Attraktion...

Jag har varit lite smygkär i Lil Wayne ett bra tag.
Nu erkänner jag min svaghet.

Ingredienser (30 stycken)

* 5 äggvitor
* 1 krm vinäger
* 2 ½ dl strösocker
* ev. hushållsfärg

Tillagning

1. Sätt ugnen på 100 grader.
2. Vispa äggvitorna till ett fast vitt skum med elvispen.
3. Tillsätt vinäger och socker och vispa ytterligare ännu fastare.
4. Marängmassan ska vara helt fast och stanna i bunken om man vänder den upp och ner.
5. Klicka ut maränger på bakplåtspapper.
6. Sätt in i ugnen och grädda i knappt 1 ½ timme (öppna inte luckan).
7. Låt svalna på galler.

Jag sov så jävla knepigt inatt så jag är osäker på om jag har sovit överhuvudtaget. Kom ju hem sent, runt halv tre - sen blev ju klockan två igen och jag gick och la mig runt sex, fast om det var dåtid eller nutid vet jag inte - vaknade vid nio igen så det kan inte ha blivit många timmar oavsett vilken klockan jag hänvisar till. Min älskade unge kom hem nyss och äntligen har han en tand lös. På "nedervåningen" enligt honom själv.

Vi såg ju Saw 3D igår. Den nästintill evigt pågående mördarprocessen som tog sin början för flera år sedan, verkar faktiskt nå sitt slut i denna (påstådda sista) film. Ettan och tvåan är bra. Ettan var helt sensationell tyckte jag som älskar skräck- och psychofilmer. De sista filmerna kunde man avstått från att producera kan jag tycka, och den här (sjunde filmen om jag inte missminner mig), som alltså går i 3D, var ingen dundersuccé direkt. Ett långvarigt repeat med lite blodstänk på glasögonprydd publik, ett gäng inälvor och någon såg som kastades mot oss - men inget nytt, inget chockerande och inget sensationellt. Fast det var mysigt att gå på nattbio i ett för övrigt tomt Sickla.

Fade goes magiC.

Vilken fantastisk kväll. Och natt. I världens skönaste sällskap har jag ätit mig alldeles förträffligt mätt såhär dagen innan första tabletten med cellgifter. Vidare har vi bowlat och spelat bort åtskilliga hundralappar på Jack Vegas innan det blev nattbio - Saw 3D.

Hej då.

NU, nu beger jag mig ut i Stockholmsnatten... (Kvällen... Eftermiddagen...).

Ultimat fredagskväll indeed: jobba sent, komma hem, porrsurfa, sticka en halsduk.

Godmorgon fantastiska värld!
Nya naglar, ny energi, längtar till jobbet - ska på möte nu.

Ojdå, här fann jag en försummad blogg.

Fortfarande sjukt ont i halsen. Har inte kunnat sova alls inatt. Vaknade av andnöd när jag hade slumrat i en sisådär tio minuter, och sedan dess har jag inte somnat om. Istället har jag gjort massor av pappersarbete till jobbet, så jag har redan avlastat mig själv en aning inför morgondagen.

Xander fick pannkaksfrukost i sann söndagsanda och vi har inte för avsikt att lämna lägenheten idag. Jag färgade om håret, tog på min nya benvärmare, kröp i en alldeles för stor tröja och... Satte mig här.

Jag och min kamera har följt tant Tinas Tuva från början tills nu.
Sensationellt, och både jag och kameran älskar den lilla bestämda damen.

Äntligen får jag tillbringa kvällen med mina favoriter igen. Det har varit lite glest med träffar på sistone. En annan riktigt härlig grej är att min son är så himla fin och trots att Tuva är fyra år yngre märks det att han älskar att busa med henne. Den enda som var lite trist ikväll var väl jag, som varken lagade mat eller tryckte i någon massa sötsaker. Vi beställde thaikäk och drack kaffe, sen tog det helt enkelt stopp. Åh, åh, åh - det bästa med att ha fyllt år, det är när Tessi kommer med sina alltid så träffsäkra presenter. Världens snyggaste (och längsta) strumpor, helt i min smak - samt en urfin recycled ljuslykta. Tack, tack, tack. Fan vad mätt jag är.

Ibland hinner man med mycket på en alldeles för kort dag, till exempel att bli sjuk inom loppet av bara några få timmar. Jag har fått huden strålad och håret slingat. Jag har köpt extra termobyxor, en extra jacka, extra handskar till ungen. Extra av allt helst, då vi imorse precis som så många andra begav oss till skolan i snöstorm. Jag hade dock framförhållning redan i slutet av augusti, så väderanpassade kläder fanns det hemma. Det händer mycket på jobbet, och redan innan jag hann dit började det klia i halsen. Efter ett möte vid lunchtid var det onda ett faktum och framåt eftermiddagen började jag känna av feber. Men nu så, nu är vi äntligen hemma och kan slappna av i några dagar.

