fade goes blog.

Funkar bloggen som någon form av önskebrunn tro? Det verkar så ibland. Jag reste mig ur sängen med blodstripade ben! Sällan kan blod göra en människa så lycklig som då man har väntat och väntat på det. Och nu, hela fyra månader för sent kom det äntligen! Nu gäller det att låta bli att röra den där jävla knölen i bröstet och hoppas att den helt magiskt försvinner, annars är det såklart utredning som gäller. Men en lättnadens suck kan jag i alla fall dra. Nu ska jag käka en sen crossiantfrukost och sedan bege mig på rektorsmöte innan det är dags för dagens jobb. Jag känner mig helt speedad, naturligt och euforiskt lyckorus.