Problematiska pattar...

Inte nog med att de hänger och nästan släpar i marken, de läcker ju också. I fem år har de läckt. Och inte nog med det, det finns en liten liten, liksom yttepytteliten knöl i det vänstra bröstet och den är så liten så den är nästan löjlig - MEN den måste (såklart) kollas upp. Det är doktorns uppmaning. Så imorgon står klockan på sex (trots jullov), och Xander har tvingats försöka sova redan vid halv elva (han får vara uppe så länge han vill när han är ledig och brukar lägga sig runt ett-, tvåtiden) och jag vill inte alls sova. Dumma jävla tuttjävlar att bråka så. Hade jag kunnat hade jag plockat bort dem och slängt dem i soprummet. Och det känns liksom som att den där lilla miniknölen är ärrvävnad, för precis framför, liksom på huden - där finns ett ganska stort ärr efter ett sår som uppstod i samband med aggressiv psoriasis. Fast å andra sidan, om det visar sig vara något farligt, då är jag nog ganska glad över att jag faktiskt gick upp klockan sex på jullovet.