Jag är satan så effektiv (liksom inuti) och har hunnit med både det ena och det tredje. Dock är jag fortfarande fånge i kroppen, men så fort alla jävla infektioner och efterdyningar av influensor har lagt sig, ska jag unna mig det där gymkortet på det nya gymmet i centrum. Jag längtar! Just nu känner jag mig reumatisk och halvt som halvt förlamad, med en musarm på det - och nu blir det pastasallad till lunch och kanske ett avsnitt av någon stalkad serie.

Ligg med Fejdan.

Angående gårdagens tisdagstema: liggande.
Fler bidrag hittar du >>här<<.

Okej, jag har grava problem med luftvägarna, men skit i det nu för nu har jag haft åkommor, värk och fysiska besvär hela det här året. Så ja, utöver det är tillvaron härlig. Jag har massor att göra, men det är då jag trivs som bäst, och jag belönar mig kontinuerligt med lite shopping via webben eller god mat.

Lilla tonåren.

Nu har vi klivit in i det år som ska bli det sjätte i X's liv. Mycket förändringar står framför honom i och med entrén in i skolvärlden efter sommaren. Jag läste följande, som kan vara av vikt för andra med sexåringar:

Så stöttar du din 6-åring

- Ge barnet motstånd och sätt gränser som klart och tydligt talar om vad som gäller.

-  Ge ansvar i lagom takt och bekräfta och beröm 6-åringen ofta.

- Låt barnet leta sig fram till någon fritidssyssla de gillar som är lekbetonad och inte på tävlingsnivå.

- Förklara för barnet varför det kliar i kroppen. 6-åringen växer mycket och muskler och senor hinner inte alltid med i samma takt som skelettet växer. Stretcha och massera ben och armar som killar och värker.

- Prata med din 6-åringen om hur han eller hon funderar och resonerar.

- Berätta om när du själv var 6 år. Vad gjorde du då? Vad lekte du med? Var bodde du? Hur var din mamma eller pappa?

- Låt barnet få vara litet när det behöver det.

- Ta orostankar som döden, livet, sjukdomar och annat på allvar och prata också om det. Som förälder behöver man inte ha svar. Ställ frågor i stället. Hur tänker du? Hur menar du då?

- Prata med skolans pedagoger och andra föräldrar för stöd och råd och förståelse. $$$

Både liten och stor

6-årsåldern brukar kallas ”lilla tonåren”, för 6-åringen har svårt att sitta stilla och liksom halvhänger i soffan, rinner av köksstolen och släpar benen efter sig. Ben som ofta växer och värker.

6-åringen vill gunga högt och i nästa sekund sitter han eller hon framför datorn med kluriga uppgifter och spel. De provar gränserna, tänjer och testar vad man får och inte får. De är ofta självsäkra, men kan på samma gång ha enorma tvivel på sig själva. De söker identitet och leker ofta att de är någon annan person – ofta prinsessor eller superhjältar.

Bakom en ganska tuff fasad hos många 6-åringar finns en känslig själ och det är inte ovanligt att sexåringen har ont i magen. Det är heller inte ovanligt att 6-åringen har tvångstankar av olika slag.

En del upplever åldern som lugn och harmonisk, men en del får också kraftiga vredesutbrott. 6-åringen behöver få ta ansvar och växa, men också få möjlighet att så ofta det behövs vara liten och få komma nära mamma och pappa och syskon.

Källa: Trotsboken av Malin Alfvén och Kristina Hofsten (Vi Föräldrar/Prisma, 2005)

Toffeljakten.

Men förihelvetesjävlar vad det snöar. Igen. Jahapp, det är bara till att hålla ut. Nu är jag på skojakt. Specifikt menat: jag är på inneskorjakt. Det får inte vara foppatofflor, men gärna lite höjd på dem, och de ska vara ultrasköna. Så nu vill jag alltså ha lite tips, framgår det?!

Dagens käk.

Jag är på strålande humör och mår relativt bra, trots bronkiten (som inte verkar vilja ge med sig överhuvudtaget.) Jag försöker kurerar luftrören med... Luft. Och så undviker jag att få vätska i lungorna, för det är inte bra nu säger doktorn. Då kan man utveckla lunginflammation. Så jag låter bli att andas för nära kaffet och så. Och så äter jag upp alla sockerärtor som egentligen ska ingå i pastasalladen.

X's bästa kompis lillasyster har många gånger frågat om när hon får komma hem till oss. "När du vill", svarar jag alltid och idag hängde hon med. Vilken skillnad det är att hämta hem en snart sexårig kille och en treårig tjej. Hon kom gående efter mellanmålet, iklädd kjol och linne och jakten på vad hon kunde tänkas ha på sig, tog sin början. Strumpbyxor, långärmad, en väst över det - sen ytterkläderna. Med sig skulle hon ha sin gosekanin, sin rosa handväska och sin burk med pärlor i. Nu är vi här och hon leker hellre med transformers än mina barbiedockor som jag föreslog.

Det är sju minusgrader ute...

...snön faller, och jag längtar till våren. Och sommaren. Och värmen.

Idag ska jag begrava mig i litteratur mellan hostattackerna. Nu gäller det att ligga på så att jag inte spräcker någon form av tidsplanering. I veckan dyker min fysiska kalender upp, den är mer än nödvändig. Hittills klottrar jag viktiga datum och att-göra-stuff på räkningar, väggalmanackan och ställer mobilen på att larma högljutt när det är något livsviktigt på gång. Med andra ord råder det ingen direkt pedantisk ordning här.