Det är en salig jävla blandning...

...musik som välter högtalarna här just nu.
Jag borde kanske sova.

Det sjuka lilla barnet är överlämnat till fadern för fortsatt vabbande. Jag har varit ute och gått en sväng, det behövdes verkligen, jag har inte fått luft på ett tag känns det som.
Trots en välplanerad kommande helg fick jag ytterligare ett uppdrag att sätta tänderna i.  

Uppdrag: Skridskor (+ nödvändiga tillbehör förstås).
Ungen ska åka skridskor i skolan kommande vecka, vilket då innebär att jag måste köpa skridskor och hjälm snarast, nu i helgen med andra ord. Det räknade jag inte riktigt med så tidigt som i slutet av september, men det är väl bara att göra antar jag.

Dagens frisyr?

Min nya jacka. *inlove*

Jag är en trogen kund hos Hemglass då jag tillåter min son att vara ett riktigt glassmonster. Vi storhandlar av glassbilen varannan vecka och jag har åtskilliga gånger frestats av att prova deras italienska glasserie. Jag tycker dock inte om glass. Alls. Men de lockar med pannacotta och tiramisu - som jag är tokig i. Idag gav jag vika för det extrema priset. Sex tiramisu åkte in i frysen tillsammans med Xanders sedvanliga Rullo, Knatte, Spookies och King cool cola. Men määääh, vad besviken jag är på tiramisun. Eller vad dum jag är - det smakar ju glass såklart. Det enda goda var bismaken av sprit - jag är ju så svag för Amaretto. Hemglass tiramisu är säkert en riktig smakupplevelse för de som älskar glass och gräddiga desserter. Men nej, inte alls något för mig, de sparar jag till att göda framtida besök med.

Snorigt och hostigt och allmänt jävligt, och jag behöver en bäddmadrass - modell anpassad efter reumatiska leder, jag behöver ett nytt matsalsbord till vardagsrummet och jag behöver, behöver, behöver ersätta fysisk närhet med materiella prylar.
Det är så mycket roligare att shoppa än att hålla på att vara nära andra människor.

Ibland undrar jag varför vi skildes.
Humor är ju faktiskt bland det viktigaste. ^^

Väl förberedd.

...fast jag saknar fortfarande termobyxor.
Tips på vita sådana mottages med ödmjuk tacksamhet.

T-t-t-täääävling! (Eller utlottning för att vara korrekt).

Det måste ju vara ett drygt år sedan jag hade en tävling (utlottning god damn) i bloggen?! Jaja, skitsamma när fan det var, nu skapar vi en här. Den där mössan ni vet: Bad Hairday - den var ju helt omåttligt populär.

Nu lottar jag ut en i samma modell, liknande budskap - men ändå lite annorlunda. Utlottning alltså; man kommenterar inlägget med en fungerande mailadress samt någon/några rader om varför man behöver en mössa som denna. Gör detta innan söndag, den 3/10 - så är du med i utlottningen. Ta-daaaa:

Lindex...

...har jeansmodeller som heter något med curvy och jag nappar direkt. Fast det var preciiis att jag fick ner min rumpa i dem. Jag har nog blivit lite mer kurvig, alternativ jävligt mycket bredare om röven - än vad jag verkar inse. Snygga var jeansen i alla fall, även om jag knappt får någon blodtillförsel i benen nu.

Det finns alltid en anledning...

Vanligtvis skyller jag på långa arbetsdagar och total utmattning när jag beställer hemkörning. Idag är det på grund av det sjuka barnet. Jag har helt enkelt slutat laga mat och är numera bästis med grabbarna på pizzerian.

OHAMFLB.

Japp, omhändertagande av min fina lilla bebis är vad jag utövar idag. Också känt som VAB. Det var en stekhet liten människa som låg och pratade i sömnen inatt, med  benen slängda över mina. Nu kurerar vi (han och jag alltså), honom med frukost (glass) på sängen, glass och åter glass.

Oj...

...just det!
Mina nya älsklingar, mina nya skor då förstås!
1399 kronor på Eurosko, men för halva priset på barnavdelningen i samma affär.
Med mina 36:or till fötterna kom jag ganska billigt undan med andra ord. ^^

Äh, det var ju höst i Danmark också. ;o)
Nu - mätt, trött och mamma till ett plötsligt febrigt barn.

Nu lämnar vi hösten...

...och reser.
Utan dator denna gång.

Puss!

