My lover.

Jag har säkert missat att berätta om min nya älskare; KENwood. Min köksassistent med andra ord. Hittills har han möjlighet att knåda degar åt mig, vispa vadfansomhelst, mixa i den tillhörande blendern, mala kött i den tillhörande köttkvarnen. Om jag får lust kan jag utrusta honom ytterligare med pastamaskin, grönsakshackare och ja, you name it - KENwood fix. Imorse tog jag resterna från gårdagens fonduesession och mixade till något smoothieliknande.

Mitt kök - min oas.

Först var det diskmaskinen. Numera oumbärlig.
Nu är det tvättmaskinen. Min nya kärlek som jag vårdar ömt. (Nu fattas det bara någon ska kan använda den åt mig.)

Och detta var ett testinlägg. Har kodat och trixat lite. (För vem fan bryr sig om en tvättmaskin?)

 

Tulpaner mitt i vintern - love it!

Istället för mossa och flugsvampar: tomteskum och pepparkakor samt en tändsticksask som jag klädde i matchande färger.

Balkongväder.

29 goin' on 14.

Jag inledde dagen med en stadig sconesfrukost, tätt följt av röj och tömning. Jag vet inte om det är någon form av "boande" i stil med inför en bebis ankomst, men det är något liknande jag sysslar med - säkert inför att bli trettio år. Sedan ett tag tillbaka har jag insett (och accepterat) mitt näst intill sjukliga begär av att äga, ha, och således KÖPA saker - särskilt kläder. Många, mycket, gärna dubbletter, allra helst med prislappar kvar ett halvår efter inköp bara för att tillfredsställa någon euforiframkallande punkt i min halvt som halvt maniska hjärna. Det har inte gjort mig så mycket, det gör mig inte så mycket - men, MEN - det leder till att jag äger sjukt mycket prylar och återigen - framförallt kläder. Som ensamstående känns det rimligt att jag och min sjuåring bör få plats på nittio kvadrat. Det har varit halvknepigt. Men inte nu. Jag har tömt - inte ens sorterat utan bara skyfflat undan skiten och slängt.

Sedan förra veckan då jag började har jag sammanlagt slängt sexton sopsäckar med lite allt möjligt, och då har jag inte ens nått fram till garderoben än. Idag var det sovrummet som stod i fokus. Jag hittade spår i byrålådor efter både det ena och det andra exet. Prydliga små högar av minnen har fått stanna i en liten låda av de män som är värda en tanke då och då, men inte fan vet jag egentligen vad jag ska med det till.

Deg till magen.

MÅLA! Fattar ni? MÅLA!

Sneak (kitchen) peak.

Manisk.

Igår fixade jag hallen, idag helvetet som jag har dragit mig för (i några år känns det som). Xanders rum. Lyckligtvis drabbades jag av mani så när han hade begett sig till sin kompis tog det en jävla fart och jag har aldrig tidigare slängt så mycket grejer. Insåg samtidigt att jag lider av någon form av sjukligt köpbeteende och att det faktiskt är synd om ungen som tvingats leva bland alla dessa grejer. Det är svårt att förstå hur man kan leka när det finns alldeles för mycket leksaker. Några timmar i hans rum resulterade i ett mer avskalat sådant, med tomma ytor, mindre färg och framför allt - endast en liten låda med hans favoritleksaker.

Pre-påsk.

Xander började klaga på en intensiv huvudvärk tidigare idag. Lite läskigt då han aldrig verkar ha haft ont i huvudet tidigare. Mitt logiska tänk menar på att någon gång ändå måste vara den första. För någon timme sedan, när han låg i sängen och tryckte sig i pannan, kom även febern. Stackars hjärtegull, men han hann i alla fall klä påskriset som i år består av björkris och körsbärskvistar, allt plockat på Kvantum i sann allemansrättsanda.

Häng en kyckling vettja!

Det snöar...

Kan själv!

Ett stycke limpistol, pyssellådan samt lite nyinköpt och taaa-daaaa: två styck adventsstakar. Eller ja, det kanske det inte alls blev egentligen, men det var i alla fall syftet från början. Ha en trevlig första advent då.

Färgsstarkt fönster.

Så jävla in looove...

Jag fick ett vitrinskåp.
Köket fick ett lyft.

Avkoppling...

...eftersom lönen blir sämre när man är hemma så får jag njuta till max tänkte jag. Jag har blivit gammal. Äldre i alla fall. Jag kopplar av i närheten av fräscha rosor i olika kulörer samtidigt som jag går igenom min korg med kok- och bakböcker. För tio år sedan hade njutning varit att sova till klockan fyra. Idag är allt annorlunda.

Alltså, jag har inga egentliga problem med städning - det kan vara ganska avkopplande och ger samtidigt tid för tankeverksamhet på högvarv, men vad jag OGILLAR är tvätt av sofföverdrag. Min soffa. Min jävla soffa. Som jag envisas med att behålla. Den har stått där sedan Xander föddes. Och den är så jävla trasig och förbrukad egentligen, men jag älskar min jävla soffa. Den har ju fungerat till allt. I ett år var jag utan säng, jag vägrade liksom köpa en för jag kunde sova så skönt på soffan. Jag sover fortfarande där lite då och då. Jag äter i soffan, jag har knullat i soffan, jag har fått inflammerade muskelfästen längs ryggraden - högst troligen på grund av soffan. Och. Jag tvättar soffan.

Ibland undrar jag... Jag och Xander, ensamma på nittio kvadrat - det är så jävla överdrivet. Och jag vill inte ha det på något annat sätt heller, alltså bo med någon annan människa, så egentligen skulle vi kunna ha en mindre lägenhet. Den här insikten kommer jag till några gånger om året, men alla fördelar med detta hem väger alltid tyngst: Mörkläggningsgardinerna är anpassade efter dessa fönster, det är en otroligt viktig (och väldigt lat) anledning till att stanna här. Xander har aldrig bott någon annanstans än här och jag kämpade febrilt för att kunna behålla lägenheten vid skilsmässan just för att det skulle kännas tryggt för den då tvååriga lilla människan. Jag har världens största garderob här. Den är på tretton kvadrat och jag orkar fan inte flytta alla mina kläder. Egentligen vet jag inte ens varför jag skriver det här, kanske för att jag insåg att det var ett stort jack i golvet i sovrummet och att jag därmed bör bo kvar...

Jag har tre nya hyllor, gjorda av mangoträ. Fy fan vad gott det luktar här. Och jag kan själv för jag har en fiffig blommig verktygslåda i form av en hammare med inbyggda skruvmejslar. (!) (Jaja, och plugg och skruv och konsoler och Laleh ur högtalarna också förstås.)

Ganska mysigt.

Jag försökte febrilt locka med barnkalasförslag såsom lekslott, McDonalds och piratfest utomhus men Xander resonerade i stil med "been there - done that" och propsade på ett kalas för kompisarna hemma. Så fick det bli förstås och jag som inte har Starwarstema hemma i vanliga fall har haft fullt upp med att pimpa lägenheten. Det har hittills gått smärtfritt och de roar sig själva. Jag agerar servitris så att det inte blir några större uppehåll mellan tuggorna.