Detox dag 1.

...och hjärta pilatesbollen.

Alla ska visa magen!

Jag är lite seg på det här med bloggläsning för tillfället. Det blir sporadisk läsa-ikapp sådant som känns spännande eller relevant för tillfället. Såg att det cirkulerar en utmaning bland mammor (eller kanske även icke-mammor?) i bloggvärlden, startad av Maria (okej, jag kanske läser så pass sporadiskt nu så att det inte alls är säkert att det är hon som har startat, men gissningsvis så är det så.) Alla ska visa magen och jag är inte sen att hänga på. Det fanns nämligen en tid då jag tyckte att det var jobbigt med min mage. Som så många andra. "Men du har ju fött barn", fick man höra då. "Ja! För fem, sex, nu sju år sedan ja!" Magen har fått ett bestående förändrat utseende och det tog ett tag att acceptera det. Jag skiter faktiskt fullständigt hur min mage ser ut i dagsläget. Lite bristningar kommer säkert alltid att finnas kvar. Det sneda ärret som skulle ligga under troskanten, men som i och med den akuta situation som uppstod, istället hamnade lite härs och tvärs - kommer alltid att pryda min mage. Jag gillar min mage! (Förutom när den gör ont förstås.) Tuttar som hänger och så alltid har gjort - nu mage som hänger lite här och där. Matchmake.

Projekt "forma kroppen"...

...resulterar automatiskt i färre recept på desserter och bakverk i bloggen. För min del kommer det att vara värt det. Jag mår riktigt bra i kroppen just nu, har reumatiska feelings enbart i ena handen och det är helt klart hanterbart. Fem kilo har försvunnit hittills, jag försöker dock låta bli vågen.

En jävligt...

...efterlängtad helg stundar. FY FAN vad skönt. Jag får tid till jobb nummer två och det tar jag liksom helt i egen takt. Xander har köpt chips och dipp. Jag har köpt jordgubbar. Två kilo minus av sexton möjliga den senaste veckan. Ska bli skönt att slippa överflödet. Tuttarna till exempel.

Jag har på mig grejer från Nelly.com.
Och kolla snittet!
Liksom hänger över byxorna.
Läckert.

Mat i måttliga mängder?

När jag håller igen på veckorna blir jag tokig på helgerna. Som igår på favoritstället - fy fan vad jag åt. Jag älskar mat, tanken på mat, att köpa mat, att laga mat - att få mat lagad till mig. Det är en jävligt knepig balansgång när jag försöker tajta till kroppen, jag är tokig i varenda liten kolhydrat. Men det gååår ju, dock verkar det här med att äta som en jävla häst på helgerna ställa till det lite för mig. Jag måste tänka om och tänka rätt gissar jag.

Sist jag lyckades träna upp kroppen till ett belåtet resultat såg det ut såhär:

(Helt på bekostnad av tuttarna, men det var jag bara glad för.)

Chokladspa...

...i badkaret efter en lång arbetsdag. Eller nja, så jävla lång var den kanske inte - men ganska krävande i alla fall. Chokladmask i ansiktet och chokladoljor i vattnet, tända ljus med doft av choklad - dock ingen ätbar choklad överhuvudtaget eftersom det sedan några dagar tillbaka har blivit dags för en sån där trevlig viktutmaning. Vikt, och vikt är egentligen ganska oväsentligt, men jag ska forma kroppen om kroppen en del tänkte jag. Oral chokladfrossa ingår inte i den utformningen just den här veckan.

Jag unnade mig en relativt onyttig frukost idag, som vanligt efter de hårda onsdagarna. Jag håller mig till en stadig och långsam viktnedgång med cirka ett kilo i veckan så jag hinner nå ultimat vikt innan jag gifter mig igen. I ett tidigare inlägg fick jag för mig att inte bry mig om vad vågen visar, men det var fanimej inte alls så bra för några veckor senare kunde jag inte ha mina favoritjeans. Så oavsett om vågen är ett vettigt redskap eller inte så måste jag använda mig av den för att kunna behålla mina kläder.

Konsekvenserna...

...då jag bestämde mig för att leva ett nikotinfritt liv.

Vikt är inte så noga har någon lurat i mig, MEN jag har trots det gått upp 12,8 kilo.
Från 60 kilo till... 72,8.

