nöjda med vad vi shoppat gick vi vidare, plockade upp en glass på vägen till honom och nådde slutligen skolan där jag jobbar. Där spenderade vi dagen, fram till 18-tiden då det var dags för föräldramöte nummer två i ordningen. Middagen ikväll käkade vi i Bowlinghallen och Xander avslutade allt med två glassar och en Bakuganboll.

"Kära jävla dagbok..."

Åh vad jag avskyr IKEA. Så vi valde bort det och gick och käkade istället. Och på det en bio: Killers. Lagom kul. Nu är det ett skumbadsdags.

...att Fejdan speglar sig själv som alltför ödmjuk stundtals. Jag har också åsikter, dock inte hyperkonsekventa, snarare ganska öppensinnade och jag har inga problem att ändra dem, eller helt byta ut dem. Jag har ändrat åsikter många gånger och jag hoppas kunna fortsätta så. Dock finns det vissa ståndpunkter som jag håller fast vid, och det gör jag hårt.

1. Lär er stava. Alla. Ska. Kunna. Stava. Och bruka språket korrekt. Punkt slut, kan man tycka, men nej. Det finns kurser för vuxna, det finns grundskolemöjligheter på Komvux, så förstå vilken unik möjlighet man faktiskt har om man nu har missat att lära sig stava där nere i sex, sju, åtta års ålder. Jag har ingen aning om hur många länder som erbjuder denna chans om och om igen om man så önskar, däremot verkar det som att alldeles för få tar tillvara på den i vårt land. Med tanke på att det ser ut att vara ganska många som lider brist på språkkunskaper kan detta anses vara provocerande, men det är det faktiskt inte alls, då jag egentligen bara repeterar en s j ä l v k l a r h e t. Det märks ju så otroligt tydligt just via webben också, och det måste kännas trist när man börjar läs- och skrivträna med sina sexåriga ungar och varken den ena eller den andra föräldern kan vara till hjälp. Grammatik och stavning - viktigt, viktigt!

2. http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6287161.ab - Låt barn välja själv, traditioner ändras långsamt över tiden så låt dem. Jag är så less på inskränkthet och förbud och åsikter som säger si och så och "ja, rådfråga Aftonbladet om vad vi ska göra med vår unge" och vafan... Jag är nog lite mer anarkist där bakom det röda s-skenet... Öppna sinnen tror jag på i alla fall. Ytterligare aspekt kan vara att artikeln pekar på förskolan. Där är ungarna mellan 1-5 år. Hoho?

3. Halvfabrikat som kan uteslutas helt och hållet bör lämna mitt hem. Fram för billigare råvaror och bort med dyrare halvfabrikat. Äckliga korvar med fan-vet-vad, stoppade i tarmar kan få kosta lite mer (ja, varför inte, de innehåller ju mängder av grejer - det borde vara dyrt), medan (redan billiga) rotfrukter och framförallt (ganska kostsamma men nödvändiga) grönsaker, kan få sjunka i pris. Jag avancerar, efter nyår ska jag börja göra egen pasta  (efter att ha blivit ordentligt påverkad av vettiga individer som menar på att det är simpelt och gott). Glassen får däremot stanna i mitt hem. För husfridens skull. Så ja, mer recept från grunden - en av mina målsättningar för publicering på webbplatsen nästa år. Så, hit me.

Nypremiär kan vi väl kalla det.

Fade goes fortfarande blog. Jag måste dock understryka att den inte är lämplig som vetenskaplig referens. Och då får jag lov att inleda med en återpresentation, I guess. Småländska bosatt i skogen, några mil från huvudstaden. Alldeles för ung i sinnet, jag har en förmåga att vela hit och dit och kors och tvärs - highway and sideway. Jag gillar att laga mat men är inte så förtjust i kött, och så har jag en unge som har fått ett så unikt (eller konstigt, det är enligt smak och tycke) namn som Vilde Xander och han är nästan sex år. Han och jag lever numera ensamma i skärgården, och här trivs vi alldeles ypperligt. Jag jobbar inte som soctant, men med dem - i forskningssyfte - ja, i hopp om att bekämpa mobbning på skolorna runtom i vårt land. Jag forskar med andra ord, på Umeås universitet (med lite hjälp av SU också titt som tätt) i pedagogik.