Jag är totalt genomförkyld och riktigt rastlös. Huvudet håller på att sprängas till och från men samtidigt vill jag sysselsätta mig. Fixade naglarna och koncentrerade mig intensivt på det i typ tio minuter, sedan började huvudet att dunka igen och jag måste inta liggande position. Maximalt irriterande.

Mobiluppdatering...

...kvällens middag.

Här är det fullt hus for sure. Människor överallt känns det som, i alla fall i jämföresle med hur det brukar vara. Bloggar just nu från mammas mini-PC med en svinond hals och rinnande ögon och näsa. Jag har blivit dunderförkyld men trots det uppskattat god mat och framförallt ett mysigt sällskap.

Nu har jag ägnat en stund åt bak till familjen Småland som dyker upp någon gång under kvällen. Xander är förväntansfull: "jag hör hissen!". Mjo, men det tar nog en stund till. Vi ska mysa lite och jag ska kämpa för att bli trött lite senare. Nu har jag fyra arbetsdagar framför mig innan jag går på ytterligare en semestervecka.

I väntan på mami.

Inatt har allt det gröna (bruna) fått vatten. Det behövdes, hela omgivningen såg ut att befinna sig i höstskede. Dock är det fortfarande varmt, till min fördel. Jag avskyr väderomslag, psoriasisen och reumatismen framförallt, blir aggressiv på studs. Jag tog en promenad när jag vaknade, ner till Hemtex och införskaffade några nya örngott, vidare och köpte några boxershorts till Xander innan jag gick för att stråla mina sista utslag. Nu ska jag baka, imorgon ska jag äntligen få träffa min mamma - för första gången på ett år. Ett helt jävla år.

Det bästa...

...med IKEA.
Är att gå ut därifrån.

Till att börja med: jag har nackspärr. Så in i helvete. Jag hade det redan igår på morgonen och det brukar ge med sig efter en dag men idag är det ett helt helvete värre. Trots det blev det en himla bra kväll igår, efter att ha tvingat oss igenom IKEA och fullständigt lidit bland alla jävla prylar unnade vi oss en trerätters middag och därpå en bio: Beck. Jag har länge velat se Beck på bio men aldrig hunnit tidigare. Beck - Levande begravd var riktigt ruskigt bra. Om det nu var så med filmen innan - att man hade satsat pengar på lite mer internationell touch, kan jag tycka att denna var mer riktad åt thrillerhållet. Jag hoppade faktiskt till två gånger, uppskrämd. ;)

Avslutningsvis; Fy fan vad ont jag har, orkar inte se vad jag har skrivit. Nu ska jag ligga på min spikmatta och titta i taket en stund.
 

Nu tar jag mina nya lager klänning(ar) och beger mig ut i Stockholmsyran för att till att börja med nå mål ett: I-K-fucking-E-A. Jag hatar det.

Jag har tre nya hyllor, gjorda av mangoträ. Fy fan vad gott det luktar här. Och jag kan själv för jag har en fiffig blommig verktygslåda i form av en hammare med inbyggda skruvmejslar. (!) (Jaja, och plugg och skruv och konsoler och Laleh ur högtalarna också förstås.)

Kvällsmiddag.

Jag ä l s k a r färskpasta. Särskilt fylld, som denna med ricotta och spenat. Fy fan vad gott. Och vilken jävla idiot jag är som äter ute så ofta när jag faktiskt är ganska duktig på att laga mat. Eller ja, droppa ner lite pasta i varmt vatten borde vem som helst lyckas med. ;) Utöver min sprickfärdighet skriver jag färdigt inköpslistan inför morgondagen då vi ska flänga runt hela södra Stockholm gissar jag. Det är mycket som behövs, allt från pedalhink till ett nytt strykjärn.

Middag, färskpasta med en av varianterna av köttfärssås jag gör.

Rösta på mina skor här!

Att fylla på frysen med...

Det är inte alltför sällan som jag bakar muffins. De är enkla, går snabbt och det största och mest positiva: jag tycker inte om dem. Igår bläddrade jag i en av mina mest välanvända bakböcker, se nedan (kan liknas vid en nersprutad p-tidning). Jag hittade inget nytt - allt är gjort. Dags att uppdatera mina baksquills med andra ord, men tills dess blev det återigen muffins med hackad choklad i.

