fade goes blog.

Jaha, då har jag åkt på den där årliga riktigt ordentliga förkylningen. Det var samma sak när jag skolade in f-klassare förra året minns jag; feber, ont i halsen, ett huvud som ska sprängas vilken sekund som helst. Nu är tillståndet detsamma och imorgon är det dags, nya små barn kommer på inskolning för att nästa tisdag börja skolan på allvar.

Under loppet av en vecka har jag också hunnit med ytterligare hälsorelaterade prylar, nämligen ett sedan länge inbokat besök hos en reumatolog. Jag har gått för länge med suspekta symtom i form av smärtande och stundtals orörliga leder. Med en mamma som har fybromyalgi och värsta värsta - en pappa som har bechterews, så är det kanske värt att kolla en gång för mycket. Hittills har man hänvisat mina ledproblem till psoriasis och artrit, men då det blir värre och aldrig bättre måste det tydligen utredas. Så. Här sitter jag nu, en vecka efter besök nummer ett i förmodligen en hel rad kommande... Och allt pekar på bechterews. Vilket kommer innebära en hel del ont, och en hel del stelhet. Men just nu är det enda viktiga att få ett svar på varför jag stelnar och varför det värker, så det spelar egentligen ingen akut deprimerande roll om det är en kronisk skitjobbig sjukdom. Anlagen finns ju så varför inte?

Ungen kom hem från pappan igår, och klappade sin febriga mamman på kinden och pussade pannan. Han läser klockrent och räknar snabbare än kvickt. Årskurs ett kommer gissningsvis och förhoppningsvis att gå galant.