*såld*

Tre pissfilmer i rad: Exam, Doghouse och The killer in me.
Därför kontrar jag med den finaste låten just nu.

Alltså, jag har inga egentliga problem med städning - det kan vara ganska avkopplande och ger samtidigt tid för tankeverksamhet på högvarv, men vad jag OGILLAR är tvätt av sofföverdrag. Min soffa. Min jävla soffa. Som jag envisas med att behålla. Den har stått där sedan Xander föddes. Och den är så jävla trasig och förbrukad egentligen, men jag älskar min jävla soffa. Den har ju fungerat till allt. I ett år var jag utan säng, jag vägrade liksom köpa en för jag kunde sova så skönt på soffan. Jag sover fortfarande där lite då och då. Jag äter i soffan, jag har knullat i soffan, jag har fått inflammerade muskelfästen längs ryggraden - högst troligen på grund av soffan. Och. Jag tvättar soffan.

Ibland undrar jag... Jag och Xander, ensamma på nittio kvadrat - det är så jävla överdrivet. Och jag vill inte ha det på något annat sätt heller, alltså bo med någon annan människa, så egentligen skulle vi kunna ha en mindre lägenhet. Den här insikten kommer jag till några gånger om året, men alla fördelar med detta hem väger alltid tyngst: Mörkläggningsgardinerna är anpassade efter dessa fönster, det är en otroligt viktig (och väldigt lat) anledning till att stanna här. Xander har aldrig bott någon annanstans än här och jag kämpade febrilt för att kunna behålla lägenheten vid skilsmässan just för att det skulle kännas tryggt för den då tvååriga lilla människan. Jag har världens största garderob här. Den är på tretton kvadrat och jag orkar fan inte flytta alla mina kläder. Egentligen vet jag inte ens varför jag skriver det här, kanske för att jag insåg att det var ett stort jack i golvet i sovrummet och att jag därmed bör bo kvar...

Status Quo?!

Strålas, fika, shoppa, jobba, fika, jobba, jobba, hämta barn, handla, hem, mysa.
Längre än så har jag inte kommit. Än.

Torsdagskavalkad.

...med några få glömda ögonblick.

Insanity.

Inga konkreta kommentarer angående valet. Ibland önskar jag att jag besatt samma ynka kunskap som jag var tolv, det är lättare att inte veta vad som händer. Så nu suddar jag.

Torsdagar är en av de bästa dagarna i veckan. Jag jobbar hemma med papper och skit till ett. Sen ska jag på elevvårdsmöte. Och i och med allt det där så kan jag ha Xander hemma hela förmiddagen.

Jag har roat mig med att baka det där som jag mumlade om tidigare, plockat upp grejer som jag har shoppat, samt fixat färdigt den där 60-årspresenten som jag också har mumlat om tidigare.

Nu har jag gjort vad jag har kunnat.
Röstat socialdemokratiskt och personröstat på Ilija Batljan gånger två, samt Thomas Bodström. Nu ska jag baka hallonmuffins, kramas med min unge och hoppas på det bästa.

Ätardagen.

Idag har jag:
...ätit.
...shoppat.
...ätit.
...ätit.
...sett tre filmer.

(Bland filmerna fanns två att rekommendera, Whiteout och  Case 39.)

Jag har en lång dag att se fram emot idag, så för att göra den ännu längre gick jag upp tidigt efter diverse riktigt perversa drömmar. Förresten så blev jag väckt av dödsbud så jag sänder massa fina tankar lite här och vart också.

Nu ska jag bege mig till Haninge för en ordentlig shoppingrunda. En riktigt viktig mamma fyller år på måndag och på tisdag är det 60-årsfest för min nya bästis, Maggan, på jobbet.

Jag har...

...tittat på debatten.
...blivit helt lyriskt.
...blivit lite småkär i Lars Ohly.
...kommit på vilken mild och övertygande stämma Lars Ohly har.
...sett den vidrigaste filmen på länge, Frozen.
...messat mamma och frågat om hon önskar sig Lars Ohly som svärson.

En dag och 15 timmar kvar...

För ett bättre liv, med solidaritet, demokrati, lika värde, omtanke, jämlikhet, rättvisa löner, bra omsorg, bättre skola för alla, värdig vård.

Looove röd pesto (ja, grön också förresten).
Looove havssaltad avocado.
Looove keso i mängder.
Looove fredagar.

För övrigt så slängde jag just trettiofem kilo mat ungefär.
Jag var i akut behov av att frosta av frysen.

