fade goes blog.

I samma andetag som jag avskyr onsdagarna, älskar jag torsdagar. Vi får sova länge (till åtta, för då är vi plötsligt illpigga såklart), ta det lugnt och trampa omkring i nattlinne, sparkdräkt eller vafan jag nu valt att sova i (oftast i joggingbyxor och huvtröja. Huh?!). Vi kan äta tillsammans - Xander får pannkakor och jag äter någon horribel linfrö-, havre- och kanelblandning. Han packar ner något som vi kan överraska ungarna på skolan med, sen åker vi runt 11-12tiden. Går i affärer en stund innan vi åker till mitt jobb där vi får spendera hela dagen tillsammans.

I ettan är det skolplikt för Xander, precis som för alla - men just nu, nu kan vi ha det såhär. Och en del menar ju på att man ska leva här och nu (trots att det ofta känns som att vi handlar nu för vad som komma ska), så just idag är det världens bästa dag.