I samma veva (putt?) som vi svingade klubbor vid minigolfen insåg jag att det var dags att förklara min kompakta digitalkamera förbrukad. Trist eftersom ingen kamera vill hänga med en längre tid, men så är jag också fullt medveten om att de är just förbrukningsvaror. Tiotusen bilder hörde jag för några år sedan, och sedan har kameran gjort sitt. Jag vet inte hur pass väl det där stämmer, dock känns det som att mina "tar slut för fort". Jag fotar vääääldigt mycket så det är bara att springa och köpa en ny. Att släpa med mig systemkameran överallt har aldrig lockat, den ligger mest och samlar damm och ser snygg ut.

Jag delger härmed sista bilden tagen med min kompakta Samsung...
 

Nu ger vi oss ut i stekande skön hetta på golfrunda.
Eller i alla fall en omgång minigolf.

På tapeten...

* ... det känns som att det är mycket som liksom klaffar just nu. Jag har en tryggad anställning, en glad och pigg unge och mår helt förträffligt. Hemmet är i ordning och i detta nu har jag tagit lite paus från pimpning av köket.

* ... imorgon ska jag och Xander ut på äventyr som innefattar bland annat golf och massor av glass.

* ... till helgen ska jag bada i Dalälven.

* ...nästa vecka får jag träffa världens bästa familj, nämligen min egen. Jag är den största mammagrisen jag vet och trots det har jag inte träffat mamma på ETT helt år. Till hennes (och resterande familjs, minus syster) ankomst har jag fixat några överraskningar. KOM NU!

Siesta.

...viloläge mitt på dagen, helst när solen står som högst och strålar som farligast. Vi har varit uppe sedan sju och pysslat med diverse nödvändigheter. Jag har hämtat ut massor av paket på posten med prylar till hemmet. Spännande. Ja, alltså jag shoppar och glömmer medvetet bort vad jag har beställt och blir lika glatt överraskad varje gång. Åter till vilan; Vi ska med gott samvete mysa till Lotta på Bråkmakargatan (mitt val såklart, ungen vill se Pokemón, men då vägrade jag vara med så jag fick som jag ville. Helt obstinat.)

Kvällsbestyr.

Jag dricker ofta en kopp (eller ja, vi snackar mugg förstås) kaffe innan jag går och lägger mig. En vana liksom. Idag blir det en cola light istället. Jag har druckit cirkus tio koppar (muggar) kaffe under dagen så sugen kändes ganska avlägset.

God natt var vad jag ville ha sagt egentligen.

Jag smälter...

...och inte alls på grund av någon värmebölja eller så (det får gärna bli varmare), utan snarare för att jag ploppade i förlossningsvideon i dvd-spelaren. Den stod där i hyllan och samlade damm, överbränd på en ganska orepig dvd-skiva (men alltså filmad med en sån där gammal videokamera som man såg svartvitt i). De hoppiga, suddiga och störande bieffekterna som tydligen kunde uppstå vid sådant filmande finns kvar, det känns lite extra nostalgiskt. En bit in, när jag klappade stora magen, då hackade bandet och det som fanns bakom kom fram - en film från Gran Canaria 1998. Tjoho, vilka kontraster. I alla fall, jag satt uppslukad och nästan tårögd till det könsbestämmande ultraljudet, magsmekningar, Trillas peppningsförsök, CTG:n och slutligen förlossningsdagen. Hela tiden hörde man Trillas uppiggande (och lögnaktiga) ord om hur vacker och duktig jag var (öh, jag hade gått upp 30 kilo i vikt och bar på trippelhakor och litervis med vatten.) Men ut kom han till sist, vår Vilde Xander. Jag är modig och delger några scener ur våra livs absolut största händelse.


Xander föds, 2004.

Världens kanske enklaste bakverk...

