Igår bar det av till Nyköping och Skeppsbron 11 för att se The small 4 och träffa ett av de nya banden på mitt jobb - Sarah Gave it Up. Jag bjöds på mat i hamnen och spelningen var otroligt lyckad.
För övrigt har den här sjukperioden nått sin kulmen och nu har jag och Xander tillsammans avverkat feber, halsont, magont och huvudvärk - så förhoppningsvis ska vi må okej en stund framöver.

Spökblogg.

"Kommentaren borttagen av bloggadministratören"... What? Alla kommentarer är borta. Varför? Hur? Spooky.

Regnigt.

Det spöregnar idag också. Sådär så att man kan simma en bit om man väljer att gå ut. Så därför stannar man såklart inne. Jag gjorde pannkaksbrunch till Xander, amerikanska pannkakor smaksatta med vanilj. Vuxenbrunchen bestod av lunchkorv och stekt potatis, ägg och bacon.

Jaha, då har jag åkt på den där årliga riktigt ordentliga förkylningen. Det var samma sak när jag skolade in f-klassare förra året minns jag; feber, ont i halsen, ett huvud som ska sprängas vilken sekund som helst. Nu är tillståndet detsamma och imorgon är det dags, nya små barn kommer på inskolning för att nästa tisdag börja skolan på allvar.

Under loppet av en vecka har jag också hunnit med ytterligare hälsorelaterade prylar, nämligen ett sedan länge inbokat besök hos en reumatolog. Jag har gått för länge med suspekta symtom i form av smärtande och stundtals orörliga leder. Med en mamma som har fybromyalgi och värsta värsta - en pappa som har bechterews, så är det kanske värt att kolla en gång för mycket. Hittills har man hänvisat mina ledproblem till psoriasis och artrit, men då det blir värre och aldrig bättre måste det tydligen utredas. Så. Här sitter jag nu, en vecka efter besök nummer ett i förmodligen en hel rad kommande... Och allt pekar på bechterews. Vilket kommer innebära en hel del ont, och en hel del stelhet. Men just nu är det enda viktiga att få ett svar på varför jag stelnar och varför det värker, så det spelar egentligen ingen akut deprimerande roll om det är en kronisk skitjobbig sjukdom. Anlagen finns ju så varför inte?

Ungen kom hem från pappan igår, och klappade sin febriga mamman på kinden och pussade pannan. Han läser klockrent och räknar snabbare än kvickt. Årskurs ett kommer gissningsvis och förhoppningsvis att gå galant.

Skogsröjet - vilken succé!

Och som vanligt hittills så gjorde Skitarg en superspelning. Hur mycket folk som helst trängdes för att få ta del av showen. En hel del tid spenderades i logen som delades med Amy's Ashes, och vädret utanför var strålande. Vilken jävla toppendag/kväll det blev - allt perfekt och alla nöjda. Mer såna jobb i fortsättningen, tack! ;)

Skogsröjet 2011

Nu åker jag med grabbarna i Skitarg till Rejmyre och Skogsröjet där de ska... Röja?!

Alla ska visa magen!

Jag är lite seg på det här med bloggläsning för tillfället. Det blir sporadisk läsa-ikapp sådant som känns spännande eller relevant för tillfället. Såg att det cirkulerar en utmaning bland mammor (eller kanske även icke-mammor?) i bloggvärlden, startad av Maria (okej, jag kanske läser så pass sporadiskt nu så att det inte alls är säkert att det är hon som har startat, men gissningsvis så är det så.) Alla ska visa magen och jag är inte sen att hänga på. Det fanns nämligen en tid då jag tyckte att det var jobbigt med min mage. Som så många andra. "Men du har ju fött barn", fick man höra då. "Ja! För fem, sex, nu sju år sedan ja!" Magen har fått ett bestående förändrat utseende och det tog ett tag att acceptera det. Jag skiter faktiskt fullständigt hur min mage ser ut i dagsläget. Lite bristningar kommer säkert alltid att finnas kvar. Det sneda ärret som skulle ligga under troskanten, men som i och med den akuta situation som uppstod, istället hamnade lite härs och tvärs - kommer alltid att pryda min mage. Jag gillar min mage! (Förutom när den gör ont förstås.) Tuttar som hänger och så alltid har gjort - nu mage som hänger lite här och där. Matchmake.

Nu gäller det att slösa med optimism - första arbetsdagen efter en lång semester är här. Det känns tungt, jag kan inte låta bli att erkänna det. Jag visste inte ens hur dags jag börjar idag, och vid närmare kontroll diffade det två timmar mellan verkligt schema och vad jag hade tänkt mig. Bra start. Jag hoppas att det lite uppgivna känslan ger med sig när jag kommer fram till jobbet och får träffa mina fantastiska kollegor och alla härliga unga. Hoppas. HOPPAS! Femton koppar kaffe, en borste genom håret - sen bär det av.

Shop shop!

Happy!


- Posted using BlogPress from my iPhone