Det bästa...

Brunch och tidig lördagsshopping i all ära, men det finns inte mycket som slår att vakna upp i ensamhet. Nu syftar jag inte på ensam från min unge, för det bästa är såklart att vakna upp en lördagsmorgon och finna honom sittandes framför Bolibompa med en skål flingor utan mjölk (han avskyr mjölk), som han har serverat sig själv. De helgmorgnar då han inte är här, de spenderar jag helst i fullständig tystnad och utan andra människor. Någon kallade mig igår för eremit, men det är inte helt sant. Dock väljer jag ofta ensamhet, då jag trivs bäst så.

Förresten, det här vädret... Är det någon form av kollektiv bestraffning som vi har råkat ut för?