Fascinerande.

Jag hämtade in vågen igen.
Kände att det var något som var galet.
Trodde jag skulle väga en sisådär åttio kilo.
Det gjorde jag inte.
Nu plockar jag undan vågen igen.

Läskig start på lördagsmorgonen.

Jojo.

Jag gick upp runt trehundraåttiotolv kilo när jag slutade röka. Jag fick en rumpa! För första gången ever. Vilken härlig överraskning. Idag damp träningsavtalet ner i brevinkastet och från och med nästnästa vecka är det jag agerar återkommande träningsfreak på nya gymmet. Jag ska bygga muskler. Eller plocka fram de jag redan har, nåt av det. Vågen har jag slängt åt helvete, den saknade helt betydelse.

Kontrasterade bilder för konturernas skull.
Augusti 2010. Rumpan tänkte jag behålla.

Projekt: run Fade - ruuuun.

Nedanliggande bilder är tänkta att illustrera en kvinna i nöd, i behov av snabbtänkande vältränade individer med svar på följande: VAR I HELVETE GÖR MAN AV ALLT MAN MÅSTE HA MED SIG NÄR MAN SKA UT OCH SPRINGA? Jo, för jag behövde nycklar (vilket jag löste med att ta en ensam husnyckel och placera i skon...!), mobiltelefon (alltså, den måste man väl ha om det händer nåt? Och så måste man ju alltid vara i nåbar zon som mamma inbillar jag mig), mp3-spelare (fast den kan man stoppa i trosorna kom jag på. Eller i behån kanske är mysigare. Och det slog mig nu.), överfallslarm (som man lika väl kan lämna hemma för vem fan bryr sig om något som tjuter som ett billarm? Här är det ingen som reagerar på några som helst läten vad det verkar)...

Och för att inte tala om dessa jävla pattar som jag har lyckats berikas med på sistone. Alltså det där med att ha slutat röka, det märks lite här och där; springa liksom - tanken skulle aldrig slagit mig för några år sedan, viktökningen ("jag har slutat röka", det kan man relatera till i en oändlighet) - och i och med det sistnämnda dök monstertuttarna upp som är i vägen hela-jävla-tiden, om inte på bredden så på längden. Förresten så är jag halvt död efter mitt springande. Jag sprang säkert flera meter och imorgon blir det kanske några till.

Fitta.

Satan kan man säga också. Jag har varit superduperduktig på att motstå semlor so far. Jag vet ju vad som hände efter förra årets ranson, en viktuppgång på cirka tio kilo. Men nu plingade det på dörren och semlor anlände. Det var vänligt, men nu är det kört.

Dagsform: kroppsfixerad och välmående.

Jag vaknade vid halv sex - illpigg, redo för både jobb och träning av en någorlunda förslappad kropp.

Och nu vid 08.43 är jag färdig. Jag har redan flängt runt halva stan och nu ska jag läsa lite tidning, lite twitter och dricka morgonkaffe. Dagsvikt, en sisådär 63 kilo.

Jag insåg för en stund sedan att jag inte alls behöver vänta till nästa vecka med att röra på mig. Det har gått ett tag nu då jag har våndats över bristen på träning i tillvaron, ja - över julen alltså. Så nu har jag äntligen kontaktat mitt medvetande och förklarat att hey, det är bara att röra på dig, dumbass. Så jag lyssnade och trampade trampmaskin för livet, till svetten forsade. Och nu ska jag intala mig själv att det är dags att duscha också.

Vikt-igt.

Det är många som i och med årsskifte bestämmer sig för att kontrollera sitt matintag. Jag också. Idag har jag ätit fattiga riddare, stycken tre samt fyra sura flaskor ur X's godispåse. Nu ska jag laga middag, pannkakor med rivet äpple och sen ska jag ta min sockerchock och nyttja den till att börja riva i klädkammaren. Vidare kommer jag troligen att drabbas av akut diabetes och avsluta kvällen med mitt favvosnacks - krokofanter. De innehåller ju bara 21 kcal. Per styck alltså. Och imorgon ska jag äta nyttigt, så jag ligger lite efter resten av den viktkämpande befolkningen.

 Krokofanter.