...och ändå tacksamt att göra: gott att ha till färska bär och grädde, eller äta som de är - och framförallt så är hållbarheten lååång. Klicka, spritsa, bre ut - färga, låt vara vit - dekorera med strössel eller ringla choklad över. Ta-daaaaa, det är förstås maräng jag mumlar om:

Väderomslag for sure. Jag märker det innan det sker, eller nej, det märks i huden - psoriasisen blir arg och jag får klåda och plötsliga öppna sår. Just nu: underlivet blöder. Alltså på. Sprucken hud inom loppet av bara tio minuter. Och det gör så förtvivlat ont. Nu har jag proppat i mig Tavegyl i hopp om att stilla klådan, preparerat med cortison samt gjort en lasagne. Det sistnämnda har ju inget med sjukdomar att göra förstås, men det är gott.

Sommar...

...i hamnen.
Och för en stund sedan kan det första regnet sedan... April?
Jaja, skitsamma, det slutade ganska omgående och nu skiner solen. Jag har sysselsatt mig med att kolla på intervjuer med Johnny Depp och Vanessa Paradis(!!!). Ja, liksom i skepnad av att vara kärlekskrank. Eller för att jag har ägglossning, jag vet inte riktigt, fin kärlek verkar de dela i alla fall.

Vi har haft en fin dag fylld av lek och skratt, god mat som vanligt och mycket skvaller.

Såhär tänkte jag när jag klädde mig imorse (eller inte tänkte kanske man kan kalla det)...

(...och nu moppar jag golvet i stringtrosor.
Bara.)

Det är ju vid den här tiden på året som det är snyggast att gå osminkad tycker jag. Men om man envisas med att kladda ner sig kan jag delge hur jag gör sedan jag ledsnade på kolsvarta ögon. Den svarta kajalen till nedre ögonfransraden är utbytt mot en turkos/grön med lite glitter i. De nedre fransarna målar jag fortfarande lite med mascaran, men fyller på raden med den färgade kajalen.

Idag kommer den här lilla favoriten till oss. Jag ska hjälpa mamma Tessi att flytta hennes blogg, så nu är det i sista stund om man vill ta del av det hon har skrivit för efter idag ska den gamla bloggen bort och den nya vara skyddad. Jag laddar kamerabatteriet och Xander började dagen med att undra när de kommer. (Det är Tessi's snygga man som är Xanders favorit - han spelar liksom.)

Idag har jag (och Xander) gästspelat en stund på jobbet. Där verkade allt flyta på fint och det är extra kul att vara där med min unge, han blir så bortskämd av både barn och personal. ❤
Vi gick också förbi Xanders blivande skola och ägnade lite tid åt möjligheterna på skolgården.
Resten av dagen har vi spenderat tillsammans bara vi två. Vi har kollat på skolväskor, gått till Leksaksförmedlingen, köpt två nya filmer, lekt på den stora båten i hamnen, Xander har hunnit äta sammanlagt fem glassar och så fikade vi på creperiet.

Sommarfräscht.

Med naglar i klara starka färger mot solbränd (eller brun-utan-solad) hy. Två små lack för 39:-, finns hos både Lindex och Cubus.

Det bästa...

...är sommarkvällarna. När vi kommer hem från en dag utomhus, kastar av oss sandaler och slänger oss i varsin del av lägenheten - han i sin säng och knäpper på dvd-spelaren och kollar på förra årets julkalender (!), jag i soffan och trycker på Sex and the city som går i repris gånger två (fast för troligen tusende gången). Och med vetskapen om att vi är lediga imorgon också...

Mer värme tack!

Jag vill ha meeer hetta, mer värme, fler dagar som gårdagen.
Idag är det något svalare och jag påminns direkt om vårt trista jävla klimat. Jag som vanligtvis sover i joggingbyxor och raggsockor tycker att det är svinskönt att kunna sova i hipsters och ett linne. Plus den här positiva detaljen med att slippa ha ont i lederna, den är såklart värd att nämna igen. Kanske borde jag bo i ett tropiskt klimat. Egentligen. Nu ska jag luncha avokadosallad och njuta av mina tomatplantor på balkongen som luktar... Tomat.

Oj oj vad det händer grejer i skärgårdsidyllen idag, huvud i vattnet vid badplatsen och mord i lilla centrum. Usch. Vi har spenderat en riktigt varm dag vid vattnet med picknickkorgen fylld till bredden. Nu sitter Xander i badkaret och käkar glass. Min bästa tid är verkligen nu (min och flera med mig). Jag har inte ont i en led, det kliar inte någonstans och jag har plötsligt fina naglar.

