Vi firar med paj.

Hjärt- och lungräddning. Kan jag väcka liv i en blogg efter sex år?


RABARBER- och APRIKOSPAJ
____________________________________

Skär upp fyra rabarber och klyfta fyra aprikoser och släng i en pajform.
Strö över socker eller stevia, en sisådär tre matskedar.
Blanda 1,5 dl vetemjöl, 1,5 dl havregryn och 0,5 dl socker med smör (gissar att jag körde på ungefär 125 gram). Kleta över geggan över rabarbern och aprikoserna och släng in i ugnen, 225 grader i cirka 20 minuter.
____________________________________

Resten av dagen summeras inom loppet av sextio sekunder.

Bloggeliblogg.

Sitter uppkrupen i fåtöljen, invirad i två filtar och hostar, snörvlar och har ont i kroppen. Som så många andra i dessa influensatider. Samtidigt fick jag lust att läsa bloggar, men då jag har en ny dator och bloggen är omgjord har jag kasserat min tidigare bevakningslista. Bloggar verkar leva kvar lite här och var, trots att jag trott att Facebook och Twitter tagit över för längesen. Så tips på inspirerande, härliga och glädjande bloggar mottages tacksamt. (Jag vill inte läsa cancerbloggar eller andra sjukdomsbloggar!)

Bloggepoken.

Förra veckan var jag ett klick från att stänga ner här. För varför ska denna blogg ligga och skräpa och uppta onödigt utrymme (höhö) på webben egentligen?! Det är ju uppenbart att jag de två senaste åren blivit så pass sporadisk i mitt bloggande att det mest känts som tvång. Jag har gått från att ha haft ett behov till uttryck och kommunikation, till att vilja kategorisera bloggen till något mer precist, till att inte veta vad fan jag ska göra med skiten. Jag har trots allt en del recept som jag vill behålla och ja, kanske till och med en hel del tänkvärda nedklottrade meningar. Men, så slog det mig att bloggandet avtog i och med bristen på tid då jag började jobba på skolan där jag är nu (eller vaddå slog mig förresten, det har jag snarare varit medveten om sedan två år tillbaka.). Jag blev mer privat i hela mitt tänk, för det kändes mest logiskt med tanke på min yrkesroll. Men förra veckan sa jag upp mig från mitt jobb och har som det ser ut nu, tre månaders uppsägningstid och vill inte lägga ner webbplatsen innan jag själv ser om det faktiskt återvänder någon form av blogglust när jag slutar.

Spökblogg.

"Kommentaren borttagen av bloggadministratören"... What? Alla kommentarer är borta. Varför? Hur? Spooky.

Mun-mot-mun-(metoden).

Då jag närmar mig semester och känner ett visst energipåslag slår tanken mig att jag ska göra ett sista tappert försök till att återuppliva bloggen. Om energin, viljan och lusten avtar igen så är det dags att slänga in den skriftliga handduken gissar jag. Tio år i bloggens grepp kanske är tillräckligt? Vi får se, jag ska försöka gå all in ett tag nu.

@ Rocksam.

Det fick bli bloggen som fick ta smällen när jag började jobba för Rocksam Agency. Hann verkligen inte med något utöver allt som skulle läras in. Vill inte lägga ner bloggen dock, jag insåg det igår när jag inte riktigt visste var jag skulle lägga mina middagsbilder och varför jag överhuvudtaget fotade?
Jag har förlängt domänet i tre år framöver så något vettigt borde jag ju göra med det, tills vidare får det bli bloggen som ligger kvar här under. Ja, Rocksam alltså... Fick plötsligt en ganska ordentligt glimt av hårdrock i min vardag. Det kombinerat med pedagogik känns helt fulländat. Happy as can be.

Bloggapp.

Nu är bloggen en godkänd applikation. För Nokiaanvändare till att börja med.
Finns på: http://store.ovi.com/content/96590

Jag provade mig på en videoblogg, eller snarare en video eftersom jag inte publicerar det i bloggen. Helt klart ringrostig och måste nog öva en stund på att prata med mig själv igen innan jag börjar blogga via klipp igen. Förresten kom jag på hur man fixar en surprise surprise: man har helt sonika alltid håret uppsatt. Släpper ner det för att färga det, och sätter sedan upp det igen. Efter några månader när man borstar ut det inser man att man skulle kapa hälften eftersom det kan liknas vid svito, MEN! Den stora överraskningen: håret har vuxit och blivit ganska långt. (Vafan man nu ska med långt hår till egentligen, men det kom ändå som en smärre chock när jag såg längden på mitt burr idag.)

Fantastiskt.

Ljus i mörker.

Ligger i sängen i två minutersintervaller. Sen några minuter på badrumsgolvet. Jag har åkt på en otroligt ohärlig kräksjuka. Samtidigt förgylldes allt när jag sneglade på bloggbevakningarna och fann följande: http://barafiction.blogspot.com/2010/12/kara-tomten-det-enda-jag-onskar-mig-i.html,
Haha, så himla härlig! Made my crappy day, helt klart.

Ojdå, här fann jag en försummad blogg.

Omväxling förnöjer?

I en totalt okronologisk ordning.

 

Nu lämnar vi hösten...

...och reser.
Utan dator denna gång.

Puss!

Alltså, var i helvete har alla tagit vägen?
A-K? Leionhjerta? Mike? Vikki? Peter Norrland? D? Ja, till och med überstalkiga Freaky, var fan är ni?

Idag kommer den här lilla favoriten till oss. Jag ska hjälpa mamma Tessi att flytta hennes blogg, så nu är det i sista stund om man vill ta del av det hon har skrivit för efter idag ska den gamla bloggen bort och den nya vara skyddad. Jag laddar kamerabatteriet och Xander började dagen med att undra när de kommer. (Det är Tessi's snygga man som är Xanders favorit - han spelar liksom.)

Jag skulle göra ett försök till att illustrera min blogg som icke-glamourös. Då kom Xander och ville vara med och plötsligt insåg jag att fan vad lång han har blivit.

Storhandling avklarad. Hundra kilo grönsaker och tre liter jordgubbar, blomjord till tomaterna på balkongen och kan bloggen bli mycket tristare? Knappast.

Jag har inte nått min webbplats på över ett dygn, det börjar bli mäkta irriterande. I och med att vissa kan se den och kommentera verkar det ha med internetleverantör att göra. Eller jag vetifan. Nu känns det som att jag skriver i blindo, utan att kunna se något resultat. Så jag surar lite innan jag beger mig ut i det toppenfina vädret och till jobbet.

Äntligen! Vad glad jag blir av att se mig själv helt plötsligt. Hoppas att domänkrånglet ska sluta spöka på riktigt nu. Om en halvtimme beger vi oss till förskola och jobb - med fyra veckor kvar till semestern. I eftermiddag ska jag till PSO och strålas lite, samt få kutan behandling av hårbotten - den (artriten) börjar bli riktigt jobbigt nu och jag har så horribelt ont i ryggen och benen.

Jag kommer inte in på min webbplats. Det verkar ha med internetleverantören att göra, så det är säkert fler än jag som har problem. Så nu är det mobilblogg som gäller innan jag ska somna med en äppelkaka i munnen till Unga mödrar.