fade goes blog.

Eftersom jag kommer från en mångkulturell familj har vi under hela min uppväxt haft olika inslag av variation i vårt julfirande. I enlighet med våra tidigare traditioner skulle julklappsutdelningen ske först om cirka två timmar. Och innan dess skulle vi äta grillad kyckling och rissallad. Tidigare på dagen hade vi såklart ätit svenskt julbord, suckat framför Kalle (fy fan, jag avlider om jag tvingas se skiten) och haft en av de tre julklappsutdelningarna. Nu bor jag fyrtiofem mil ifrån dessa traditioner och har under några år valt att åka hem till dem. Men jag har med gott samvete börjat välja att stanna här och fira här med Xanders pappa, trots att vi inte lever ihop. Och det känns såklart mest rätt. Och trots att jag saknar (fast liksom inte mer bara för att det är jul) de delar av min familj som är långt borta, så finns det så mycket positivt med att inte ge sig ut på vägarna inför och under julen. Att vid halv tio på julaftonskväll ha alla julklappar utdelade, ha en ultrabelåten son som är okontaktbar framför sitt Wii, ha en alldeles nybränd film i spelaren och få veta att jag får sova i min säng och vakna när jag vill - det är värt så mycket. Och att det är både lunch- och middagsbjudningar som väntar under morgondagen, det gör saken ännu bättre.