Energyboost @ work.

I samma andetag som jag avskyr onsdagarna, älskar jag torsdagar. Vi får sova länge (till åtta, för då är vi plötsligt illpigga såklart), ta det lugnt och trampa omkring i nattlinne, sparkdräkt eller vafan jag nu valt att sova i (oftast i joggingbyxor och huvtröja. Huh?!). Vi kan äta tillsammans - Xander får pannkakor och jag äter någon horribel linfrö-, havre- och kanelblandning. Han packar ner något som vi kan överraska ungarna på skolan med, sen åker vi runt 11-12tiden. Går i affärer en stund innan vi åker till mitt jobb där vi får spendera hela dagen tillsammans.

I ettan är det skolplikt för Xander, precis som för alla - men just nu, nu kan vi ha det såhär. Och en del menar ju på att man ska leva här och nu (trots att det ofta känns som att vi handlar nu för vad som komma ska), så just idag är det världens bästa dag.

Började dagen i vanlig ordning med att lämna Xander i skolan, sedan vidare till posten för att hämta ut kosmetika. Väl på jobbet startade en lång kaotisk dag som trots virrvarret fick ett bra avslut. Jag har så jävla ont och det är otroligt irriterande (förstås). Ont i varenda rörlig led känns det som, men främst i ben och armar och de verktygen har jag mest nytta av. Nästa vecka börjar jag med cellgifter. Punkt jävla end of fucking psoriatiska storyn. Men alltså, utöver det är allt bra. ^^

Blue monday.

Så trasig i huvudet, varenda jävla måndag. På väg hem från jobbet började fundera över konstellationen av veckodagar. Hur tänkte man när man la upp sjudagarsveckan? För det har ju inte alltid varit så. Varför inte ytterligare en dag? Varför inför vi inte en extra nu? Eller måste vi får godkännande från någon högre icke-existerande makt? Mer helg tack.

Mmm...

Jag har gjort ganska många bra saker idag faktiskt. Chili con carne bland annat. Men den "smakade ju inte alls som skolans", så den ratades hårt av Xander. I ungefär samma veva slängde jag ihop en muffinssmet med överdrivet mycket choklad, toppade med M&M´s crispyvariant och ställde på bordet. Jag äter ju inte muffins, så där kan de stå och se fina ut.

Har aldrig förstått hur de som fixar naglarna klarar av att leva med dem. Ja, alltså ända tills jag själv började fixa till mina. Det är nästintill ett krav att jag lägger ner tid och pengar på mina naglar i och med att de är hårt drabbade av psoriasis och därmed gropiga, tunna, missfärgade och stundtals slutar nagelbanden att fylla sin funktion. Jag gillar korta naglar, blir handikappad i långa. De jag fixade idag är perfekta (och som vanligt; förbise gärna mina händer - de har varit med om för mycket, tagit på för många konstiga saker och åldrats i förtid).

Nyttiga köp.
Två par skor till ungen. Rejäla vattentäta, fodrade saker som lovar att hålla värme både i höst och vinter.
Båda paren kommer från Stadium där de kostar cirka en femhundring var.

Omväxling förnöjer?

I en totalt okronologisk ordning.

 

I mitt vinglas ikväll...

Vaniljpannacotta med riven choklad...

Det var frost ute så jag klädde mig varmt. Lite för varmt kom jag att upptäcka. Jag har promenerat en bra bit; hämtat skor som jag beställt från Stadium till Xander, samt en massagestol till mig själv. Jag brukar flänga runt halva Sverige på lördagar, i alla fall varannan vecka - så idag gör jag ett lugnt undantag och stannar hemma.

Livet och tillvaron blir mer harmonisk för varje år som passerar. DET är bra, jag har sedan jag var barn bara velat bli äldre. Det stör mig fortfarande inte, även om jag tror att jag fortfarande är 25 ibland. Nu är jag 30 minus ett tag till, sen passerar jag det strecket, fullt övertygad om att jag blir den fulländade utslagna rosen först när jag närmar mig 40. Hoppas jag får chans att fylla 40. Och 50. Och så vidare. Alla eror har sin charm, det är jag intalad. Nu har jag ont i magen igen, inte alls så konstigt med tanke på överkonsumtionen av sötsaker.