Alla ska visa magen!

Jag är lite seg på det här med bloggläsning för tillfället. Det blir sporadisk läsa-ikapp sådant som känns spännande eller relevant för tillfället. Såg att det cirkulerar en utmaning bland mammor (eller kanske även icke-mammor?) i bloggvärlden, startad av Maria (okej, jag kanske läser så pass sporadiskt nu så att det inte alls är säkert att det är hon som har startat, men gissningsvis så är det så.) Alla ska visa magen och jag är inte sen att hänga på. Det fanns nämligen en tid då jag tyckte att det var jobbigt med min mage. Som så många andra. "Men du har ju fött barn", fick man höra då. "Ja! För fem, sex, nu sju år sedan ja!" Magen har fått ett bestående förändrat utseende och det tog ett tag att acceptera det. Jag skiter faktiskt fullständigt hur min mage ser ut i dagsläget. Lite bristningar kommer säkert alltid att finnas kvar. Det sneda ärret som skulle ligga under troskanten, men som i och med den akuta situation som uppstod, istället hamnade lite härs och tvärs - kommer alltid att pryda min mage. Jag gillar min mage! (Förutom när den gör ont förstås.) Tuttar som hänger och så alltid har gjort - nu mage som hänger lite här och där. Matchmake.

Dag 7. En bild som jag inte tidigare lagt upp.

Xander och hans pappa. 7 månader respektive cirka 29 år.

Dag 5.

En gammal bild. Dryga nio månader gammal hänger jag med mamma vid sjökanten där pappa har byggt sitt hus. Äter själv gör jag redan där. Gärna med foten.

Dag 4.

Favoritpryl, hobby? Same same. Jag har börjat jobba också, med något alldeles nytt. Jag har dock kvar mitt vanliga jobb förstås. Men det nya är något alldeles nytt och himla kul och rör sånt som verkligen roar mig, som grafisk skit och så. Men nu är jag så jävla trött så jag dör snart så det får jag skylta med någon annan gång.

Dag 3.

En familjemedlem, och inte vilken som helst! Min underbara lillebror som kom när jag var tolv år, så efterlängtad och älskad alldeles direkt. Han är en härlig blandning av svensk mamma och chilensk pappa och fyller alldeles snart hela arton år.

Dag 2.

Favortipryl(ar). Svårt att välja ut i singular - rent omöjligt faktiskt. Ett liv utan dator kan jag inte föreställa mig, har haft en egen sedan 1995 och datorn är otroligt viktig. Jag älskar min Nokia N8 och vill inte byta den mot någon annan telefon på marknaden just nu. Och sen, inte att förglömma - en av  vibratorerna. Viktig. Dock är datorn viktigast inser jag snabbt.

Dag 1.

Jag gör som Em och försöker mig på ytterligare en 30-dagarsutmaning. Enligt nedan, med start lite senare idag:

Day 20 - Den här månaden.

Den här månaden går illfort och det visste jag sedan innan att den skulle göra. Xander räknar ner med hjälp av sina julkalendrar och på teve följer vi Hotell gyllene Knorren. December är väl för härlig? Ja, jag tycker faktiskt det. Just den här december har jag fått otaliga "för tidiga julklappar", som man kallar det - trots att jag vanligtvis inte får julklappar alls - jag börjar ju bli gammal. Och jag är så himla glad för mina nya prylar. Jag är också himla glad över att magsjukan har passerat, snön ligger still på marken och det verkar som att det blir en vit, frisk jul - men det kan man inte riktigt ta ut i förskott såklart. Hoppas.

Day 19 - Något jag ångrar.

Att jag inte gick och la mig tidigare igår.

Day 16 - Första kyssen.

Är det något man ska lägga på minnet?
Jag kommer ihåg första ligget, men första kyssen är det värre med.
Vi stoppade tungor i varandras munnar redan i trean på lågstadiet, så det var väl där någonstans.
Med någon.

Day 15 - Mina drömmar.

Min dröm just nu, tillika mitt mål - är att bli mer minimal. Jag är för mycket, och med det menar jag att det är för rörigt rent konkret omkring mig. Jag har alldeles för mycket grejer, det händer för mycket utan uppehåll och när jag städar bland mina materiella prylar känns det bättre även emotionellt och psykiskt. Så min dröm är att vara mindre, äga mindre grejer och ha mer struktur i tillvaron. Jag lever i ett halvt som halvt organiserat kaos och just nu står jag lite på paus, som att jag befinner mig i ett mellanrum. När jag kliver ur det ska jag uppfylla min nuvarande dröm. Sen drömmer jag om världens bästa sex, om världens godaste mat, om världens finaste land och om världens snyggaste skor också - men det är mer dagdrömmar som jag inte strävar efter att uppleva eller uppfylla här och nu.

