Konstiga sovvanor jag har dragit på mig.
Konstiga känslor hägrar.
Konstigt och ekande.
Konstigt.

Olika tider... Olika liv.

Ni vet när det förändras, livet alltså - ibland på grund av ofrånkomliga skeenden, ibland på grund av väl genomtänkta val - förändringen är ett faktum oavsett. När man kan tänka tillbaka på tider i livet som har passerat och nästan ruta in delarna konkret, dra feta markerade linjer kring just den och den eran. Jag har glömt hur man gör för att medvetet kliva ur en ruta och ge sig in i en ny - helt outforskad, utan markeringar, utan stödlinjer. Jag vill komma loss och mura igen det som var, liksom göra ett medvetet val - utan att någon ska fara illa. I någon av de gångna processerna, de gångna tiderna - berikades jag med en empatisk oåterkallelig egenskap som inte alltid är till min fördel. Att sträva efter att alla ska må bra av något jag gör är direkt orealistiskt, men fortfarande det enda jag vill. Jo, för jag har trampat här en stund nu - tidigare i vad som kunde liknas vid gyttja, men nu bättre illustrerat som kvicksand. Jag känner att det är bra nu, att det måste gå åt ett helt annat håll om det ska gynna någon som sitter fast i den här situationen. Det svåra är att lyfta fötterna och kliva undan.