"Nu är det vår lilla Strumpan!"

Jag fick mail av lilla pappsen.
Han förklarade vår.
I ämnesraden stod "vårbilder" skrivet och vårbilder var bifogade.
Den första var ganska vårig med en pappa som tar första doppet i sjön.
Resten av bilderna föreställde våriga djur.

Årets påskbakelse gjorde jag ytterst simpel: rev mandelmassa som jag blandade med äggvita. Jag klädde minipajformar med massan och gräddade i ugnen, 250º i fem minuter. Toppade allt med grädde och bär. Enkelt och tydligen gott - jag lyckades hålla mig från dem.

D
et var generositet i påskägget från jobbet.
Jag är ju ultranöjd med min N8, men det kanske är dags att tänka om och försöka sig på en sån här grej då. Jag är glad i alla fall, känns uppskattat på en hel massa sätt.
Och fy fan vad vi ska slappa här idag. Ultramysdag. Xander ligger invirad i en fleecefilt med ena laptopen i knät och jag sitter uppkrupen i fåtöljen med den andra datorn.

Magnus Betnér @ HornsUp Agency.

Tjoho, nu bokar vi den här godingen också: Magnus Betnér.

Foto: Tage Rönnqvist

Påskdukning.

Jag har anammat en kul idé från någon av favoritbutikernas tidningar. Med andra ord Buffé eller Coops variant. Att man kan använda de där jobbiga jävla tygöverflödet i kläder som man så många gånger klipper bort. Istället kan man knyta dem runt servetter, som jag gjorde idag. Recycling av onödiga prylar helt enkelt.

Gårdagen, eller i alla fall större delen av den, spenderades på nattklubben Pure. CellOut skulle spela och jag hade laddat kameran. Trevlig kväll, absolut. CellOut var suveräna, ölen var god, vinet var okej och maten fantastisk. När jag skulle gå och lägga mig vid halv fem imorse ställde jag väckarklockan. För att inte gå miste om hela dagen. Är jag gammal nu?

Bilder från CellOuts spelning på Pure: http://www.fejdansfoto.com/2011/04/cellout-pure.html

Helt klart de snyggaste skorna jag någonsin ägt.

Jobb.

Jag ska alldeles strax bege mig bort till skolan och se om det finns några härliga ungar på fritids, och kanske till och med någon trevlig personal. Ledighet från jobb 1 har inneburit sovmorgon, men inte att jag har behövt gå sysslolös. Jobb 2 börjar avancera och det finns en hel del att göra. Inte bara grafiskt för nu fick jag bli bonusmamma åt ett alldeles eget band: M.A.N. (Som förresten spelar på Kafé 44 ikväll.)

[Fejdans Foto]: Från fotograferingen @Saint and Sinners.

"http://www.xzavierusa.com/?p=443#more-443
Bilderna på CellOut hamnade i USA. Fantastiskt roligt."

Pre-påsk.

Xander började klaga på en intensiv huvudvärk tidigare idag. Lite läskigt då han aldrig verkar ha haft ont i huvudet tidigare. Mitt logiska tänk menar på att någon gång ändå måste vara den första. För någon timme sedan, när han låg i sängen och tryckte sig i pannan, kom även febern. Stackars hjärtegull, men han hann i alla fall klä påskriset som i år består av björkris och körsbärskvistar, allt plockat på Kvantum i sann allemansrättsanda.

Häng en kyckling vettja!

Igår spenderade jag en helt fantastisk dag lite här och var runtom i Stockholm. Fram och tillbaka; Huddinge, Nacka, Kungens kurva, Sickla, Bromma... Hej och hå, hit och dit. Letade fyllning till Xanders påskägg och hittade slutligen Star wars III lego till Wii som han önskar sig, så nu ska jag bara fylla ut med lite godis. Råkade hitta några tröjor till mig själv också, i den egentliga jakten på grejer till köket. Igår kväll hade jag tillåtelse att äta någonting riktigt onyttigt om jag ville, men efter för- och varmrätt på favoritrestaurangen orkade jag bara en halv tiramisu.
Och så rekommenderar jag inte filmen Husk. Inte alls faktiskt.

Nykläckt Lovis.

Ett nytt liv och ett större.
Jag har lite att göra, typ trycka ett tusentals bilder på den nya lilla människan.
Det måste ju vara rättvist menar jag, och på storasyrran har jag väl cirka 1500 bilder.

Ett genuint vårtecken.

Skuggan.  

Fröken Fade och två kramgoa ungar.

Den perfekta...

...inledningen på långledighet hade jag tillsammans med mysigt sällskap, dubbla thaimatsrätter (köper oftast två, det är svingott med kall thaimat till frukost), och förvisso en jävligt kass film, men vad gör det egentligen? Imorgon ska jag upp i tid för att bege mig till Huddinge och favoriter igen - Tuva och nykläckta lillasystern.

Back 2 work.

Inleder dagen med våg och måttband. Det gjorde (förmodligen) min dag. Nu bär det av mot lönesamtal, eller medarbetarsamtal som det egentligen heter. Jag har min IUP ifylld och är redo.