Day 14 - Vad jag har på mig idag.

Day 13 - Denna veckan.

Veckan som är. Veckan som nu passerar. En konstig vecka.
Men himla bra.

Day 12 - I min väska.

Jag byter väska varje dag, har sällan samma väska två dagar i rad. Jag brukar dock förflytta det viktigaste från den ena till den andra till den tredje och så vidare. I alla väskor finns det stående (liggande) innehåll; Dextrosol druvsocker, tuggummin samt Läkerol eucalyptus. I övrigt såg dagens innehåll ut såhär:

Day 11 - Mina syskon.

Mina fina syskon. Therese, född 1976 och Oscar, född 1993. Jag är med andra ord mellanbarn och vi syskon har riktigt fina, tajta relationer - alla tre.

Day 10 - Dagens klädsel.

Okej, dag tio i utmaningen kräver att jag ska beskriva dagens klädsel. Det började med en hel del lager eftersom det fallit trehundraåttioelva meter snö utanför. Leggings, benvärmare och raggsockor toppat med en tunika och hoodie. Sen var det bara att slita på sig termobyxor, jacka, halsduk och kängor. Jag har varit ute större delen av dagen och när det närmade sig hemgång satte illamåendet igång. Men det hör knappast till klädsel i och för sig...

Nu på kvällen har jag bytt klädstil helt.
Joggingbyxor, stora sockor och tröja... Och i och med att det tydligen finns en tomte så kan jag samtidigt skylta med min nya jacka som jag tänker ha på mig resten av kvällen. Fan vad jag är bortskämd. Men fan igen, vad glad jag är! Tack, tack, tack, tack, TACK!

Dag 9 - Tro.

Okej, det blir enklare att slutföra detta inlägg med att nämna vad jag inte tror på.. Jag har inget som helst till övers för någon religion och tillhör således inte heller någon. Av någon snedvriden anledning föddes jag in i svenska kyrkan men var ganska snabb på att kliva ur. Jag slösar inte tid på fabler. Jag tror inte på mirakel. Jag tror inte på änglar, spöken eller andar. Jag tror inte på något övernaturligt, mer än att biologin kan vara fantastisk i sina kedjereaktioner. Jag tror att vi är pjäser i ett kretslopp, inte mer eller mindre än så. Jag tror inte på karma. Jag tror inte på ödet. (Och inte heller på påhittade gubbar, men OM, om, OM tomten ändå skulle få för sig att finnas så är det av största vikt att denne vet att det är jackan nedan jag önskar mig, inte den jag visade igår.)

Peak Performance, parkas: 4500:-

Day 8 - Ett ögonblick.

Skriket. Helt klart skriket.
Det är nog det enda ögonblick någonsin som har kunnat etsa sig fast så att jag kan återuppleva - höra det - bara jag tänker på det. Xanders första skrik där bakom det gröna skynket. Det symboliserar så mycket så det är det enda ögonblick som är värt att komma ihåg egentligen; Vad som är viktigt i livet.

Day 7 - Min bästa vän.

Som säkert för så många andra kan jag ha svårt att koncentrera "bästa vän" till endast en person. Det beror liksom lite på definition. Ingen vet allt om mig. Det skulle jag aldrig vilja. Men jag räknar de bästa vänner till de som jag kan prata med när fan jag vill, och även om det så passerar två år mellan gångerna vi ses - så känns det som igår. Mina bästa är de som funnits längst; Sandrine, Jizzle och John. Alla dessa har funnits i mitt liv sedan 1997, och självfallet har det sedan dess tillkommit vänner. Men jag håller dem få. Jag anförtror mig sällan åt någon annan än mig själv. Tilläggas kanske bör att jag är kass på att höra av mig "bara för att höra av mig". Alla dessa tre accepterar detta utan problem. Jag ogillar krav på att höra av mig bara för att hålla en relation vid liv.

Sandrine och jag hade foto som inriktning när vi läste journalistik på gymnasiet. Här testar vi olika nyanser på ett väldigt antikt sätt, med analoga kameror.