Mobiluppdatering...

Då... Så...
Var Xander färdig med förskoletiden i det här livet.
Det är inte bara dubbla känslor jag besitter just nu, det är trippla.
Minst.

Okej, vem har snott mina barriärer? Plötsligt gjorde sig hela bihålesystemet till känna och allt rinner, värst är det från ögonen. Jag har en ganska ostrukturerad vecka framför mig då min unge börjar skolan och därför ska skolas in på fritids, samtidigt som jag själv ska skola in barn på min arbetsplats. Så parallellt med en hel del oro och nervositet ska jag vara en alldeles ypperlig pedagog hade jag tänkt mig. Jo, jag menar SNÄÄÄÄLLLLLA SJUKDOMAR - stay AWAY, i alla fall i en vecka!

Ikväll har jag bjudit på en improviserad potatis- och spenatsallad (kokt färskpotatis, färsk spenat, majs, fetaost, purjolök, gurka och turkisk yoghurt). Till detta serverades det oxfilé som sällskapet själv fick tillaga. (Jag kan inte handskas med kött överhuvudtaget, gränsen är dragen efter nötfärs.) Samtidigt som vederbörande fixade det sista slängde jag ihop en muffinssmet och garderade mig ännu en gång för att kunna avstå efterrätten. Chokladmuffins, glass, kaffeströssel - inget av det äter jag. I samband med mat tittade vi på The firm som såklart var ordentligt sevärd - den är ju engelsk och handlar om fotbollssupportrar/galningar - det kan inte bli dåligt. Love it!

En viktig individ har äntligen kommit hem efter den längsta veckan på hela året - nämligen den då han semestrar med sin fina pappa i hela sju dagar. (Jag hade varit ett manodepressivt nervvrak om någon propsat på att vi skulle ha varannan vecka, så jag är så innerligt varm i hjärtat att det aldrig har varit prat om det). De har haft det så mysigt och Xander visade stolt upp sina trettiosex kexchoklad som han hade vunnit i en sån där enorm kartong.

Jag blir återigen ropad på var femte minut och ombedd att göra diverse saker, slänga glasspinnar och så, och så snubblar jag över plastsvärd i hallen, får grus under fötterna och tvingas titta på tecknad film som jag egentligen avskyr.

Allt är i sin ordning alltså och det är så himla skönt. Veckan som passerade var mer meningslös än någonsin kändes det som. Visst, jag hade tid att slänga mig på soffan efter jobbet och till och med sova en stund om jag hade velat, men jag valde tydligen att skriva planeringar och fixa med andra jobbsysslor istället, tiden gick så mycket fortare då. Ikväll har vi ätit pizza och tittat på film, först ett gäng Scoobydoo sen avvek jag för att inta soffan och den efterlängtade I love you Philip Morris. Jag gillade den.

Jag var helt slut igår när jag la upp bilderna från kvällens frosseri, så jag glömde helt att delge vad det var vi åt. Det var alltså en femrätters som började med ramslökssoppa med en skaldjurstoast på spett, följt av carpaccio på biff med parmesankräm. Varmrätten som var den absolut bästa bestod av lamminnerfilé med vit bönpuré. Till dessert kom en hallonbrûlée i miniformat toppad med en ännu mindre chokladmousse. Den slukade jag innan kameran hann fram. Slutligen serverades det kaffe och tryffel fylld med passionsfrukt... Och just det, när jag kom hem åt jag en påse chips också.


;)

Drygt åtta timmar och en femrätters middag senare...

Hemma för ombyte.
Halvdöd just för tillfället.
Ska sova i en kvart.

Kontrastfylld dag som startade när jag vaknade vid fyra. Så är det alltid när jag ska öppna på skolan, så det var lika bra att hoppa upp tyckte jag. Väl utomhus öppnade sig himlen och mitt raka hår och mina mascaraögon fick sig rejäla omgångar. Jag fick nästintill kliva in i torkskåpet när jag väl kom fram till skolan, som i sin tur var översvämmad med vatten. Så det fanns en del att pyssla med tidigt imorse. Slutade tidigt och begav mig till hamnen och käkade vitlöksbröd, paprikaröra och oxfilé. Nu är jag ganska trött och ska förbereda mig inför två dagars uppstart med hela lärarkåren. Imorgon börjar det med några timmars prat i aulan innan det är dags för fortbildning och kickoff.

Medan Leila bakade och Per förmedlade vad det blir för mat via televisionen, slängde jag ihop en pastasallad. Jo, för så gör jag ibland; SLÄNGER ihop. Om man köper allt nästintill färdigt så är det så enkelt så. (Och det kostar mer och man får massa mysiga tillsatser på köpet förstås.) Peston från Barilla är faktiskt lika god som när jag gör egen kan jag tycka, dock är det fräschare att blanda sina egna salladsblad - det kommer med en hel del mindre snygga i en påse som den nedan från ICA. Så, inför dagens middag knaperstekte jag bacon, bemödade mig med att skära tomater, purjolök, avokado och gurka samt kokade pasta. Sen liksom slängde jag liksom ihop. Fääärdigt.

Ps. Jag är fortfarande inte alls så positivt inställd till att detta är sista semesterdagen.

Jag gör upprepade tappra försök att dölja den där lite molande och svagt påtagliga känslan av att INTE VILJA GÅ OCH JOBBA IMORGON! Jag gillade tydligen att ha semester. Idag sov jag till 12, och hade säkert kunna sova längre om inte ungens pappa ringde och påpekade lite diskret att det kanske var morgon snart?! Jag har i alla fall hunnit få i mig en pasta bolognese, handlat miljoner grönsaker samt få på mig min nya behå som jag köpte igår. Den är från Change, som jag blev tipsad om och varmt kan rekommendera vidare. Jag hade dock ingen aning om att jag har så stora tuttar som jag har (om man liksom samlar ihop dem), jag har tryckt ner dem i alldeles för små behåar hela mitt gångna liv. Tydligen.

En alldeles ny behå från Change - 400:-, samt en lika ny tröja från Lindex - 199:-.
Hålen fick man på köpet.