Vår unges föräldrar. Det slog mig tidigare idag att under de åtta år som vi har känt varandra så har det bara gått en endaste dag då vi inte pratat. EN. Ikväll har vi blivit bortskämda med ännu mer mat. Nu ska jag inte äta igen förrän nästa år. Jag har aldrig ätit halvt ihjäl mig tidigare i och med att jag inte gärna äter julmat, men plötsligt så utökar alla sina julbord med sådant som faller mig i smaken; stora sallader, gourmetkroppkakor och bacongratäng med äpple.

Jag försöker inte direkt dölja att jag blir gravt bortskämd av det manliga släktet. Finns i och för sig ingen anledning att dölja det. Kvällens julklapp, och den är min, min, min! Eller de... Alldeles nya, alldeles perfekta och alldeles mina!

Day 2 - Första kärleken.

Bortsett från allt småtrams tidigare var R den riktigt stora kärleken som höll sig i tre år. Vi blev tillsammans den 5:e april 1996 och höll alltså ihop till 1999. Han var ett år äldre än mig och hur lång som helst, vilket jag alltid funnit attraktivt sedan dess. Vi hade känt varandra sedan barnsben och bodde bara två hus ifrån varandra så det var mycket spring oss emellan.

Trilla.

Gissningsvis kommer vår tajta relation att gynna vår unge maximalt.
Och oss. Jag är så glad för din skull för den nya fina tjejen i ditt liv.

Började dagen i vanlig ordning med att lämna Xander i skolan, sedan vidare till posten för att hämta ut kosmetika. Väl på jobbet startade en lång kaotisk dag som trots virrvarret fick ett bra avslut. Jag har så jävla ont och det är otroligt irriterande (förstås). Ont i varenda rörlig led känns det som, men främst i ben och armar och de verktygen har jag mest nytta av. Nästa vecka börjar jag med cellgifter. Punkt jävla end of fucking psoriatiska storyn. Men alltså, utöver det är allt bra. ^^

Ibland undrar jag varför vi skildes.
Humor är ju faktiskt bland det viktigaste. ^^

*repeat*

Min exmake (fan vad gammal jag blev helt plötsligt) har de senaste sju åren haft tendenser att tvinga på mig musik.
Till slut ger jag efter.
Och fastnar oftast.

Jag fastnade i nostalgins tecken igår när jag blickade tillbaka till studenten. Så idag bjuder jag på två åtta år gamla minnen i form av bilder från tiden då jag precis blivit tillsammans med Ehsan - vi förlovade oss på väg till Ayia Napa och flyttade snart ihop i en urcharmig lägenhet på söder i Växjö.

Så skönt med empati.

Dagens fina tanke ringde på dörren och piggade upp mig i flertalet kulörer. Gårdagen däremot, den var helt knäpp. Natten började konstigt i och med att jag sover med ena ögat på glänt när jag vet att jag ska öppna skolan vid 06.30. Så jag vaknar oftast en gång i halvtimmen för att inte försova mig.

Och någon gång där, mitt i natten, hör Trilla (min exman, Xanders pappa) av sig via sms och jag flyger upp (när jag ser ett meddelande eller får ett samtal av honom är jag allt som oftast orolig i mitt handlande, jag är så rädd att det ska hända honom något). Det är Loo's död han förmedlar och han är medveten om hur illa berörd jag är av hela händelseförloppet. Det är väl alla såklart. Vi pratar om vår fina son som ligger och snarkar i trygghet och jag gråter mig fördärvad.

Jag stannar uppe och vet faktiskt inte alls vad jag gör. Vid fem börjar jag fixa till mig och vid sex väcker jag min unge. Sen tar dagen vid, och vilken jävla dag - onsdagar är extremt jävla jobbiga överlag. Det är simning med klassen, vilket innebär pendeltågsfärd (ofta med inställda tåg såklart) och ja, framåt fyratiden är jag riktigt trött. Jag somnade vid tolvtiden natten till idag och först nu känner jag mig lite som en människa igen, igår infann sig en känsla av hopplöshet till och från. Jag är så förbannad i omgångar, även om vi visste hur slutet skulle komma att se ut, men jag kan inte låta bli att förbarma mig över tragiken i Loo's öde.

Nu sticker jag till jobbet där det ska gräddas våfflor åt sjuttio ungar.

Inte på grund av texterna, men visst har musik en tendens att påminna om tider, ungefär som parfym?! Det finns en mängd låtar som jag omedelbart relaterar till olika perioder i livet, och alla har de inkluderat män såklart. Män i det förgångna, men musiken rullar fortfarande ibland.

Kissen





Ehsan



Trilla

(...och just den här var vi och såg live på SRF 2003. Weee!)










JS