Straight from bed. Jag sover så sjukt bra när det är så här hett. Förmodligen borde jag ha en normaltemperatur kring tjugonio grader i sovrummet. Eller så håller jag på att dö av värmeslag egentligen, jag kanske bara misstolkar. Skönt känns det i alla fall. Nu ska jag packa picknickkorgen, i eftermiddag ska vi ut på havet.

Jag tänker på dig, Smihla. (Precis om för sex år sedan. Mysigt på repeat.)

Öh, nu har jag käkat så kolhydratfattig kost som möjligt.

 Konsten att gå på restaurang med en pratkvarn.

Teamwork.

Mamman dikterar.
Barnet bokstaverar.
Mamman betalar.

Guilty.

Jag har haft dåligt samvete i sex år nu. Stundtals blir det värre. Jag lindrar det ganska ofta med att skämma bort, materiellt och emotionellt. (Trots att jag anser att man inte kan skämma bort en annan människa med känslor). Jag kärleksförklarar mig flera gånger dagligen och belönar (och ofta bara för att det är kul) ständigt min unge med prylar. Det fungerar som någon sorts stötdämpare för det usla samvetet. Jag kan heller inte peka på varför jag besitter ett sådant, jag tycker bara otroligt synd om mitt stackars barn. Stackars honom som måste gå och lägga sig ibland, som måste lära sig att säga "R" fast mamma inte kan - för annars är risken för utsatthet förhöjd. Ja, stackars honom som måste börja skolan, kastas in i ett system som har mer brister än mina lår.

Okej, nu gick jag långt, egentligen är det mest synd om honom för att jag inte in i minsta detalj har planerat sommarlovet. Just för att vi behöver vila och ta det lugnt, slippa stress och klocka. Och. Det. Gör. Mig. Stressad. För oavsett om vi behöver en vilopaus så behöver vi också hinna göra allt det som jag har lovat; Gröna Lund, Skara sommarland, picknick både på fastland och på öar, en hel dag till havs, minst två biobesök, gå på barnteater samt åka vattenruschkanan här nedanför hundra gånger. Det är dag ett på min semester idag och vad har vi gjort av dagen? Jo, jag har organiserat om garderoben och ikväll ska vi ut på middag. Hur jävla kul är det? Jag måste kompensera det troligtvis traumatiska restaurangbesöket med ett paket GB-klassiker.

Jag skulle göra ett försök till att illustrera min blogg som icke-glamourös. Då kom Xander och ville vara med och plötsligt insåg jag att fan vad lång han har blivit.

Jag skulle ta tillvara på solljuset. Bilder kan bli magiska. Men objektet sprang iväg in i skogen och drog av några blad som tydligen kliade som fan på händerna sen. Jag fotade mig själv så länge.

Bio - check. Ungen är tillfredsställd, och faktiskt så kunde till och med jag se Shrek utan att helt ha tankarna på annat. Jag är smått fobisk mot barnfilmer annars men denna var helt okej. Jag träffade en sisådär fyra av min elever. Dock inga män. Jag får nog tänka om - liksom mingla på bättre ställen.

Smaka?!

Okej, nu drar vi då. Och hoppas på att det finns några fräscha singelpappor som tänker likadant. Eller män som bara vill se barnfilm räcker.

Det var inte många timmar Xander ville vara ute i värmen. "Iiiiin, jag vill iiiin, jag vill inte badaaaaa..." Fine for me, så nu har vi käkat lite mellanmål eller vafan man ska kalla det; Färsk ananas med keso igen. Så frustrerande gott. Vi har bokat biljetter till kvällens föreställning av Shrek i 3D också. Nu ska jag kapa ungens hår.

Mobiluppdatering.

...från en solig och därför också jävligt het park.

Jag råkade utsätta mig för ännu en icke-sevärd film. The Back-up-plan. Nej fy fan, den var urlöjlig. Maten var desto bättre ikväll och nu kompenserar jag den kassa filmen med skön musik och färsk ananas.