Sol, regn, sol, regn. Schizofrent väder.
I sann läraranda har jag dock kläder efter väder.
(Och humör därefter bör väl tilläggas.)

Jag unnade mig en relativt onyttig frukost idag, som vanligt efter de hårda onsdagarna. Jag håller mig till en stadig och långsam viktnedgång med cirka ett kilo i veckan så jag hinner nå ultimat vikt innan jag gifter mig igen. I ett tidigare inlägg fick jag för mig att inte bry mig om vad vågen visar, men det var fanimej inte alls så bra för några veckor senare kunde jag inte ha mina favoritjeans. Så oavsett om vågen är ett vettigt redskap eller inte så måste jag använda mig av den för att kunna behålla mina kläder.

Sex prydligt staplade aluminiumformar står på diskbänken. De borde ligga i soporna? De illustrerar veckans hittills alldeles för lata middagar. Hemkörning i form av pasta, thaikäk, samt hamburgare till den yngre mannen i huset. Jag är så sjukt slut när jag kommer hem, speciellt på onsdagar. Så trött psykiskt så jag vet inte om jag ska spy eller svimma. Ändå piggnar jag till igen nu, framåt kvällen. Tur det, annars hade jag inte ens varit kapabel till att packa Xanders gympakläder.

Jag längtar till jul.

Oj, jag tog visst en liten bloggpaus utan att säga till.
Mest för att ha tid till att andas.

Jag hade det krångligt nog att välja mellan Duellen och Ensam mamma söker, så jag försökte lägga fram lite snyggt att idag är det inte Bingolotto, lilla Xander. Men joho, det var det tydligen visst för det hade han sett på reklamen så jag fick skriva ut två lotter lite snabbt sedan zappade jag för kung och fosterland. Varken Duellen eller Ensam mamma kunde jag se, men jag lyssnade lite. Båda programmen var sådär ytterst pinsamma och det jag inte ser, det finns inte. Vi vann hundra kronor på Bingolotto för fjärde veckan i rad, så dum är han inte ungen - eftersom vi delar lika såklart.

Gårdagens sockerkick fick bli vaniljpannacotta med hallon:

Enkelt föräldrarskap.

Jag försökte imitera en sån där förälder som lär sitt barn att ta ansvar i hemmet:

"Jag har skickat efter de två Scooby-doofilmer som du inte har..."
"...tack mamma."
"...öh...eh, fast du! Du kanske kan hjälpa mig laga mat någon dag?"
"Ja! Du lagar ju alltid maten, mamma! Jag ska hjälpa dig. Jag har ju bara latat mig i sex år..."

Ungen har ju självinsikt i alla fall.

Jackjakten...

...anses härmed avslutad.
Det hela tog stopp inne på Lindex där vi såg den - jackan som han ville han. Han har varit bestämd med att han vill ha en svart jacka, svart ska den vara.

Och på tal om Lindex så måste det vara en av de mest könsseparerade butikskedjor som finns? Man kan se gränsen mellan avdelningarna i form av ett underklädesställ - ena sidan boxershorts (med Star wars- och döskalletryck) och andra sidan trosor (glittriga och gärna med en prinsesskrona framtill) - men det hade inte behövts. Skillnaderna på kläderna var tillräckligt markanta ändå. Tyllkjolar och jeans med nitar. Till exempel.

Fräsch (och jävligt tidigt) lunch:

Konsekvenserna...

...då jag bestämde mig för att leva ett nikotinfritt liv.

Vikt är inte så noga har någon lurat i mig, MEN jag har trots det gått upp 12,8 kilo.
Från 60 kilo till... 72,8.

Fascinerande.

Mamma-barn-dagen började vid tiotiden med mys i min säng, följt av att vi tillsammans klarade Bakuganspelet på X-box 360. Vi begav oss till stan och lunchade ihop, jag och mannen i mitt liv, min intelligenta stjärna. Han lunchade chokladboll (fritt val, men det sa väl sig självt), och jag en kycklingsallad. Vidare valde vi varsin affär att handla i, han valde Leksaker & Spel och jag The Phonehouse. Nöjda med vad vi shoppat gick vi vidare, plockade upp en glass på vägen till honom och nådde slutligen skolan där jag jobbar. Där spenderade vi dagen, fram till 18-tiden då det var dags för föräldramöte nummer två i ordningen. Middagen ikväll käkade vi i Bowlinghallen och Xander avslutade allt med två glassar och en Bakuganboll.

