Award.

Om det är något jag är bra på så är det att belöna. Både mig själv och min unge. Det kanske har med min bortskämda natur att göra, jag vet inte. Efter den första jobbveckan känner jag mig redan belönad, jag studsar runt här hemma och känner mig mer tillfreds än på länge och kommer på mig själv att känna att det är ju DETTA som faktiskt är belöningen; Att efter alla dessa års slit med tentor och pusslande med utbildningar, kamp för det slutgiltliga, examen - att vara ensam med barnet och leva på studiepengar - då är det ju detta, ett jobb som helt plötsligt verkar vara bättre än något annat jag har varit i kontakt med, belöningen. Jag ska väl egentligen inte skrika så mycket om det än, det har bara gått en vecka - men jag har redan ponerat en hel del scenarion som det i nuläget känns som att jag skulle kunna hantera och fortfarande vara lika glad. Jag jobbar med fantastiska ungar och det är det viktiga, resterande praktiskt löser sig med tiden.

Det var egentligen inte ens detta jag skulle skriva om, nej - jag skulle skriva om det här med belöningar ju. Så, denna vecka har jag belönat mig själv med nedanliggande stövlar. Åh, det är jävla snygga så jag har lust att bygga ett glashus runt dem och aldrig mer gå i dem. 699:-, Josefine. Och imorgon ska Xander belönas när han kommer hem från sin pappa med förrförra årets julkalender på DVD som han har tjatat om så länge. Varför? För att han är världens bästa barn.