Ibland undrar jag... Jag och
Xander, ensamma på nittio kvadrat - det är så jävla överdrivet. Och jag vill inte ha det på något annat sätt heller, alltså bo med någon annan människa, så egentligen skulle vi kunna ha en mindre lägenhet. Den här insikten kommer jag till några gånger om året, men alla fördelar med detta hem väger alltid tyngst: Mörkläggningsgardinerna är anpassade efter dessa fönster, det är en otroligt viktig (och väldigt lat) anledning till att stanna här. Xander har aldrig bott någon annanstans än här och jag kämpade febrilt för att kunna behålla lägenheten vid skilsmässan just för att det skulle kännas tryggt för den då tvååriga lilla människan. Jag har världens största garderob här. Den är på tretton kvadrat och jag orkar fan inte flytta alla mina kläder. Egentligen vet jag inte ens varför jag skriver det här, kanske för att jag insåg att det var ett stort jack i golvet i sovrummet och att jag därmed
bör bo kvar...
Kram!
SvaraRadera