Ett jävligt förnöjt barn sitter och knapprar på den nya handkontrollen till den alldeles nya (och väldigt högt brummande?) maskinen. Själv har jag pysslat med det sista inför samma barns placeringsbyte av skola. Någon frågade mig i bloggen hur jag resonerade när jag var så positiv till att undervisa på samma skola som mitt barn ska gå på. Smart fråga faktiskt, eftersom vi (pappan och jag) snart ändrade oss angående det. Men nu har ett placeringsbyte skett och X ska gå i en skola som ligger hela hundra meter från skolan där jag jobbar. Det blir bättre så.
Förresten så har jag retat mig på följande:
* ... att jag slängde ut 250 jävla pengar på en huvjacka till barnet. Yoda var på ryggen. Då var det typ värt det.
* ... att samma huvjacka sänktes till 99:- dagen efter.
* ... att samma huvjacka försvinner på dagis första dagen han använder den. Eller blir stulen. Gah.
Jag har aldrig någonsin brytt mig om kläder som kommer bort, de gör liksom det lite titt som tätt. Men detta, detta retar jag mig på.
Men va surt! Jag blir faktiskt sur varje gång nåt försvinner på dagis! Det finns namn i dem och telefonnummer I ALLT! Man börjar ju undra vart dem hamnar:/
SvaraRaderaMm, jag namnmärker också ALLT. Sååå irriterande. :(
SvaraRaderaSånt är ju alltid irriterande. Vad jag minns och vet så har vi bara förlorat ett par pyjamasbyxor som säkert inte kostade mkt, men det är ju surt ändå.
SvaraRaderaRiktigt illa var det dock när en fröken märkte Tindras nya, dyra handskar med en pojkes namn!!
Sånt är ju alltid irriterande. Vad jag minns och vet så har vi bara förlorat ett par pyjamasbyxor som säkert inte kostade mkt, men det är ju surt ändå.
SvaraRaderaRiktigt illa var det dock när en fröken märkte Tindras nya, dyra handskar med en pojkes namn!!
Men vafan? Det förstår jag, riktigt trist. :-S
SvaraRaderaJo.. jag hade inte märkt dem, sen hade de väl hamnat fel.. Så då antog hon att handskarna i stl 2-3 år tillhörde en 1-åring?! Galet.
SvaraRaderavuxenpoäng ;)
SvaraRadera