Min bästa tid är nuuu...!

Nu när jag faktiskt närmar mig de där trettio åren som jag började pipa om redan som tjugofemåring, kan jag på allvar se skillnader som jag tidigare bara gissade mig till:

• Jag färgar inte längre håret för att få till någon rolig nyans och således kan låta utväxten vara orörd i flera veckor, nej för plötsligt färgar jag det för att täcka ljust hår som dyker upp i mitt naturligt mörka. Ljusa strån i mörkt hår, vad kan det vara?
• Jag har insett att jag faktiskt på alldeles riktigt har drabbats av acne i vuxen ålder trots att jag aldrig lidit av sådan åkomma innan, MEN, men - en stor del av mina förändringar i ansiktet är faktiskt inte acne. Det är åldersfläckar. De kommer inte försvinna, de är här för att stanna. Och för att förökas, högst troligen.
• Det är inte lika lätt att göra mig av med överflödet på magen längre. Innan räckte det med några situps så var magen lika platt som när jag var barn igen, men så är det inte längre. Det insåg jag när jag övervägde en fettsugning häromdagen. Fast det var bara ett infall, som snabbt gick över. 
• Jag ser sämre och sämre och måste gå på en synundersökning (och byta styrka på glasen) en gång om året - minst. 
• Det finns ingen klocka som tickar någonstans, ett lugn har infunnit sig - rent biologiskt sett. Jag har ett barn, är så himla glad för honom och planerar inte för fler.
• Jag är så mycket lugnare, jag stressar inte upp mig konstant över småsaker - jag har liksom kommit till ro. Även om jag fortfarande är impulsiv går det inte att jämföra med hur det var för bara något år sedan. Min bästa tid är nu. Hoppas att det alltid kommer att kännas så, oavsett ålder.