10-årsmemoarer.

SJÄLVKLART bör det snart gångna decenniet memoreras. Eller det är självklart redan printscreenat och gömt i minnet, men en del är värt att upprepas i ord. Så, 1999... För tio år sedan var jag ganska nyligen fyllda arton och hade just gjort min första tatuering och flyttat hemifrån. Jag gick sista året på medieprogrammet på gymnasiet, men hade så mycket annat för mig som var ganska kul, tyckte jag då. Millennieskiftet firade jag in i en kaosartad blandning till sällskap, där vi alla vandrade runt som kemiska labb.

2000
...året från helvetet. Jag skulle ta studenten. På studentdagen fick jag höra av en lärare att jag egentligen inte var värd att vara där den dagen, men det var tydligen okej ändå. Jag hade långärmat på mig för att dölja söndertryckta armar. Det spöregnade. Och jag stack från efterfesten redan vid fem, kröp ner i sängen - i vad som kändes som dödlig ångest. Dagen efter studenten fortsatte jag på det jobb som jag redan skött i ett halvår, som personlig assistent. Jag bodde i en egen lägenhet, en riktigt vidrig pundarkvart - intill järnvägsbron i Alvesta.

Under sensommaren beslutade jag mig för att ta mig ifrån staden där det fanns ständig tillgång till de kemiska substanser som jag trånade så intensivt efter. Jag flyttade hem till mamma igen. I slutet av året förlovade jag mig första gången. Det höll i två dygn.

18 år, fast i datoriet redan då, och redan då Fade-stämplad.

Eller ja, det skedde redan tre år tidigare.

2001

...i början av året lockades jag återigen till droger. Eller jag slutade aldrig frestas egentligen, men jag bytte mot alkohol och nattklubbshäng ett tag. I mars flyttade jag återigen till en egen lägenhet, i ett riktigt dåligt kvarter i Växjö. I april gjordes det en razzia i en lägenhet som jag "råkade" befinna mig i, och jag och fyra andra häktades. Jag över en natt, de andra har jag ingen aning om. I juli kom jag återigen till insikt och dagen efter rättegången flyttade jag hem till mamma igen. I slutet av månaden kom domen som tog körkortet (som jag var tvungen att ta om, ifall jag skulle ha något. Helt rätt kan jag tycka såhär i efterhand), samt ja, själva straffet då. Så resten av året spenderade jag inomhus.

2002

...träffade jag Ehsan och flyttade återigen. Denna gång ihop med honom. Det var ett dels ett jävligt fint år, jag hade himla roligt och vi trivdes så bra ihop, jag och Ehsan. Vi förlovade oss på Cypern och när vi kom hem därifrån hände något märkligt. Jag vaknade en natt med känselbortfall i mer eller mindre hela kroppen. Jag spydde rakt och illvrålade och var LIVRÄDD. Ehsan försökte lugna och vi åkte till akuten. Igen. Och igen. Och igen. Och efter femte gången på akuten med kroppslig genomgång fick jag veta att jag troligen hade panikångest. Jag visste inte ens vad det var då, men det var jävligt trist att behöva uppleva. Jag trivdes så ypperligt med allt, på jobbet på Bilprovningen, i mitt förhållande och i lägenheten, så att behöva få panik mer eller mindre hela tiden försämrade allt. I slutet av året gick jag inte utanför dörren. Jag sa upp mig från jobbet och bestämde mig för att ta igen mitt missade gymnasium och började plugga. Dagen före julafton vågade jag mig ut genom dörren. Jag flyttade hem till mamma igen efter att förhållandet tagit rejäl skada av allt trist som hade hänt på slutet.

2003

...jag vågade gå ut igen! Och slutbetygen blomstrade, om man kan benämna det så. I och med min innesittartid spenderade jag stor del av mitt liv på webben. Hängde sedan två år tillbaka på Lunarstorm och förde daglig logg då (alltså innan bloggfenomenet). Jag vet att några hänger kvar här än idag, precis som att jag fortfarande följer en del idag, som jag läste redan då. Vidare satt jag på Sylvester och QX en del, som båda är homo-, bi- och transmötesplatser (men också med utrymme för oss heterosexuella tydligen). Efter en del dejtande (bland annat en tripp till Malmö där jag råkade träffa en kille som hade naglar och blod i provrör som dekoration på väggarna, och en tripp till Göteborg där jag blev rejält misshandlad), så nappade jag på en ihärdigt skrivande filur. Whäj, han skulle komma att bli pappa till mitt barn! (Fast det visste och tänkte jag såklart inte då.) Trilla, kallades han. Trilla kallar jag honom fortfarande i webbsammanhang.

Sen gick det fort. Jag åkte upp hit, vi dejtade en kväll. Jag åkte upp veckan efter och vi dejtade mer. Sen flög jag mellan Växjö och Stockholm under hela maj månad, innan vi bestämde att jag skulle flytta upp i juni. Den tjugofemte juni förlovade vi oss i regnet. I oktober blev jag gravid. Jag som alltid har haft svårt för nya ställen, trivdes direkt här uppe. Det blev ingen mer flytt hem till mamma...

