Jag har lyckats med en och nu behandlar jag henne som min bebis. Hon är en Phalaenopsis och växer således uppåt. Hon får pryda morgoninlägget, utan något egentligen sammanhang.
Jag är vaken sedan en timme tillbaka och längtar ihjäl mig efter en kille: han är lång, oftast glad och himla fin mot sin mamma. Åh, vad jag saknar min lillprins, pappahelgerna är alldeles för långa (eller det är de ju förstås inte, men ur ett egoistiskt perspektiv kan jag dock anse det). Men, idag kommer han hem, pojken i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar