20110125294.jpg

Sänt från min Nokiatelefon

Jag åt ingen middag igår. Xander var iväg på teater så jag var fri att vila hur mycket som helst. Jag ersatte middagen med vaniljpannacotta i överflöd. Idag vaknade jag och kände mig minst lika dålig som igår, men efter ipren, nässpray och några mackor känns det lite bättre. Jag har en unge som är med sin bästa kompis, säsong två av Tre kronor, snorpapper och en microfleecefilt - det borde göra susen.

EFIT.

Jag besvärar mig med att delta i Ett foto i timmen idag. Det gick himla simpelt till faktiskt.

...och så vidare..

Bloggapp.

Nu är bloggen en godkänd applikation. För Nokiaanvändare till att börja med.
Finns på: http://store.ovi.com/content/96590

Sent igår kväll kom den, den där känslan som är kantad av lindrig ångest men som ändå slår ned med en sådan medvetenhet om vad som komma skall. De första stickningarna i halsen alltså. Tio timmar senare: snoret rinner, halsen känns som ett öppet blödande sår, svetten forsar och febern framkallar frossa. Tur att jag har köpt en alldeles ny fleecedress som jag kunde hoppa i innan jag återgick till liggläge.

Always on my mind...

Återigen dags för jobb. Jag kan inte vara ensam om att känna att man jobbar hela jävla tiden i veckorna va? Varenda vaken minut går åt till tankarna på jobb, jobb, jobb. Effektivt - visst, lönsamt -nja. Får ju inte direkt betalt av att fundera och planera i skallen, på vardagskvällarna. Det bästa med torsdagar är att Xander följer med mig till jobbet. Det funkar så länge han går i f-klass, nästa år blir det skolplikt och då har vi inte samma möjlighet, så det gäller att ta tillvara tillfällen nu.

I baggyjeans från Lindex och slajmig huvjacka från H&M:s herravdelning.

Om mitt hår...

...hade varit en världsnyhet... Ja, då hade vi uppenbarligen inte haft så mycket att bry oss om. Nu är det inte det, men faktum är att jag till och med mottagit meddelanden idag med frågor om jag klippt mig. MEDDELANDEN, i plural alltså. Det verkar ligga någon form av betydelse i mitt hår. Svar: inte klippt direkt, snarare skurit ut. Jag har alltså skurit ut några kilo hår i hopp om att "tunna" ut det - jag stod inte ut. Effekten blev dock inte den önskade, jag har fortfarande ett extremt tjockt hår, även om det nu finns i liiiite liiiite mindre mängd.

Godnatt efter en lååång dag.

20110125279.jpg

Frukost med mig själv i väntan på planeringsmöte.
Sänt från min Nokiatelefon

Gamla favoriter får liv igen...

Mat i måttliga mängder?

När jag håller igen på veckorna blir jag tokig på helgerna. Som igår på favoritstället - fy fan vad jag åt. Jag älskar mat, tanken på mat, att köpa mat, att laga mat - att få mat lagad till mig. Det är en jävligt knepig balansgång när jag försöker tajta till kroppen, jag är tokig i varenda liten kolhydrat. Men det gååår ju, dock verkar det här med att äta som en jävla häst på helgerna ställa till det lite för mig. Jag måste tänka om och tänka rätt gissar jag.

Sist jag lyckades träna upp kroppen till ett belåtet resultat såg det ut såhär:

(Helt på bekostnad av tuttarna, men det var jag bara glad för.)

Nostalgi...

V-v-v-viiideoblogg.

Gårdagens middag...

...på favoritstället. Första minuset någonsin: jag fick pommes istället för kokt potatis.
Jag kan verkligen inte äta pommes, men det åtgärdades kvickt.

Och ps. Ja, jag åt dubbla förrätter. 

Vafan, nu gjorde jag faktiskt en videoblogg men hela skiten hängde sig i Moviemaker så jag ger upp. Ska iväg och titta på bil så jag kanske gör ett nytt videoförsök senare.

Fääädi...

...jobb, jobb, jobb!

Jag provade mig på en videoblogg, eller snarare en video eftersom jag inte publicerar det i bloggen. Helt klart ringrostig och måste nog öva en stund på att prata med mig själv igen innan jag börjar blogga via klipp igen. Förresten kom jag på hur man fixar en surprise surprise: man har helt sonika alltid håret uppsatt. Släpper ner det för att färga det, och sätter sedan upp det igen. Efter några månader när man borstar ut det inser man att man skulle kapa hälften eftersom det kan liknas vid svito, MEN! Den stora överraskningen: håret har vuxit och blivit ganska långt. (Vafan man nu ska med långt hår till egentligen, men det kom ändå som en smärre chock när jag såg längden på mitt burr idag.)

...och så kom turen till mig, att baka till jobbet. Jag hade för avsikt att bjuda på en traditionell sockerkaka sprängfylld med mörk choklad, ljus choklad och vit choklad. Den blev helt utan strösocker faktiskt - det första riktigt stora misstag som jag gjort när jag har bakat. Jag hade dock på eget bevåg spetsat kakan med vanilj så den funkar ändå. Men jag skulle aldrig bjuda på något som egentligen är misslyckat så jag akutbakade en chokladkaka med mintsmak i natt, den blev perfekt.