"Kära jävla dagbok..."

Säkra ålderstecken?

Synen har blivit så kass att jag måste kisa för att kunna fokusera överhuvudtaget.
Samtidigt börjar huden bli så slapp så pannan hänger ner i ögonen.
Det blir liksom motsatt effekt. Kisa - lyft, kisa - lyft.

Jag har en ny tunika i alla fall.

Avskaffa onsdagar, skriv om mitt schema eller bara skjut mig.
Jag gick upp vid tjugo över fem imorse, har jobbat med barn hela dagen och efter det haft föräldramöte. Hemma och färdig för dagen för en halvtimme sedan. Nu ska jag investera i hörselskydd, helst sådana med radio i så jag slipper lyssna på skrik.

(Och så går jag upp imorgon, återigen - lyrisk över att få gå till mitt älskade jobb och träffa alla härliga barn.)

*repeat*

Min exmake (fan vad gammal jag blev helt plötsligt) har de senaste sju åren haft tendenser att tvinga på mig musik.
Till slut ger jag efter.
Och fastnar oftast.

Jag är trött. Det hör till vanligheterna nu. Ändå vill jag aldrig sova innan klockan ett. Jag är liksom inte fysiskt slut, snarare trött i huvudet - förmodligen av den högljudda miljön jag befinner mig i hela dagarna. Och då jag envisas med att låta bli att sova - då shoppar jag.  
Xander behöver en ny höstgarderob till exempel. Jag med förresten.

I stort sett hela 2008 samt halva 2009 la jag ner hela min själ i ett antimobbningsprojekt. Det skriftliga resultatet lönade sig ganska rejält idag, när jag fick veta att jag har fått ett stipendium för hela grejen. Jag är så innerligt jävla glad och tacksam, främst för motiveringen - men okej då, lite för pengarna också. ;)

"...för ett väl genomtänkt och ytterst viktigt syfte, för en språklig skicklighet och hantering av ett mångsidigt vokabulär, för den oundvikliga empatiska genomslagskraften de empiriska kraven till trots, för den genuina energi som har lagts ner på projektet..."

*stolt, stoltare, stoltast*

Jag undrar lite över hur länge det är tänkt att man ska ligga på en spikmatta egentligen? Om det liksom finns en rekommenderad tid (som jag inte alls är medveten om i så fall.) Jag låg på den tills den fastnade i ryggen, så att den liksom hängde med upp när jag reste mig. Det lindrade det onda i ryggraden, i alla fall i några minuter. Jag ogillar väderomslag. Artriten äter sig in i varenda jävla led känns det som och nu har jag inflammerade muskelfästen längs halva ryggraden ungefär. Ganska mysigt jämfört med andra åkommor, men samtidigt väldigt oskönt.

Jag ska gå upp vid åtta varje söndag. Fan vad mycket dag man får!
Jag har hunnit långpromenera, tvätta och handla OCH se en film: The box. Och om någon enstaka minut ramlar mannen i mitt liv in här. Xander i egen hög (!) person. Jag har längtat i vanlig ordning. Och om människor bara kunde sluta upp med att vara moderater så hade söndagen varit fulländad.

Igår var en sån där dag som var välplanerad men ingenting gick enligt planerna. Eller vi ändrade planerna från och till hela dagen. Från inställd smålandsvisit till brunch på söder till skojakt i Barkaby till flanerande i Nacka forum innan bio. Vi fick gå på det som bjöds vid den tiden och det ångrar jag inte: I rymden finns inga känslor - vilken himla fin film. Åh, vad jag gillade den.

Okej, jag får blommor ofta - men mer sällan rakt ner i brevinkastet.

Tre gånger idag har jag misstänkt en hjärnblödning:

1. Vid intaget av thaikäk då jag plötsligt fick hysteriskt ont i huvudet på ett ytterst litet och väl avgränsat stället.
2. När jag inte kunde läsa några bokstäver eller siffror vid en såndär satans ordverifiering som en del envisas att ha på sina bloggar.
3. Nyss, när jag stavade fel. Här ovanför. "...väl avgränsat stället". *?*

Sömn?!

...okej då. Jag går väl och jobbar då´rå.

Ja, ursäkta, jag har fullt upp med att ducka för alla osynliga dörrar som slår igen i ansiktet på mig. Alltså ducka som i att det är sådana dörrar som i moderskeppet på kultserien V. Fy fan vad jag ska skämma bort mig själv i helgen.