fade goes blog.

En fin kväll avslutades med Bröllopsfotografen, usch vilken kass film. Den var slöseri med tid. Något som också upptog, dock mest tankarna, var Loo. Är Loo. Jisses, en stor del av mig är helt paralyserad. Efter att jag nämnde Loo sist kom jag på att jag måste skicka henne ett sånt där himla fint Give Hope-halsband från Barncancerfonden. Det tog en dag till innan det faktiskt postades, och det ångrar jag så nu, nu när tillståndet för henne blivit akut hyperkritiskt. Vad spelar ett jävla halsband för roll? Ingen alls egentligen, dock kan jag inte låta bli att vilja att hon ska ha det. Jag vet inte riktigt varför det känns viktigt, viljan känns mest irrelevant och snurrig. Och så tänkte jag ikväll... Att kanske ska man åka till henne imorgon. Men jag vågar inte tänka den tanken färdigt riktigt, för då kanske det händer något hemskt innan jag hinner åka.