Det slog mig att varje vardag, när vi kommer innanför dörren efter en lång dag, består av en mängd små rutiner som är mer eller mindre trista och några till och med helt befängda. Xander springer alltid i förväg till att börja med, för att få använda sin hemnyckel. Jag kommer efter, och bär på alla våra tillhörigheter. Han kliver över posten, jag plockar upp den och slänger den på hyllan i hallen. Sen torkar jag golvet efter Xanders blöta skor. Innan jag ens hinner få av mig skorna lirkar jag av mig behån för att när jag väl fått av mig vad jag har på fötterna, slänga in behån på en krok i badrummet, kränga av mig jeansen och hoppa i joggingbrallor. Vidare till köket där jag har fått någon trist jävla ovana att kolla så att kaffefiltret i bryggaren är slängt från i morse, vilket det alltid är. Märkligt beteende men tydligen något som går helt på rutin. Jag hämtar mina glasögon som alltid ligger under soffan (jag somnar där, lägger ifrån mig glasögonen på närmast säkra plats), hämtar posten, slänger posten, går ut med soporna, kollar tvättider när jag ändå är på markplan, sen upp igen och först då - då slappnar jag av. Trist jävla spiral med stress och det enda viktiga egentligen är att behån åker av så fort jag kommer innanför dörren - resten är helt meningslöst agerande. Nu inväntar vi hemkörd mat. 

Jag gillar...

...måndagar. Chansen att få börja om, eller chans till nystart. Om något gick fel förra veckan så är det idag vi gör ett nytt försök. Och så självklart för att veckans omgång av Halv åtta hos mig börjar på måndagskvällar. Samtidigt är jag så sjukt trött kvällar som denna, så jag skulle kunna somna var som helst - när som helst.

06.22 *piip*

Jag har åkt på en släng av storkok. Står och gör matlådor så att mitt ex ska ha det bra på jobbet och låta bli halv- och helfabrikat, inte bara till lunch - nej, jag gör pannkakslådor också och skickar med hallonsylt i miniburkar. Idag har jag gjort solkyssta feta biffar till middag, som jag snabbt döpte förra helgens matsensation till.

Vilken blöt jävla dag. Vi har haft det riktigt mysigt ihop alla tre. Jag har hunnit hämta ut mediciner, fixat naglar, fixat hår (nu är jag alldeles röd i huvudet - stormtrivs), och ätit mig mätt två gånger. Jag och Xanders pappa hade en nostalgisk stund tillsammans i soffan då vi tittade på DVD:n från Xanders födelse. Själv spelade han hellre Wii. Kunde inte låta bli att just där och då önska mig en liten bebis igen. Eller jag önskade mig snarare få återuppleva vissa ögonblick några gånger till, helst med samma bebis som då. Fler vill jag ju faktiskt inte ha. Egentligen.

Jag har vaknat på rätt sida, ur ett praktiskt perspektiv i och med att jag spegelvände sovrummet igår. Idag fyller vi timmarna med gos, pappamys och lite shopping. Om en dryg timme kommer Xanders pappa hit och vi ska tillbringa dagen tillsammans alla tre. För övrigt har jag två extrema behov som behöver tillfredsställas just nu: håltagning av öron - stycken fem (hål alltså), samt en klippning - av håret (om jag ens får lov att kalla det för hår, en jävla lejonman är vad det är).

Glädje...

...i en fantastisk kruka.
Samtidigt inser jag att jag måste göra i ordning här på webbplatsen om jag ska trivas till fullo. Jag känner mig varken svart, vit eller grå så hela nyansskalan är så missvisande och kanske är det därför jag inte själv tycker om att komma in här för tillfället.

Fade love ball(s)...

Jag hade ny energi när jag vaknade idag, inte bara till att vända hela sovrummet och slänga ut den där groteskt fula Lackhyllan från IKEA som jag har varit nära att spy över i snart två års tid - nej, jag har hunnit med att stå i köket en stund också. Jag har återfått matlagningslusten som har legat på is i nära ett år. Jag gjorde pannkaksfrukost med blåbär och grädde till mig och Xander innan jag rullade köttbullar i någon timme. Nu står de sistnämnda i ugnen och lägenheten doftar vitlök precis som jag.

Okej då...

...jag gör väl som resten av befolkningen och drar på mig en riktigt tung förkylning. Smidigt att jag under veckan har pimpat kameran till den grad att jag numera kan ligga i soffan och styra den med fjärrkontroll. Bekvämt!

Chokladspa...

...i badkaret efter en lång arbetsdag. Eller nja, så jävla lång var den kanske inte - men ganska krävande i alla fall. Chokladmask i ansiktet och chokladoljor i vattnet, tända ljus med doft av choklad - dock ingen ätbar choklad överhuvudtaget eftersom det sedan några dagar tillbaka har blivit dags för en sån där trevlig viktutmaning. Vikt, och vikt är egentligen ganska oväsentligt, men jag ska forma kroppen om kroppen en del tänkte jag. Oral chokladfrossa ingår inte i den utformningen just den här veckan.

Ett inställt möte nu på förmiddagen öppnade möjligheten för blixtlek. Nu skulle jag helst gå och lägga mig igen, men istället är det bråttom till jobbet.

Ungefär såhär; Lång, men härlig och fartfylld dag som håller på att passera alldeles smärtfritt! (Okej, jag har ont i tuttarna, men det hör tiden till. Jag är uppenbarligen fertil as hell, trodde sedan ett tag tillbaka att jag hamnat i ett tidigt klimakterium. Det har jag icke!) Fick antagningsbesked från universitetet idag, jag kan inte hålla mig borta från att plugga lite i smyg vid sidan om jobbet. Eller i smyg är det ju inte förstås, det är faktiskt ganska bra. Jag ska läsa Att handleda professionsutveckling i verksamhetsförlagd utbildning och får alltså efter ynka 7,5 högskolepoäng själv handleda blivande lärare under deras verksamhetsförlagda tid. Vilken utmaning, vilken himla kul grej.

20110111013.jpg

Ljus att somna till. Ledlampor i miniformat.
Sänt från min Nokiatelefon