Skönaste grannen har jag. Han brukar komma med alfagroddar till mig när han har för många. Plingplong på dörren, jag öppnar och där står han halvt hysterisk och viftar med laptopen i ena handen och det mobila bredbandet i det andra:
"Det gååår ju för faaan inte".
Jag installerar hans mobila bredband åt honom. Han fortsätter vifta:
"Och vad är det för jävla kärring som står och åmar sig och frågar om jag vill åka med henne till Säffle?"
Jag aktiverar popup-blockerare.
Grannen är tacksam men mumlar hela vägen tillbaka in till sig om dansande tantjävlar och att han inte vill ha några jävla mail skickade till sitt bredband.


Haha.

Hemmasingel.

Det här var den jävligaste av jävliga förkylningar/influensor jag åkt på. Det ger liksom inte med sig. Från halsfluss till körtelfeber - jag har haft röst varannan dag ungefär. Fine, det har varit lugnt och skönt, men mäkta frustrerande. Och nu. Har Xander åkt på nåt liknande: halsont, tappar rösten till och från och den här satans jävla hostan. Både han och jag häller i oss Cocillana. Idag är jag pigg och mår helt okej, det utgör dock ingen som helst garanti för hur jag mår imorgon - men då är det jobb som gäller oavsett, ska på lönesamtal på förmiddagen.

Expanderar...

...med glimten i ögat såklart.

...därmed uppstår också undersidan: http://www.fejdansfoto.com

Jag sitter med en jävligt ihärdig halsinfektion som vägrar ge med sig.
Ont som fan och den sprider sig säkert till vitala delar. Optimistisk hypokondri i sitt esse.
Så länge jag håller käften och inte äter mat så är det dock okej.

En jävligt...

...efterlängtad helg stundar. FY FAN vad skönt. Jag får tid till jobb nummer två och det tar jag liksom helt i egen takt. Xander har köpt chips och dipp. Jag har köpt jordgubbar. Två kilo minus av sexton möjliga den senaste veckan. Ska bli skönt att slippa överflödet. Tuttarna till exempel.

Jag har på mig grejer från Nelly.com.
Och kolla snittet!
Liksom hänger över byxorna.
Läckert.

CellOut @Saints & Sinners.

Igår, efter de där nio timmarna med barn - åkte jag till Gamla Stan för att fota promobilder av Cellout. I Saint & Sinners mysiga butik/salong knäppte jag närmare 300 pics av härliga grabbar som villigt poserade i kläder från Xzaviers kollektion.

Idag förtjänade jag...

Dags att...

...lägga hemsidejobbet åt sidan, dricka lite Treo och vakna till liv. Jag ska faktiskt ägna kvällen åt Alfapet parallellt med en himla massa olika thailändska smårätter.

Jag är fortfarande trasig. Det positiva är att det är så lugnt och skönt här hemma när jag nästintill tappat rösten helt och hållet. Jag kurerar mig ytterligare med amerikanska pannkakor och choklad med vispgrädde samt tittar på bästa programmet just nu: Big Brother.

Favoriten.

Min favoritrestaurang ligger ganska långt härifrån. I Kungens kurva närmare bestämt. På Amazon är maten alltid bra och jag äter lätt fyra rätter där, varav två desserter. På måndag ska jag börja med ett nytt cellgift mot det reumatiska i min kropp, så igår unnade jag mig maximalt. Två personer äter en fyrarättersmiddag på Amazon för en tusenlapp.

Äntligen!

Nedbäddad. På soffan. Insnurrad i två microfleeceplädar varav den ena precis är framplockad ur frysen där den har legat på grund av tuggummi. Nu som ny. Jag är sliten som fan. Inte för att jobbet har varit jobbigare, nej - men halsinfektionen har kommit tillbaka och slagit till ordentligt. Det känns som ett öppet blödande sår i hela käften och rösten har jag inte hört på snart två dygn. Så vad gör man? Går ut och käkar och går på bio i tysthet. Såg Ritualen en exorcismvariant som var helt okej. Och oj, innan dess lyckades jag tappa bort min mobiltelefon. Jag visste att jag hade haft den i handen utanför jobbet och måste ha tappat den mellan bilen i garaget och lägenheten. Men icke ett spår. Började få lätt panik när jag rusade in till min arbetskollega som bor i huset bredvid. Hon ringde och ringde min telefon och ännu en gång i mitt liv - svarar en väldigt ärlig människa - och levererar sedan tillbaka telefonen till mig. Det går ju knappt att tro att det är sant. All världens heder åt den där Mohammed som var så himla godhjärtat. Jag har varit med om samma sak en gång innan, då i Gävle. Jag köpte en ny telefon på eftermiddagen och på kvällen gick vi ut och festade och medan jag efter stängning krälade tillbaka till hotellrummet insåg jag att jag lyckats tappa bort mobilen. När jag bakfull och ångestfylld till bredden ringer till den dagen efter svarar en genomärlig tjej som hittat telefonen på nattklubben. Senare skickar hon den till mig. Jag blir helt rörd av sådana här människor.

Hej då vintern!

Sen middag på Kroken.