Soffpotatis.

Glad i hågen (vem fan kom på det uttrycket?) åkte jag och Xander med sistnämndas pappa till Kungens kurva. Jag hade sedan några dagar tillbaka hittat DEN. SOFFAN. Soffan som jag skulle ha. Den var så pass tilltalande och perfekt att jag till och med hade bestämt mig för att köpa två. Så efter jobb och skola bar det av - med ett stopp vid McDonalds för att tillfredsställa både far och son som inte var lika glada som mamman i fråga över den stundande shoppingturen. När vi kommer fram till möbelaffären får vi snabbt syn på den - soffan. Inte alls med lika stora bokstäver längre. Den som i min tanke var nästintill bländande klarröd var plötsligt helt blek. Blekröd jämfört med den klara kulör jag hade i min föreställning tog död på alla fantasier om vardagsrummets förvandling. Efter några rundvandringar valde jag att trampa min impulsivitet på tårna, lyssna på min exmans kloka ord om att vänta och sedan hoppade jag, barnet och fadern in i lastbilen (ja, han hade ju såklart fixat lastbil shoppingturen till ära) och åkte hem. Utan soffa. Med en alldeles fördärvad dröm om ett vardagsrum i brunt, orange och klarrött. Nu står jag på noll igen, i den här jakten på den (de) ultimata soffan (sofforna). HJÄLP! Den ska som skrivet vara klarröd (alternativt starkt orange), klädd i manchester och jääävligt djup.

Livstecken.

Dag 7. En bild som jag inte tidigare lagt upp.

Xander och hans pappa. 7 månader respektive cirka 29 år.

Ungefär såhär sitter jag just nu, plus glasögonen, dock med hål i byxorna. Håret är nyfärgat; brunsvart med röda slingor. Avskyr när det är på väg att gå ur och gammal äcklig blekning lyser igenom. Kan önska att jag aldrig någonsin hade börjat färga håret och att det alltid fick vara så mörkt som det är naturligt.

Heeelg.

Fan så skönt. SL hade bestämt sig för att ställa in all trafik i hela länet idag verkade det som, så jag ledsnade rejält och har därför lyxat med taxi. Jag har massor av planer i helgen, men inget som innefattar att gå utanför dörren. Jag ska baka en del, färga håret ganska rejält samt ha Wiiturnering med ungen. Kanske hinner jag med några avsnitt av Tre kronor, jag är inne på säsong fyra nu. En ordentlig storstädning av vardagsrummet vore ultimat, jag funderar på att köpa en ny soffa nästa vecka.

Dag 6. Tema grönt.

Reflektionsmiddag hos en av världens bästa kollegor.
Sänt från min Nokiatelefon

20110211780.jpg

Sol efter snöstorm.
Sänt från min Nokiatelefon

Sjukt barn och idag var det min tur att vara hemma med honom. Vi har turats om och varierat oss ganska jämlikt den här sjukdomsperioden som är för jävla lång. Nu är Xander i ett stadie där han vägrar att äta. Alltså, han äter ju aldrig något egentligen - men då får han i alla fall i sig vätska via glass. Nu äter han inte ens glass. Han går med på att dricka i alla fall så han överlever. Jag gjorde pannkakor i wokpanna, snurrade in en banan i en, ringlade över lönnsirap och serverade med vaniljglass. Till mig alltså, han ville såklart inte ha.

Dag 5.

En gammal bild. Dryga nio månader gammal hänger jag med mamma vid sjökanten där pappa har byggt sitt hus. Äter själv gör jag redan där. Gärna med foten.

Dag 4.

Favoritpryl, hobby? Same same. Jag har börjat jobba också, med något alldeles nytt. Jag har dock kvar mitt vanliga jobb förstås. Men det nya är något alldeles nytt och himla kul och rör sånt som verkligen roar mig, som grafisk skit och så. Men nu är jag så jävla trött så jag dör snart så det får jag skylta med någon annan gång.

Dag 3.

En familjemedlem, och inte vilken som helst! Min underbara lillebror som kom när jag var tolv år, så efterlängtad och älskad alldeles direkt. Han är en härlig blandning av svensk mamma och chilensk pappa och fyller alldeles snart hela arton år.

Den mänskliga tusenfotingen.

Öh, jag rekommenderar väl inte den här filmen direkt (i alla fall inte samtidigt som man äter pannacotta) - ändå kommer jag inte att kunna låta bli uppföljaren när den kommer senare i vår. (Jag ställer mig dock lite frågande till filmens budskap?)

Happy ending.

Brunch på Wayne's och shopping på Coop, Jysk och Expert.

Då så, dags för en liten söndagspromenad i strålande sol - förhoppningsvis med lyckligt slut (som i detta fall innebär shopping).

Dag 2.

Favortipryl(ar). Svårt att välja ut i singular - rent omöjligt faktiskt. Ett liv utan dator kan jag inte föreställa mig, har haft en egen sedan 1995 och datorn är otroligt viktig. Jag älskar min Nokia N8 och vill inte byta den mot någon annan telefon på marknaden just nu. Och sen, inte att förglömma - en av  vibratorerna. Viktig. Dock är datorn viktigast inser jag snabbt.

Dag 1.

20110205659.jpg

Kontrastfyllt mitt i det sjuka.
Mamma, pappa, barn i bowlinghallen.
Sänt från min Nokiatelefon

20110205654.jpg

Sjukt barn i pappas knä.
Sänt från min Nokiatelefon

Jag gör som Em och försöker mig på ytterligare en 30-dagarsutmaning. Enligt nedan, med start lite senare idag:

Renröven.

Hur tänkte de när de tryckte den här på baksidan av trosorna? Och hur tänkte jag när jag betalade för dem? Sånt kan man fundera lite över.

(Trodde först av det var ett fotavtryck, liksom en spark i röven, men nej. En ren. En jävla ren.)

Sjuk-stats.

Det blir långsamt bättre. Jävligt långsamt vill jag kalla det. Istället har Xander åkt på en såndär jobbig hosta som han får till och från (ganska ofta faktiskt, säkert till följd av trånga luftvägar). Så, ligg- och sittsår lär vi dra på oss också snart. Eller kanske inte ändå för jag fick för mig att testa zumba igår, men nej, man ska inte hålla igång med en infektion i kroppen; idag står mina svullna lymfkörtlar rakt ut som ett förstorat pärlband kring hals och nacke. (Utöver det så var zumba hysteriskt kul.)