Skrevs, sågs, föll.

En del dagar spenderade jag i Humlegården med min nära vän Fallebring.

Han fotade mig...

...ofta.

I november 2003 gick jag in i vecka femton. 
Ovetandes om jag förmodligen aldrig skulle väga 52 kilo igen.

2004
...magic! I januari gick vi på det första ultraljudet och i mars gick vi på ett könsbestämmande där vi fick stilla en del av den enorma nyfikenheten. Vi väntade en pojke. Det är svårt att beskriva just 2004, det var ett så omvälvande år; vi flyttade från ett sekelskifteshus - en charmig tvåa till en fräsch 3½ på nittio kvadrat (och här är jag kvar), en enorm viktuppgång på närmare trettio kilo, en förlossning som slutade i akut snitt, världens finaste helt nya lilla människa som föddes för tidigt (om man ska lyssna på tidigare beräkning), som fick kolik och snart också falsk krupp. Trilla var pappaledig, jag hade bestämt mig för att bli lärare. Det var en superb lösning, vi hade möjlighet att vara tillsammans mycket - alla tre.

En Vilde Xander i vecka 16. 
Bild från ultraljudet på Sös.

Vecka 25.

Här började det bli tungt. Vecka 36. 
Tre dagar innan förlossning.

Vilde Xander föddes som synes, den tredje juni 2004. 
Han var beräknad till den 27:e egentligen.
Värkarna gick inte att stoppa. 
Han förlöstes via akutsnitt (han fastnade i bäckengången), efter 22 timmar på Södertälje sjukhus.

Vårt gula lilla knyte.

2005
...året då vi hade världens upplevelse i och med den nya lilla människan som tog en självklar favoritplats i våra liv. I april gifte vi oss! Det var skitläskigt och jag var nervös precis hela dagen. Jag lovade mig själv att aldrig göra om det. Till hösten började Xander förskolan och vi trivdes från första stund, och övervägde ett syskon. I samma veva noterade jag att jag läckte bröstmjölk, trots att jag inte ammade längre. Ganska mycket bröstmjölk. Efter undersökningar visade det sig att jag inte hade någon aktivitet i äggstockarna överhuvudtaget. Och det hade jag själv märkt, men inte lagt så stor vikt vid. Prover visade att jag hade för höga hormonvärden från hypofysen och man befarade en hjärntumör. Så, resten av året gick jag på utredningar och minns faktiskt inte så mycket mer. Två dagar innan jul sa man att det var ett misstag, värdena var som de skulle och det var bara att invänta mens, som hade rubbats på grund av förlossning.

Trilla ser lite skeptisk ut, säkert eftersom jag vägde nittio kilo. 
Och jag i min tur var lite småirriterad då han hade fått ena ögonbrynet bortrakat på svensexan.

Hej, på min ettårsdag!

2006

...gick i hälsans tecken (och klor). Jag bestämde mig redan i slutet av 2005, men i april 2006 hade jag lyckats; Nått målet att göra mig av med trettio kilo vilket hade stor inverkan på tillvaron. Jag kände mig starkare och tryggare än någonsin. Ändå var det samma år som vi skiljdes.

Såhär stolt kan man se ut när man har gjort sig av med trettio kilo övervikt.

...och hej, vad jag trivdes framför kameran igen.

Och så kom den - psoriasisen. 
Den bröt ut, helt plötsligt - ett år efter förlossningen.

2007

...bloggens år! Jag övervägde att börja blogga på en egen webbplats, jag började bli för gammal för Lunarstorm. Tessi, som hade följt mig i något år hojtade till på msn och vips så bestämde vi oss för att träffas. Det var ett ypperligt bra beslut, hon kom att bli min bästa vän! Vi roade oss på nattklubbar och krogar under större delen av året, jag levde glamouröst (eller ja, rödtjutsfylla och trasiga fötter efter en helkväll typ) singelliv och dejtade lite sporadiskt. Tills dess att Tessi blev gravid. Då slutade vi med utgångarna och vår relation förändrades på ett ytterst positivt sätt. I slutet av året kunde jag plocka ut min examen; gymnasielärare i multimedia- och religion, damn vad stolt jag var.

2008

...det börjar lugna sig... Från och med 2008 hade det infunnit sig ett extremt lugn här. Kanske för att jag valde bort alkohol? Jag vet inte. Tessi fick Tuva som fort blev en stor naturlig del av mitt liv. Jag träffade JS under hela året och allt var relativt lugnt. Jag fortsatte bygga på utbildningen, och jobbade sporadiskt på gymnasiet i kommunen. Tills dess att jag via mitt examensarbete om mobbningsprogram- och åtgärder, i beteendevetenskap fick anställning på drömstället för mig; sociala myndigheterna. Jag var nog ännu stoltare i slutet av 2008...

2009

...årets nyårskrönika finns >>här<<
...årets bildkavalkad finns >>här<<

...årets nyårskarameller finns >>här<<