Vi tog en långpromenad. Med affären och godis till barnet som mål. Med oss hem fick vi grönsaker, en ananas, keso, glass och en ny korsordstidning. Jag hade svårt att stå upprätt ute - luften är så tung. Precis utanför porten kunde vi känna några välbehövliga droppar och nu känns det som att helvetets åskoväder kommer att bryta loss när som helst. Vilket skulle behövas, för trots att vi inte ska klaga så är det tufft med så här tung luft.

Ikväll blir det sallad med strimlad bacon, avokado och keso.

Målinriktad.

Helt plötsligt.

Jag vaknade en dag och var Robyn-fanatiker.

Shutter Island.

Igår kväll: Shutter Island, chokladtårta med jordgubbar samt en Scoobydoofilm i bakgrunden.

Det blev en sen dag på jobbet idag, men det gör inget. Jag skyndade mig till affären för att handla lite inför kvällen, vi ska fira in sommarlovet. Jisses vad jag har längtat efter min unge som har varit hos pappan i fem dagar. Vad jag däremot inte ens har reflekterat över är att min semester börjar nu. Jag har vetat om det, men inte längtat och inte suktat efter. Det ska dock bli skönt att få spendera massor av tid tillsammans med Xander, och det ska bli riktigt skönt att slippa leva efter klockan. Samtidigt är det just precis det: RIKTIGT SKÖNT - att ha ett sånt fantastiskt trivsamt jobb med säkert världens bästa arbetskollegor.

I kylen står det en vit chokladtårta och väntar på att kläs med jordgubbar. I köket finns den nya fina picknickkorgen och filten med vattenavvisande baksida. Jag har en ny termos och frysen är fylld med bakverk inför spontanutflykter ner till havet.

fade + överexponering.

Nästan två dagar, fri från datorn, vad sysslar man då med tro? Jo, jobbar det sista innan det är dags för semester, doppar tårna i havet, käkar plankstek i hamnen, simmar i havsviken med ett tjugotal ungar samt planterar om tomaterna på balkongen. Imorgon också, sen är det ledigt.

Åh vad jag avskyr IKEA. Så vi valde bort det och gick och käkade istället. Och på det en bio: Killers. Lagom kul. Nu är det ett skumbadsdags.

Hemma från jobbet en snabb vända innan jag drar vidare till Barkaby och IKEA.

Jag har stängt i mig i det minsta rum jag kan hitta i skolan. Lite lugn och ro en stund var tanken, tills någon satte på karaeokemaskinen i rummet intill och liksom stoppar in mikrofonen långt ner i svalget när det är dags att ta ton. För att inte tala om rundgången. Jag slår vad om att jag kommer att lida av grav tinnitus inom sex månader. Men vilket jävla härligt väder vi har hörrni.

Projekt: run Fade - ruuuun.

Nedanliggande bilder är tänkta att illustrera en kvinna i nöd, i behov av snabbtänkande vältränade individer med svar på följande: VAR I HELVETE GÖR MAN AV ALLT MAN MÅSTE HA MED SIG NÄR MAN SKA UT OCH SPRINGA? Jo, för jag behövde nycklar (vilket jag löste med att ta en ensam husnyckel och placera i skon...!), mobiltelefon (alltså, den måste man väl ha om det händer nåt? Och så måste man ju alltid vara i nåbar zon som mamma inbillar jag mig), mp3-spelare (fast den kan man stoppa i trosorna kom jag på. Eller i behån kanske är mysigare. Och det slog mig nu.), överfallslarm (som man lika väl kan lämna hemma för vem fan bryr sig om något som tjuter som ett billarm? Här är det ingen som reagerar på några som helst läten vad det verkar)...

Och för att inte tala om dessa jävla pattar som jag har lyckats berikas med på sistone. Alltså det där med att ha slutat röka, det märks lite här och där; springa liksom - tanken skulle aldrig slagit mig för några år sedan, viktökningen ("jag har slutat röka", det kan man relatera till i en oändlighet) - och i och med det sistnämnda dök monstertuttarna upp som är i vägen hela-jävla-tiden, om inte på bredden så på längden. Förresten så är jag halvt död efter mitt springande. Jag sprang säkert flera meter och imorgon blir det kanske några till.