När huvudet vill mer än kroppen...

...får inlägget heta, men varken det ena eller det andra är i funktionellt tillstånd om jag ska låta bli att överdriva. Att jobba imorgon var mer en illusion och nu lutar det åt en dag, liggande i soffa, samt fylla huvudet med meningslös intrigserie. Ja, typ Varuhuset eller något annat icke-stimulerande. Jag trodde att jag var skarp i skallen fortfarande och att kroppen liksom jävlades, tills jag för någon timme sedan insåg att jag hade blivit akut dement och glömt bort mitt telefonnummer. Kort därpå glömde jag bort varför jag överhuvudtaget borde kunna det? (Det är i stil med de gånger jag far runt hela lägenheten, blir mer och mer irriterad - på jakt efter mina glasögon. Tills jag inser att jag har dem på mig och bara jävligt kass syn.) Det är för mycket nu, nummer och hosta och så, så innan jag skymtar någon form av grådaskig betongvägg ska jag slänga mig framför teven. Jag som aldrig ser på teve, jag kanske blir glatt överraskad?